4;} o.M \ ai)avi:rki:x i dkn sn k.nska landskapskXttkn all oin ink' l)evisnin^ oin lysiiinij; kiinde presteras, brottet skulle ba betraktats såsom ftiiaivat av en titlräknelig person,'^-’ men denna uppfattninij; kan inte vara riktii,'. Konsekvensen av densamma bleve den, att den vansinnii'e själv borde ansvara kir sin g;irnini>', men detta bar tydligen inte varit lagens mening. Inträdandet av ansvaret ir)r viljagiirning är anknnt('t till en underlätenbet 1'riin arvingens sida. Oeh di°i lagen idtryekligeii ädägger arvingen ansvaret vid vädagiirning, bör, dä annat inte nämnes, detsamma ex analogia anses vara fallet iiven dii ansvar idkräves siisom för viljagärning. Fiir (ivrigt iitsäges expressis verbis i parallellstadgandet i KrLL Drvd. lä: 1. att även vid underläten lysning ansvarigbeten åligger de värdnadsskyldiga arvingarna, om de bade kännedom om gärningsmannens sinnestillständ. Vid underläten lysning ädiimer l’L således arvingen att erlägga viljadräpsbot trots att den är medveten om att något vil jadräp frän dennes sida inte kireligger. Visserligen idgfir den underlåtna lysningen en försummelse, men del striinga ansvaret kan doek inte fcirklaras enbart av denna omständighet. Det iir IVirmyndarens ursprungliga, obegränsade ansvar f(')r myndlingens gärning, som bär träder i kraft. Med delta prineipielll (iverensstiimmande stadganden ingå i SdmL Mb. 18: 1. l)k Mb. 21 oeh VML Mb. 2; 1. 1 HL Ml). 2: 1 f(")reskriv('s halv mansbot eller i varje fall ett betydligt siriingare ansvar än de (ivriga svealagarna.^” Om päkiljden vid underläten lysning nämnes ingenting. läi viktig nyhet innebäller HL. dä den i Mb. 2: 2 stadgar, att om meningsskiljaktighet uppkommer angående gärningsmannens sinneslillsländ. denna fråga skall j)r(ivas av lolvmannaniimnd eller med andra ord bli fiiremäl f(ir materiell bevisning. 1 den iildre svenska landskapsrätten framträder ännu klart uppfattningen, att Irälen i rättsligt avseende utgör en sak (se t.ex. •*'' WiLDA. ;i.a. l.c. .\v saiiinia iiK'ning iir lydligen Amiha, a.a. 1 s. 401 f. .•\ng. olika iipi)faltningar om slorlckcn av niimnda Ijelopp se I5.iöHLlNe., a.a. s. 107 f. .\ng. denna Itesliiininelse se lloi.MB.XcK oeh WessÉN, HL s. .'Hl not 21. '- Ml'iLL:s oeh ML.SL:s stadganden överenssliimina principiellt med de före HI, niimnda svealagarnas (MKLL Diad. 17, .MK.SL Drvd. 14: 2). Diiremot har KrLL Drvil. l.") klart frångått i)rincipen att friinderna kunna ansvara såsom för \ iljagiirning. \ id underlåten lysning föreskriver lagen inte viljaverkshot, utan förhöjning av vådahoten till det duhhla beloppet. 41 42
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=