SKRIFTER UTGIVNA AV INSTITUTET FÖR RÄTTSHISTORISK FORSKNING GRUNDAT AV GUSTAV OCH CARIN OLIN SERIEN II • • RATTSHISTORISKA STUDIER ANDRA BANDET STOCKHOLM A.-B. NORDISKA BOKHANDELN I DISTRIBUTION
• C" V . 1. t':: V ‘r: II •■■f.i ■'4 Si .1 4^ 4 : 1 i ■ ■ ? •» -; ! 1 i i >♦ .i 4 V'' ’4^ % ■.é I -v t r 4'* *'"'' ■ r i M k ♦
SKRIFTER UTGIVNA AV INSTITUTET FOH HATTSHISTOHISK FORSKNING GRUNDAT AV GUSTAV OGH CARIN OLIN
SK HI FT HK I’TC.IVXA AV IXs I'rrr ri:'i' or rat rshist()risk forskx ix('. ('. RUXDAT AY (i I STAY OCH CARIX OLIX si:rii:\ ii • • ArTSHIST0HISKA STUI)11:H AXI)HA HANDHT STOCKHOLM A.-H. NOHDISKA HOKHAXDELX I nis ruiiuTioN
LUND 19.)7 CARL BI.OMS BOKTRYCKKRI A.-B.
I X XE H A L L Vll l-'()rel:il Pktiu'.n. Stihi:. (iustav Olin in nuMiioriiuii HAi'siHciM. (iKiiHAKD. Ivnr Sjcigrt'ii. Miniu-sord 11 Ai-STRÖM. (iicuiiAitn. 'riml)i“rg. Minnesord IlAI SiHÖM. (iKHHAUn. l?Öler Ocll Annkks. 1M{|K, (icHidiis^arnas lekareriitl \I \LV XLIX 1 - en Uellisk inl’luens Ili'.MMKU. Ha(;nak. ()m vadaverken i den svenska Iandskai)sr;illen Ni:i.S(>n. Axi:i., Inledniiif^ till sliidiel av Iliilsingela^en oeli dess textInsloria enligi I'od. I'ps. B 49 Bi;u<;yriST. Lars. Oin de svenska l)orf'r:illerTias uppkoinsl Kari.sson. Bror, Bef,’einentsl'orinen rin' ^’äslerf’ölland 1Ö40 I''nc.ki;i.i,, Patrick. Doinlx'iekcT l'(n' .Savolax 1009 oeli lädl ('.ARi.ssoN, Lizzii:. »Handsken :ir kastad». Tvekainp oeh riillssyinholik . . .-\i..MC)iTST. .Ian Mric;. .lohan .Sliernin’iok. vår förste riittsliistoriker Zacuris.son. Incvar. 'I'ini^sskotninj' enlif’t Ostra Inirads doinl)(>eker för åren 1()20 S .■)4 104 no O.') 108 l.')l 102 21.') 1080 Bvdi:i,iis. Bicnc.t. Priistestandets lika gifto- oeii arvsrätt Idn.iNT;. N’li.s. Oni tillkomsten av ntlatandena från Göta hovrätt oi'h österf’(")tland ()\er l,af,'konnnissionens fiirslag till fjifterniåls- och iirvdahalk 1090. I'r otryckta kiillor Nordisk riittshistorisk litteratur 19.")0 2:14 240 19.V) 270 Den pa titelbladet och oinslaf'et avbildade medaljen (iver .lohan .Stiernluiiik iir slätten av .Svenska .\kademien 1887. Den :ir }tra\erad av M. Mellitren.
f()hp:tal I'^FTI'.R E\ LAX(i\’ARi(i S.Il'KDOM avUnl den 18 jamiari 1955 i Slockliolni liovrälIsradel (lustav Oliii. Rällshislorisk lorskning hade hinge varil eti av bans eentrala intressen; i bans bibliotek, ined dess stora samlingar av juridisk oeb historisk litteratur och verk av de senaste seklens stora skönlitterära Riiiattare 1'rån skilda hinder, intog riittsbistorien ett betydande rinn oeb ät den svenska stralfrättens historia ägnade ban ingående vetenskapliga studier, hdt resultat av dessa Iranilade ban i den minnesskrirt, somsvenska oeb linska jurister 1954 ollentliggjorde till bögtidligbällande av tvalnmdraarsminnet av antagandet av Sveriges rikes lag. Pä grundval av djupgående 1’orskning oeb med säker bliek liir det väsentliga tecknar ban där det svenska strartsysfemets utveckling Iran landslagarna oeb stadslagen på 1500- oeb 1400-talen, då liirlust av fred oeb gods. diidsstraff. kroppsstraff, ärestraff oeb biiter bebiii'skade straflsystemet, fram till 1754 års lag. Många drag i utvecklingen ba IVirst genom Olins forskningar kommit i sitt riitta ljus. Man ser av Olins framställning biirii reformationen iin mera skärjier det barda straffsystemet genom att den fiir med sig en reception av strafibestiimmelser från den mosaiska rätten. Man s(M' vidare, burn konungen ansågs stå iiver de giillande straffriittsliga bestiimmelserna oeb i fiiljd därav knnde diima till strängare straff än de fiireskrevo. Den albniinna tendensen gick emellertid i mildrande riktning. Lagbestiimmelserna blevo visserligen i stort sett ofiiriindrade men ofta tilliimpades de icke efter sin ordalydelse. Olin visar bumman icke längre låter ett diidsstraff gå i fullbordan ulan att domen underställts konungen, som diirvid hade möjlighet att ådiima mildare straff oeb även kunde utiiva sin benådningsriitt. Även hovrätterna iigde eller tillskrevo sig rätt att nedsätta
VIII FC)RETAL straff under vad lagbestämmelserna föreskrevo. Till Olins framställning av denna befogenhet —hovrätternas leuterationsrätt — knyter sig ett särskilt intresse: först genom Olin har nämligen dess skiftande historia blivit närmare känd. Av Olins sammanställning av de sväriiverskådliga straffrättsliga stadgandena i 17Ö4 års lag framgår klarare än förut, vilka små framsteg lagen hetecknar ifråga om .själva straffsystemet samma straffsystem som i den senmedeltida rätten kan dock konstatera, att de egentliga frihetsstraffen fått ett utvidgat användningsområde. Lagen betecknar därfö)r ett steg mot vart nuvarande straffsystem, d.v.s. mot ett system, som domineras av frihetsstraffet. Skriftens värde förhöjes av dess klara, koncisa form ett uttryck från frihetstiden skulle man kunna säga att den innehåller mera skäl än ord —och i sin helhet är den ett betydande bidrag till kännedomen om rättsliv och rättsåskådning under århundradena före 1734 års lag och vid tiden för lagens tillkomst. Den ensam kunde ha varit tillräckligt motiv för det hedersdoktorat. som Lnnds juridiska fakultet år 1950 förlänade fiirfattaren. läider hovrättsrådet Olins senare levnadsår var Institutet ITu' rättshistorisk forskning hans stora intresse. Första delen av Rättshistoriska studier, som utkom på våren 1951. var redigerad av honom; i dess företal ger han en redogiirelse fiir institutets grundande och organisation samt anger de mål. till vilka han hoppas att institutets verksamhet skall föra. Även efter sin avgång som ordförande ägnade han institutet den mest livliga uppmärksamhet. Institutets styrelse känner djupt den stora tacksamhetsskuld, i vilken svensk rättshistorisk forskning risk vetenskap miitas —står till hovrättsrådet Olin för hans storstilade gärning att grunda och under flera år personligen leda institutet. Styrelsen, som kommer att föra institutets verksamhet helt efter de riktlinjer han uppdragit, ägnar hans minne en vördsam hyllning. En levnadsteckning över hovrättsrådet Olin. fiirfattad av ledamoten av styrelsen ambassadör Sture Petréu. hiljer närmast detta företal. ^äd utgivandet av första delen av Rättshistoriska studier bestod styrelsen utom av Olin och Petrén av professorerna Jan Eric Almi lagen möter väsentligen men Olin med där juridisk och histo-
IX K()RETAL (jiiisl. Ivar Sjr)j4ren och IltMirik Munktell. Till Olins elicrträdare soil! slyrelsens ordlöraude valdes 1952 professor einerilus vid Slockholnis höi,cskola Sven Timber^'. Följande år avsade sii^ Sjöi^ren på grund av sjukdom sin plats i styrelsen och till temporär ledamot av denna utsågs då docenten vid Stockholms högskola (lerhard Hafstriim. Efter Sjiigrens diid den 28 december 1953 idnämndes Ilafstnim den 17 juni 1955 till professor i rättshisloria vid Lunds universitet och inträdde diirigenom som ordinarie ledamot av styrelsen. Alltsedan sitt val till temporär styrelseledamot har llafstnhn tjänstgjort som styrelsens sekreterare. 1'nder år 1954 hriitos Tunhergs krafter genom sjukdom och han a\led den 5 december 1954. Till hans efterträdare utsågs den 20 december 1954 undertecknad. Det är en djup tillfredsställelse för mig att detta val vunnit hovrättsrådet Olins bifall. Korta av Ilafstnim hirfattade minnesord (iver 'runberg och Sjögren ha infiirts i det IViljande efter biografien (iver hovrättsrådet Olin. Såsom inslilutels inspektor har på grund av särskilda av kanslern fiir rikets universitet givna fiirordnanden tjiinstgjort professor emeritus vid Stockholms hiigskola (liista kdjerslein. Förevarande del av Rättshistoriska studier innehåller bidrag till den svenska rättshistorien med ungefär jämn fördelning mellan medeltiden, 15()()-talet och tiden från KiOO-talets hiirjan fram till 1734 års lag. Siirskilt hiir ])åpekas, att —i enlighet med hovrättsrådet Olins intentioner —ett flertal yngre författare ha medverkat i denna del. Liksom den fiiregående avshdas denna del med en riittshistorisk bibliografi, till sliirsta delen sammanställd av fil. mag. fru Hillevi \h'etl)lad. 1 institutets skriftserie Riittshistoriskt bibliotek ha sedan 1951 utkommit två arbeten: i november 1952 »Hand wahre Hand. Studien zur Geschichte der germanischen Fahrnisverfolgung» av juris licentiaten Erik Aimers och i februari 1953 »l)as kirchliche Renefiziahvesen Schwedens während des Mittelalters. Die Periode der Landschaftsrechte». av juris licentiaten Erik Nyländer. Båda arbetena ha haft karaktär av avhandlingar för vinnande av juris doktorsgrad och författarna ha år 1953 vid Uppsala universilet efter avlagda disputationsprov ])romoverats till juris doktorer. Aimers' och Nyländers arbeten ha betecknats som hand 3 och 4
X F()RETAL i serien; de två törsta banden ha nänilii»en reserverats lör arl)eten. vilka ännn ieke kunnat ntkoniina. Band 1 är avsett att innehålla ett laesiniiletrvck och en översättning till svenska av .lohan Stiernhööks verk »De jure sveonum et gothornm vetnsto lihri diio». Denna iitgava, som av flera skäl är mycket krävande, har kommit alt draga allt mera nt på tiden och det har småningom visat sig mklvändigt alt söka åstadkomma en helt ny översättning hredvid de två. man redan har. I denna översättning löneligga nn 280 av verkets 420 sidor och det är styrelsens fiirhoppning alt del skall kunna utkomma tidigast under år lOöO. 1 serien Kiitlshistoriskl hihliolek planeras ytterligare tre arheten alt utkomma nnder de närmaste åren. hkt av dessa, en avhandling av Juris licentiaten Fer-lXhvin Wallén. »Die Klage gegen den 'Foten im nordgermanischen Becht». är avsett alt användas som specimen l'()r juris doktorsgrad vid Lunds nniversilel under år 1058. De två andra, av llafslröm över iimnel »Dalalagen och Upplandslagen» och av mig (iver iiinnet »F'aslehrevel. Ett inslag från antiken i svenskt rätlsliv» voro ursprungligen ämnade att ingå i den volymav Riittshistoriska studier som nn offentliggiires. men det har ansetts liimpligare att j)uhlicera dem i Rättshistoriskt hihliotek. Stockholm i septemher 1957. Åke Holiiibäck
GUSTAV OLIN IN MEMORIAM AV Ambassador STUHK PETRÉN DICN 18 JANUARI Hloö i^ick hovrättsrådet juris doktorn (lustav Olin ur tiden. Stor är den förlust soin härii^enom drabbat vårt institut, vilket Olin Jämte sin maka j^rundat ocb i vars styrelse ban var den förste ordbiranden. Oekså på andra juridiska arbetsfält ;in rättshistoriens i,'jorde Olin bestående insatser. Mellan dessa ocb hans intresse bir den svenska rättens historiska utveckling bestod en växelverkan, som ^^av hans ^färniiii' i det svenska rättslivets tjänst dess prägel. (iustav Olin fikides i Lund den 19 november 1872. Hans biräldrabem var en burgen köpmansgård. belägen vid stadens stortorg, j)å den tomt d:ir nu Skandinaviska Rankens byggnad reser sig. Fadern var en luigt ansedd ocb betrodd man, anlitad även i allmänna värv ocb bl.a. ledamot av stadsfidlmäktige ocb landstinget. Från detta bem i hjärtat av det gamla Lund var bir den studiebegåvade sonen vägen (iver katedralskolan till universitetet självklar. Student 1890, avlade Olin först en filosofie kandidatexamen i humanistiska ämnen 1892 och övergick därefter till juridiska studier. Dessa bedrev Olin på ett vida mera djupgående ocb systematiskt sätt än de flesta av lians jämnåriga. Särskilt langades ban av den romerska rätten, åt vilket ämne ban ägnade årslånga studier ocb vari ban i sin juris utriuscjue kandidatexamen 1899 erluill del icke minst vid denna tid i Lund mycket sällsynta betyget laudatur. Deuua tidigt vunua birtrogenbel med den romerska rätten bidrog helt visst på ett myckel väsentligt sätt till att forma Olin som
XII STURE PETRÉN jurist och även som personlighet i övrigt. Den logiska skärpan i hans tänkande och j)regnansen i hans stil härflölo säkerligen till icke ringa del trän detta ungdomsiiingänge med de stora romerska juristerna. I värt alltmer avlatiniserade land är Olin ett av de sista exemplen på sanningen av Nehrman Ehrensträles uttalande omatt studiet av jus romanum »lärer therininos tcchnicos eller the Lagklokas ordalag, thet upstädar hutwudet genom the mänga hirefallande cdsiis och öpnar wägen till the Idlänska Lagklokas härliga skriffter. besynnerligen när en trogen underwissning wisar äthskillnaden emillan the Romerske och Swenske hirtätningarne. och hwad orsaken är till samma skilnad.» Med Olins stora intresse och fallenhet hir vetenskaplig juridik skidle det ha varit naturligt om han valt den akademiska levnadshanan. Hans universitetslärare synas även ha försiikt verka härhir. Rland hans efterlämnade papper finnas i varje fall några av professorerna Winroth, Thyrén och Kallenberg i december 1901 utfärdade intyg, som tydligen varit avsedda att bereda vägen till en docentur. Dessa intyg vittna om att Olin i hiig grad vunnit de nämnda, som bekant ingalunda lätlillfredsslällda akademiska lärarnas uppskattning. Sålunda skriver Thyrén att det är honom ett nöje att vitsorda »det Herr Olin f(’>r sin e.xamen mera ingående ;in någon annan juris studerande under den tid, jag såsom liirare tillhiirt fakulteten, studerat ämnena juridisk encyklopedi och romersk rätt samt att hans studier äfven i öfriga af mig representerade ämnen varit synnerligen solida.» 1 december 1901 hade Olin emellertid redan en avsevärd tids domstolstjänstgiuång bakom sig såsom tingsnotarie i Östra härads domsaga i Blekinge. Och tydligen gick det med honomsom med så många andra svenska jurister med en ursprunglig dragning till fortsatta akademiska studier. I och med alt vederhiirande börjat sitta ting, var han hirlorad för universitetet, 'ringstjiinsigöringen. särskilt sådan denna tidigare var anordnad, medförde så självständiga och livsniira arbetsuppgifter, att mot bakgrundenav dessa tidigt förvärvade erfarenheter som domstolsordhirande en återgång till blodfattigare bokliga studier tedde sig föga lockande. Icke heller Olins väg gick sålunda tillbaka till universitetet. Livet igenombevarade han emellertid känslor av stor tillgivenhet för .\lma Mater Carolina och, när hans gamla fakultet år lOäO fiirlänade
XIII GUSTAV OLIN IN MEMORIAM honom en juris doktorsgrad honoris causa, fann denna välmotiverade idniiirkelse elt otvetydigt gensvar i hans hjärta. Idler avslutad tingsljänstgiiring bestämde sig alltsä Olin för att fortsätta pä domarbanan. Härför sökte han sig till Svea hovrätt, varest han inskrevs som e.o. notarie 1902. Som en fiiljd av grundligheten och den därav betingade längvarigheten av Olins akademiska studier komhan att i hovrättens turordning befinna sig efter alskilliga av sina jiimnäriga. Hans ovanliga gåvor riktade emellertid tidigt uppmärksamheten på honom och medförde att han kom att anlitas för idredningsuppdrag, sammanhängande med den mest betydelsefulla lagstiftningsfråga som vid denna tid var aktuell i Sverige, eller den som avsåg den rättsliga regleringen av det industriella arbetsavtalet ocb skajjandel av garantier för arbetsfreden i landet. Salunda erhiill Olin i januari 1900, då han sedan föregående år var t.f. hovrällsfiskal. på föredragning av justitieministern, statsministern Slaaff ett resestipendium för alt i 1'yskland inhämta kännedom om den användning strafflagstiftningen vunnit inom delta lands socialpolitik, företrädesvis inom området för den moderna arbetarrörelsen. Resan, som kom att idsträckas även till Belgien och Frankrike, varade från februari ända till september 1900. Olin satte sig därunder grundligt in i de berörda ländernas arbelslagstiftning. Fndvterna härav finnas nedlagda i hans två är senare utgivna arbete »Några hufvudpunkter i utländsk lagstiftning angående rättsförhållandet mellan arbelsgifvare och arbetstagare.» Kfter sin hemkomst erhöll Olin i september 1900 tillsammans med häradshövdingen i Xorrvikens domsaga Assar Åkerman förordnande att inom civildepartementet »biträda vid utredning och bearbetning av vissa till arbetarlagstiftningen hörande frågor.» (Uvilminister var då, sedan ministären Lindmans tillträde i maj 1900. Jidius .luhlin, ett förhållande som skidle få högst fatala verkningar för delta lagstiftningsärendes fortsatta utveckling. Som residlat av sitt arbete avlämnade Olin och Åkerman i oklober 1907 till civildepartementet en »Promemoria angående lagstiftning om arbelsaftal.» Detta aktstycke ger för första gången i Sverige en utredning av kollektivavtalets begrepp och uppställer vissa principer IVir vilka rättsverkningar som böra tilläggas detsamma.
XIV STUHE PETHÉN lU'dan i htirjan av proniomorian lastslås all ulgåiii^spiinklen IT)!' varje lagslilliiing aiii^aendo arbotsavlal med n(kivändighet svues Ixira vara en iippriklii,' iViresals all i,å)ra de l)åda knnlraherande parlerna lull! Jiimslällda oeh likvärdii,'a. I (iverenssläinmelse liärm(‘d uld()mer promemorian helt den vid denna tid på sina håll omhuldade tanken all heläi^ga arl)elares l)rytande av arl)elsavlalet med straffansvar. Kritiskt l)edömes i promemorian även den 1899 anlai^na s.k. AkarpslalJien med dess i lo kap. strafflaj^eii inhirda kriminalisering av f()rs()k all tvinga någon till arl)etsinslällelse eller alt hindra nagon all återgå till arl)ete eller (ivertaga erhjudel arhele. Härom heter del i ])romemorian hl.a. att mot hakgrunden av den modi'rna indiislrialismen del spiirsmålel kunde uppställas, huruvida 1899 års lagstiftare visat full fiirståelse lor den inom de organiserade arhetarnas led starkt uppdrivna solidariletskänslan. Del torde enligt promemorian vidare Ixira Ixäänkas all. om man ville genom lagst iftiling siika trygga den sociala freden, del icke kunde vara likgiltigt om den uppfattningen vunne insleg alt arbetsgivare och arbetare icke vore likställda infiir lagen. Icke minst vid fiirsiik att genom lagsliilning ordna del jia arlielsavtalel grundade rällshirhalland('l mellan arbetsgivare och arl:'etslagare kunde en dylik uppfattning komma att bliva iidesdiger. häi lagstiftning härom hade ju alltid att jämnt utskifta rättigheter och skyldigheter mellan d(‘ bada jiarttUMia och. även om den därvid strängt hiille sig inom pri\'atriillens område, kunde dock liefaras att lagstiftningen icke komme att imilas med fullt ITirlroende från arbetslagarnas sida. sa länge inom strafflagen oiVirändrat kvarstode ett stadgande, som av dem ansåges vända sin udd ytterst mot själva syftet all vidmaktiialla solidaritet hland arbetare inlxirdes. Froiminorian intar diirefter klart den slåndjumkten att del individuella arl)etsavlalet icke längre ensamt kunde läggas till grund f<")r en lagstiftning angående arbetsavtal. Till utvecklande hiirav framhålles alt en lagstiftning, som i främsta rummet byggde på del kollektiva avtalets princip, icke komme att infiira någon nyhet i fcirhallandel mellan arbetsgivare och arbetare, sådant delta redan 1'akliskl gestaltade sig. ulan blott giva rättslig stadga ål en fiireteelse. som iiven ulan lagstiftningens sKhI med varje dag vunne
XV (iUSTAV OLIN IN MEMORIAM (‘)kad slyrka och 01111:111111111* icke bloll i de slora iiidustriliiiidi'nia iilaii även lios oss. leke iioi* iiied all kolleklivavlaleii allljäiiil iikades i aiital, iitaii liiiiid i hand därmed i*inge även en strävan all giva deni ell :illl rikare inneliall, sa all alia Iciiie- oeli arbetsvillkor giaioiii deni erliiille sin rei*lerini*. Diirii^enoiii hade de kollektiva avtalen koiiiiiiil all i allt sti'irre iilslräekiiin^ (iverlai*:! 11 pp;*!tier, soiii riilleligen lillhiirde sl:ilens soeiala lai^stil'lning. I'lider alia 0111släiidii^beter iiliivade del kollektiva rei^leraiidet av arbetsavtalet ( It sa b(‘släiiiiiiande int'lylande p:i liela lolkluisballniiii^en alt lagsliflningeii ieke liiiigre kiiiide dröja all upplaga kollektivavtalet till lieliaiulling. Soiii (Ml griindprincij) l'(■)r den blivande lagstil'tningen tinner pronieniorian biira faslslas all kollektivavtalet skall iiga bindande vcM'kan tVir :illa arbetsgivare oeli alia arbetstagare, vilka anlingen vid dess ingående lilllnlrde eller sedernier:i iniräll uti en i avtalet delt:ig:nide sinnnianslulning. 1 lagen borde siilnnda inga ett uttryckligt sl;idg:mde 0111 ;dt. diirest individuella :n'bels:ivl:d nielhni persoiKM-, vilk:i vore skyldig:i :dt ställa sig ett kollekliv:ivl:d till ellerrättelse, inneludle ntlaslelser som slrede mot kolleklivavt;del, dessa nll'äsl('lser skulle sakna giltighet oeli i stället kollekliv:ivl;dels uiotsv:(nnide besliimmelser lända till efterrättelse. k'r;nnb:dlas imi vidare även den sliindpmikt pronieniorian inl:ir till den vid denna lid livligt onislridd:i frägan huruvida arbel:iriia :ivt:dsv:igen skulle kumui ästadkomma en skyldighet för :nbelsgiv:irn:i att eiukist :msl;ill:i org:niiser:Kl arbetskraft. Pronienioriini sysselsiill(M’ sig ing:iende med deniui fräga och kommer till del resnll:del :dl del ieke föreligger nägon anledning fiir l:igstifl:iren :ill tVirbjnda dylik:i s.k. organisationsklansuler. 1 de nu angivin» liksom i åtskilliga andr:i hänseenden förordar pronieniori:m l(‘)sning:n', vilk;i två decennier sen:ire koninio all liiggas till grund fclr den d:i omsider genomf(")rda bigstiftningen oeli kring vilk:i sed:ni dess icke rått nagon strid. rimärkande fclr pronieniori:ni är :dl den icke stelt fidjer någon viss teoretisk begreppskonslriiktion av dem som nlbikbd sig beIriiflande kollekliv:ivt:dels indur och verkningar. I stället (återslräv:ir den :dl. obimden :iv siidana konslrnktioner. genom en serie konkret:! regler jiå ett s:i praktiskt tillfredsslälhnide sätt som ni(")jligt l(”»s:i de olik:i frågor som instälki sig vid en higstiftningsnpjigift
XVI STURE PETRÉN av delta slag. Själv har Olin på tal om drottning Kristinas straitordning av l(i58, vilken är signerad av Stiernhöök. uttalat att i dess avfattning ])å ett välgörande sätt framträder den vetenskapligt skolade juristens realistiska åskådning. Samma omdöme frestas man uttala om den nu ifrågavarande promemorian, vid vars tillkoinst Olin torde ha varit den somhuvudsakligen fint pennan; fih' den som är förtrogen med Olins skrivsätt är det i alla hiindelser svårt att komma till någon annan slutsats. De tankegångar åt vilka promtTnorian ger uttryck fingo emellertid ett kyligt mottagande inom den 1907 sittande ministären Kindman och alldeles särskilt hos civilministern Juhlin. Ktt visst dunkel omgav till en biirjan de omständigheter under vilka promemorian hlev diariefiird i civildepartementet. Den synes ha ingivits till departementet den ‘28 oktober 1907 men finnes icke diarieförd förrän den 1 november, vilket i varje fall i vänslerpressen ansågs spegla en Jidilins ursprungliga önskan att undanhålla promemorian offentligheten. Emellertid blev. efter det att promemorian avlämnats men innan den diarieförts, ett referat därav genom Svenska Telegrambyrån distribuerat till tidningarna, av vilka (uUeborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning den 29 oktober inneh()ll en särskilt utförlig redogörelse för promemorians innehåll. I de liberala och socialdemokratiska tidningarna blev den sålunda bekantgjorda promemorian fiiremål för gillande omdömen, och den förklarades vila på en vidsynt socialpolitisk åskådning. I en ledare av Hjalmar Branting i Socialdemokraten den 80 oktober underströks bl.a. med tillfredsställelse att promemorian avvisade alla tankar på en tvångs- och strafflagstiftning inom arbetsrätten och i stället, såsom socialdemokraterna alltid gjort, hänvisade till en naturlig utveckling av arbetsavtalets eget innehåll. Högerpressen åter utgö)t sin vredes skålar över promemorian. På det hållet kunde man sålunda få läsa att den snarare såge ut att vara tillkommen i Folkets Hus än i Kungl. Maj:ts kansli och alt så gott som alla de synpunkter som de båda författarna utvecklat ingenting annat vore än ren och oförfalskad socialism. De hade. hette det. förordat skydd åt den socialistiska vålds- och inpiskningspolitiken. när deras uppgift tvärtomvarit att finna en regulator mot denna. Medan denna pressfejd pågick, framträdde Juhlin i en intervju
XVII Cil'STAV OLIN IN MHMOKIAM i Slockholnis I)a;4l)la(I. Delia regerini^eu näislaeiule origan meddelade deii 1 november all en dess medarbelare iipi)sr)kl eivdminislern bn- all (Tlara någol närmare om promemorian. Diirvid hade denne, enligl vad tidningen uppgav, pa Iräga huruvida promemorian horde upplät tas såsom innehållande regeringens sliillning s\ arat nej. med tilliigg all de i promemorian idlaladeåsikterna helt oeh hallet linge slå bir birbdtarnas egen riikning. Därefter fidjde ell utlalande av .luhlin. enligt vilket Olins oeh Åkermans upixlrag endast innefattat "all idarheta redogcirelse bir ulliindsk lagstiftning på ifrågavarande område och samla hvad som i vårt land birekommit i saken samt diirefler lemna en utredning (dver hith(")rande budiållanden.» Meningen hade, förklarade Jidilin vidare, endast varit att. innan en siirskild kommitté lillsalles bir ularhelande av lagstiflningsbirslag i iimnel. man skulle ha undangjort den ulliindska historiken bir att bespara kommittén delta arbete, som vore mycket krävande, enär det medbirdeett vidlyftigt studium av utliindsk lagstiftning, kommiltébirslag m.m. Det hade alltid, framludl .luldin slutligen med obirtydhar adress till promemorians bufallare, varit regeringens mening att i denna kommitté skulle insättas m;in med f)r(iktisk erfarenhet på de områden, vilka deras lagstiftningsförslag skulle avse. Den kring promemorian uppkomna diskussionen biranledde Olin att i två hänseenden framtriida inbir offentligheten med tillrällalägganden. Till en Ixirjan hade han att värja sig mot antydningar i luigerpressen om att pid)licerandel av innehållet i den icke diariebirda promemorian skulle ha arrangerats av dennas författare. Sedan Olin inf()r en medarbetare i Svenska Morgonbladet birklarat sig slå alldeles främmande ftir promemorians offentligg()rande, inneh(")ll tidningen den dl oktober 1907 en ledare under rid)rikeu »Historien om en promemoria. En indiskretion.» Häri gjordes gällande all promemorian icke inlämnats till civildepartemenlel ulan till statsradel .luhlin, från vilken den icke idlämnats. Tidningen fritog emellertid Olin fran misstanken bir all ha gjort sig skyldig till den indiskretion, varigenom promemorian således enligt tidningens u])pfaltningkommit till allmänhetens kiinnedom. Därefter slutade ledaren sålunda: »Herr Olin har bir oss framhållit, all promemorian icke är en offentlig handling, hvarbir det är IVirklarligt, alt han torde beklaga, att densamma likväl hlifvit II
XVIII STURE PETRÉN publicerad.Man undrar: har någon haft intresse af att detta ända kunde ske?» Det sista ledet av denna framställning uppkallade Olin till ett heriktigande. vilket återfinnes i tidningen fiir fidjande dag och varav ett utdrag här inå återges såsom typiskt i'öv upphovsmanmais precisa formuleringar: »Då detta sammanförande i en sats af en af mig lämnad faktisk upplysning och en af eder gjord reflektion miijligen hos en mindre uppmärksam läsare kan gifva anledning till missförstånd, heder jag härigenom få fastslå, att mitt uttalande endast afsåg att konstatera det faktum, att ifrågavarande promt moria för närvarande ej är någon offentlig handling. Däremot har jag ej yttrat mig om. huruvida jag beklagade alt referat af promemorians innehåll hlifvit puhliceradt. Då denna fråga emellertid nu hlifvit l)ragt på tal. vill jag på det bestämdaste ])roteslera mot eder utläggning af mitt yttrandesamt härmed förklara, att jag naturligtvis med glädje ser promemorian gtiras till föremål ftir offentlig diskussion.» Även den av .Iidilin givna intervjun med dess beskyllning mot de båda utredningsmännen för att ha överträtt sitt uppdrag måste emellertid framkalla ett genmäle. Detta IViljde i form av ett uttalande av Olin i Stockholms-Tidningen den 2 november 1907. Häri hänvisar Olin först till att det i förordnandet för honom och Åkerman i september 1900 endast hette, att de fiirordnades att inom civildepartementet biträda vid utredning och bearbetning av vissa till arbetarlagstiftningen hiirande frågor. Olin fiirklarar härefter att. varken vid uppdragets meddelande eller sedermera, detsamma på något sätt närmare fixerats. Fiir utredningsmännen hade därför icke återstått annat än att själva s()ka giira en hegriinsning av de frågor de hade att utreda och bearbeta. Detta hade också skett i inledningen till promemorian, varest denna fiirklarades vara avsedd att innefatta dels utredning angående vilka delar av det omfattande ämnet som enligt utredningsmännens åsikt nu horde företagas till handläggning, ochdels de allmännagrunddragen av den lagstiftning nirande det sålunda hegränsade området, vilken de ansåge sig biira förorda. Alt regeringen ämnade tillsiilla någon kommitté fcir frågans behandling hade icke varit känt fih' utredningsmännen. \’arken vid uppdragets meddelande eller under lång tid diirefter hade det varit tal om att från deras sida skulle i-
XIX (il'STAV OLIN IN MLMORIAM uliu’lH'tas nagoii redogcH'elso t'()r iilläiidsk lai^slitlnini,^ i iiiniud tdler aft L’t'iioni deras iiirsorj^ skulle, såsom.luhlin uttryckt sii,L »samlas» vad som i Sverii,f(' t'<)rekommit i saken, 'rvärtom hade i slutet av 19()() utredninf^smiinnen avlordrats ett »proi’ram», och ett sådant hade av dem även avi,Mvils i en till statsministern i slutet av januari eller hörjan av fehruari 1907 iui^iven skritt. A’id denna hade varit loi^ade de .‘10 IVirsta sidorna av promemorian, vilka då tiirelei^at i tryck. I slutet av' skritten hade utredningsmännen anmält sin avsikt att vid sitt hlivande utlåtande l’oji;a en redo;4<’)relse hir d(Mi utländska lai^stittnini^fen. Initiativet härtill hade sålunda utj^ått från drm. \‘arken da eller senare hade del varit tal om nåj^ot samlande av vad som i Sverige fcirekommit i saken, ehuru utredningsuhiunen det oaktat i promemorian sammanf(")rl några anleekningar jiimviil r(‘)rande denna del av ämnet. Härefter sammanfattar Olin situationen sålunda: »Det har därf()r i h()g grad hirvånat mig att nu erfara, att henirda (»fversikt af den utliiudska rätten samt samlandet af svenskt material skulle hlifvil hidvudsakeu af vårt arbetsresultat, .lag är diirhir mest höjd f()r den tVirmodan, alt Stockholms Dagblads referat af dess medarbetares samtal med civilministern i denna ]nmkt heror ])å ett misstVirstånd. Skulle så ej vara fallet utan min kamrat och jag hal va missuj)pfatlat det oss gifna uppdrag, kan jag ej nogbeklaga, att den instruktion som nu efter uppdragets afslutande kommit oss tillhanda genom Stockholms Dagblad, ej delgifvils oss redan luisten 190(5. Vårt arbete skulle i så fall halva hiigst betydligt reducerats och. efter hvad jag nu finner, äfven hlifvit tacksammare.» Detta Olins inliigg framkallade icke någon dementi från .Tuhlins sida av innehållet i intervjun med honom, varmed fick anses stå fast att .luhlin verkligen uttalat sig på sätt som stått att läsa i .Stockholms Dagblad. Kn jäinfiirelse mellan å ena sidan .luhlins uppgifter samt å andra sidan Olins fiirklaring och själva det yttre händelsefr)rloi)])el kring promemorians tillkomst kunde icke rätt giirna medgiva nagon annan slutsats än att Olins version var den riktiga och att .lidilin genom sitt framträdande i regeringsorganet gjort ett fciga elegant Icirstik att blanda hort korten. Diirmed (iverflyttades emellertid jnessdiskussionen från att giilla promemorians innehall till all behandla vad som kom att heniimnas skandalen .luhlin. Den allmänna o]nnionen visade sig icke
XX STUKK PKTUKN l)enägen atl (herse nied all elt stalsrad iillalado så vårdshisl som .luhlin liär i,'jorl. Icke endast den lil)erala och den socialdemokratiska pressen krävde hans avgång. Även luigertidningar gåvo uttryck åt den uppfattningen att vad som IVirevarit gjorde det luklvändigt att Jidilin lämnade regeringen. 'Fill belysning av hur man på den liden såg på hithiirande hireleelser hirtjänar måhända att anhiras en ledare i Svenska Dagbladet den 14 november 1907. Ilåri konstateras atl Jidilin nijt en sådan svaghet i sin uppfattning av sitt ämbetes vårdigbet och ansvar att det maste väcka hirvåning. Därefter fortsätter tidningen: »Medan hr Jidilin ännu var rektor i Skara, sades det att hans allmänna duglighet gjorde honom lämpad hir hiigre upiigifter, och det menades att under hans bonjour satt en blifvande landshöfding i Mariestad förliorgad. Nu har hr Juhtin priifvats i de hiigre ujipgifterna. och med den uppfattning som nu fiir tiden gör sig gällande om reträttplatser, har man anledning antaga att han, när hans stund kommer, icke skall frän taburetten falla ned i en biifdingefätiilj i landsorten utan återvända till sitt kära Skara. När ban sedan räknar bland sina stora minnen sejouren vid Mynttorget, skall ban dock, med tanken pä bvad som varit ocb det som iir, kunna säga: del är trefligare att vara den fiirsle i stadsfullmäktige i Skara, än att sitta som chef fiir civildepartementet, ty väderleken pa hiijderna är sådan atl det går en som de gamla afgudabilderna: glansen fiirsvinner och endast materian blir kvar.» Slutet pä aftaren blev att Juhlin i biirjan av december 1907 fick avgå som civilminister. I sina 1928 utgivna Minnen har han till eftervärlden lämnat sin skildring av förloppet. Det heter där att regeringen icke velat tillsiitta en kommitté fiir behandling av den sociala stridsfråga, det här gällde, utan avsett alt på ett fiirlieredande stadium undersiika frågan sådan den låg till i utlandet och i Sverige. Därför hade beslutats att låta ett par personer fiirberedelsevis studera frågan och konfidentiellt behandla den samt framlägga sina undersökningar och tankar i en direkt till civilministern inlämnad promemoria. De utsedda, två jurister, hade tydligen gjort klart fiir sig, förmenar Juhlin, att nu vore iigonblickel kommet fiir dem. då de kunde göra sig märkvärdiga och genom atl laga ett stort steg till vänster öppna fiir sig miijligheten att kliva in i en kommande radikal eller socialistisk regering. Kn
XXI (;i'ST.\\ OI.IN IN MKMOHIAM nioii^oii liadc' sa i lai (ir)tt'l)()rgslidniiii' I'liniiils on arlikol. vari redoijljorls f'(')r iinu'halk't i den proinenioria soin de båda jurislenia varil alai,fda alf konl'idenlielll inj^e till eivilininistern. Dessuloni liade de (ikal sill olämpliga nppirädande genom all samma morgon hos regislralorn ollenlligen inliimna sin promemoria. Hegeringen hade då heslnlal all utlaga denna 1'ran regislralorn bir all sindera akislyekel. \’isserligen hade promemorian. 1'orlsäller .Inhlin. ieke varil vidare märkvärdig, men del hade man ju heller ieke kunnal viinla sig av dessa bir uppdragel någol riir klena |)ersoner med sa egendomlig! begrepp om räll oeh plikl. .luhlin bcvskriver däreller hur pressmiinnen kommil sbirlande lill regisiralorn IT)!’ all laga del a\’ promemorian men avvisals med en hiin- \ isning lill all den hade slalsrådel lagil. h’l'ler ell liirrärligl pressrabalder hade regeringen så heslnlal all promemorian sknlle alerliimnas lill regislralorn oeh slällas lill allmiinhelens liååbgande. Klandrel i pressen hade emellerlid lortsall. oeh .luhlin hade då pålagil sig alll ansvar l'()r ålgärden med ])romemorian saml mol Osear 11 :s och slalsminislerns (inskan insisleral på all la avgå nr regeringen. Med syllning j)a Åkerman lilllogar .hdilin alt den ene. den egenlliga drivkrallen av de två birlallarna lill promemorian, hamnade i socialistpartiet oeh i sinom lid blev statsråd. »Ilan vann sålunda sill mal. ehuru visserligen på el t mindre vaekeri sätt», slular denna av kvardriijande bitterhet jiräglade historicskrivning. Man kan lugnt instämma med .birgen Weslerståhl. da han i sin avhandling »Svensk biekbueningsrcirelse Iramstiillning iir uppenbarligen otilllredsställande. Den antyder ju ieke ens all den egenlliga orsaken till all .hddins avgång blev luidviindig var hans olyckliga pressullalande angående omtallningen av Olins och Åkermans utredningsuppdrag. Lika lilel verklighelstrogen är presentalionen av dessa såsom politiska lycks()kare. h'()r den som känt Olin 1'ramstar det såsom lullkomligl uteslutet all han någonsin skulle ha lagt två slrån i kors bir all sliilla sig in hos vare sig aktuella eller väntade nya maklägare. Olin var helt enkelt icke sådan, ^’ad åler angår Åkerman, skedde dennes så smaningtim lullbordade (ivergång från del liberala till del socialdemokraliska liigret enligt samtidas vittnesbrird ])å grund av IVirskjutningar i hans u|)pl'altning om olika sociala ullalar alt .luhlins
XXII STURK PETRÉN l'rai>()r och under inlryck av den personlii’a tjuskrallen hos Hjalmar hranlin^', ined vilken riksdai'sarhetet förde honom samman. Oriktiif torde slutligen även, enligt min ovan uttalade mening, vara Juhlins hedömning alt Akerman framför Olin varit den egentliga drivkraften vid tillkomsten av promemorian. Femtio är senare framstå dessa tilldragelser redan säsom iiverdragna med historiens patina. Att de här blivit föremål ff)!' en så utfiirlig redogiirelse må förklaras därmed att de i och fiir sig få sägas ut.g()ra en intressant episod under det sociala och pt)litiska brytningsskede som vårt land i seklets början genomgick, men också därmed att denna affär fin- Olin själv [la äldre dagar otvivelaktigt framstod som den största iieripetien i hans levnad. Den unge hovriitlsfiskalens ohirsagdhet vid utformandet av promemorian och hans hävdande av sanningskravet gentemot den .självtillriicklige civilministerns fcirsiik att framställa utredningsuppdraget i en oriktig dager äro också ett tilltalande blad i historien om svenska ämbetsmäns ansvarskänsla och .självständighet. Våra ämbetsmäns integritet och vårt sakkunnigväsens oväld äro frukter av en historisk utveckling. Självklara äro de icke. Om anpassligheten och det flyhänta beställningsarhetet skulle tillåtas att allmiint träda i deras stiille. skulle stora samhiilleliga värden gå till spillo. Beriittelsen om Olin och 1907 års promemoria angående lagstiftning om arbetsavtal kan därtVir ur denna synpunkt sägas ha sitt särskilda hud till eftervärlden. I och med avlämnandet av promemorian upphtirde tillsvidare Olins befattning med lagstiftningsarbetet inom arbetsrätten. Den lagstiftningskommitté varom i det föregående varit tal, den s.k. arhelsavlalskommittén. hade blivit tillsatt den 18 oktober 1907. ulan alt vare sig Olin eller Akerman fått plats däri. Ordfcirande var justilierådet Ake 'rhomasson och sekreterare dåvarande revisionssekreteraren Bo Leijonhufvud. Ledamöterna voro representanter f(‘)r arbetsmarknadens parter. Om uteslutandet av Olin och Akerman sades i en ledare i Svenska Dagbladet den 4 november 1907 att anledningen till deras ffuhigående icke kunde ha varit någon annan än att de efter sitt arslånga utredningsabete bildat sig och framlagt en princii^iell ståndpunkt till den fråga det gällde. Man finge, forsatte tidningen, hysa vilken mening som helst omdetaljer i deras förslag, men man
XXIII GUSTAV OUN IN MEMORIAM mask' heklai'a all deii insikl i ämnel som deras studier i della kirskariat dem Scilunda ieke 1'iinne någon användning, dddningen uttalade däreller farhågor fiir all, med den sammansiillning kommittén erhållit, dess arbete komme alt drivas idan den målmedvetenhet som endast klara principer fiirmådde skänka. 'Fy skidle kommittén kunna komma alt arbeta efter sådana, måste den l)()rja med en principdebalt, men för alt denna skulle bliva idliimmande och sålunda bilda grundvalen för detaljarbetet fordrades utan tvivel att inom kommittén funnes någon eller några, som genom sin sakkunskap kunde framlägga frågans kärnpunkter och framställa principer till diskussion. Alltkir ofta hade det visat sig alt de av en fråga omedelbart intresserade parterna Irots god vilja att uppnå enighet icke lyckats biirmed, emedan de så alt säga talat olika språk och därför icke förstall varandra. Då hade den opartiska sakkunskapen uppträtt som tolk och med förvånansviird lätthet ställt saken till rätta. Dessa synpunkter få nog tillerkännas ett icke ringa mätt av allmängiltighet, när det gäller lagstiftningsarbete under medverkan av därav berörda intressegrupper. 1 sina farhågor angående resullatel av arbelsavtalskommitléns arbete blev tidningen i alla händelser sannspådd. Kommittén kom nämligen icke att slutföra sitt uppdrag. Den var iinnu fcirsjunken i sina (iverläggningar, när storsliT'jkens stormvind sommaren 1909 blåste genom landet, (ävilministern, som nu var Hugo Hamilton, avlät i augusti en skrivelse till kommittén, vari framhölls alt fiirhållandena på arbetsmarknaden gjorde det i hiig grad (inskvärt att kommitténs uppdrag så snart som miijligl fiirdes till slut, så alt förslag till lagstiftning på del med uppdraget avsedda området kunde föreläggas 1910 års riksdag. Fiiljaktligen anhiille ministern om meddelande huruvida icke kommitténs arbete kunde så påskyndas, alt dess betänkande ocb fiirslag kunde ingivas senast den 1 november 1909. Kommittén fiirklarade sig ur stånd all avgiva något betänkande inom den angivna liden. Regeringen upplöste då kommittén i mitten av seplember ocb uppdrog at justitiedepartementet alt fullfiilja utredningen. 'IMU bjälj) härvid hade kommittén likväl kunnat avlämna några nakna lagutkast. Kommitténs sekreterare Leijonhufvud tillkallades också f(‘)r all inom departementet jämte revisionssekreleraren Herman Falk biträda vid det fortsatta arbetet.
XXIV STUKK PKTHKN KoniiiTitleiis ufkast, vilka dolvis tMidasl voro lnaj()riletsl'(■)^sla^^ hlevo IVirenial l'()r en granskninj' av Olin i Cicitehorgs-Posfvn den 20 sepleniher 1909. Han knnde diirvid konslalera all. i vad ^'ällde de I'tireslagna lai^reglerna nm sjiilva kollektivavlalet. koininitténs utkast väsentlii^en intog samma slåndpimktor som lians och Akermans promemoria. Sålunda skulle t.ex. även enligt utkastet kollektivavtalets bestämmelser aulomaliskl inträda såsom beståndsdelar i de individuella arbetsavtalen. Däremot intog utkastet en Irån promemorian avvikande ståndpunkt därutinnan. att ITirbeball som inskränkte arbetsgivares eller arbetstagares rätt att inga avtal med vem ban ville fiirklarades skola vara tigittiga. S.k. organisationsklausuler skulte med andra ord vara verkningsUisa. lliirilran log Olin avsland liksom i ännu bestiimdare lorm från ett av kommitten tiverliimnat särskilt Itirslag till lindringar i straltlagen. genom vilka arbetstagares avtalsbrtilt skulle kriminaliseras. I den prtiposilion, som sedan Törelades 1910 års riksdag oeb Itir vilken biir ieke skall lullstiindigt redogtiras, iiterl'anns regeln omall kollektivavtalet skulle laga (iver de individuella arbetsavtalen oeb iiven ttirbudel mot organisationsklausider. 1 Iråga t)m förbud mot stridsatgiirder under bestående kollektivavtal inneböll proj)ositionen vidlyftiga besliimmelser. bland vilka miirkles föreskriften att stridsåtgärder av lovligt slag likväl ieke finge tillgripas förriin efter iakttagande av den för de enskilda arbetsavtalen gällande uppsägningstiden. Från en tidigare avlalskommittés fiirslag 1901 bade upptagits regler om s.k. déeompte eller innebållande av viss del av arbetarens Kin till säkerhet mot avtalsbrott från hans sida. Dessutom fiireslogos straffbestämmelser mot vissa kvalificerade avtalsbrott av arbetstagare. Ingenstädes i ])ropositionen var Olins oeb Åkermans promemoria omniimnd. Inom riksdagen fiirelåg emellertid av fcirklarliga skäl stort intresse av att få taga del av densamma. Delta visade sig likväl vara mycket svårt, eftersom promemorian blivit tryckt endast i en ytterligt begriinsad upplaga, med påfiiljd att det enda exemplar som slod all uj)pdriva var ett inneliggande departementsexemplar. ^Md debatten i anledning av remissen av propositionen efterlystes också promemorian med stor kraft. Det upplystes da att få dagar tidigare dess omtryckande beslutats, oeb en ny upplaga kunde också sa småningom ställas till riksdagens fiirfogande. Att
XXV (;lJSTA^• OLIN IN MEMORIAM l(‘)rvärvn pronu'inorian i bokhiuiclolii ni(")tlo däremot forirarandi' svärigheler. I en insändare till Dai^ens Xyheter. daterad Kristianstad den 10 maj 1010. klaij;ar sälmula en Karl Sehlyler cner att hokliandeln i den skånska hovriittsstaden ieke kmmat skatta honom hoken. Hei^erin^'slVirslaget hlev. medan det ännn låi,' på riksdagens hord. IVncMiiål liir en genomträngande analys av Olin i St)eial Vidskrift 1010. Olin, som hiir med sedvanlig klarhet npplar en rad prineipiella spiirsmal till hehandling, trainfr)!’ i anslutning härtill kritik mot åtskilliga av ITuslagets hestämmelser. Hl.a. utreder han frågan i vilken utsträekning stridsålgiirder liiira få vidtagas under hestaende kollektivavtal oeh underkiinner tanken att i oeh f(")r sig tillåtna stridsåtgärder skidle vara underkastade villkor om iakttagande av de individuella arhetsavtalens ui)psägningstider. Olin slutar doek med att säga att hans anmärkningar ieke horde undanskymma f(")rslagets fcirtjämster, samt att hans granskning torde ha visat att de mera eentrala prohlemen i regel hlivit l<’)sta på ett praktiskt tillfredsstiiltande sätt oeh att anledningar till kritik l(")ri funnits huvudsakligen hetriiffande tragor. som helt eller delvis f(“>lle inom andra lagstiftningsuppgifter. Aven i detta sammanhang gi r Olin ultryek åt en sval inställning genlt inot tanken att underordna lagstiftningen uteslutande nagon viss teoretisk konstruktion. Dylika konstruktioner, framhåller han, äro ieke heller niulvändiga i andra fall iin då man i saknail av positiva laghud är niklsakad att taga sin tillflykt till fiktioner fiu' att doek nå fram till ett resultat. Ilade man. sasom nu vore fiMhållandet, tillfälle att på alla punkter anlita lagstittningens stiHl, fiuelage ieke samma hehov att ujiphygga institutet pa en enhetlig konstruktion, utan man hade all vid varje siirskild fråga undersiika vad ändamålsenligheten krävde oeh sedan med ledning diirav avgik'a frågan genom positivt lagsladgande. Hegeringsfiirslaget fidl i riksdagen till fidjd av motstånd från såväl liberaler som socialdemokrater. Som en grundläggande hrisl i fiirslaget hade vid upprepade tillfällen under riksdagsliehamllingen framhållits att del ieke vilade på tillräckligt grundliga fiirarbeten. Hegeringen såg emellertid icke i propositionens fin-- olyekande en anledning till avgång ulan lieslämde sig i sliillet f()r att till pålidjande rikstlag framlägga ett reviderat fiirslag till
XXVI STURE PETRÉN arbelslai,'stiftniiig. För alt biträda vid utformandet härav inom justitiedepartementet tillkallades, jämte de för del tidigare proposilionsarbetet anlitade Leijonhufvud och Falk. nu även Olin. Behovet av dennes medverkan vid lagstiftningsarbetet i fråga hade sålunda sent omsider inset Is även av regeringen. Beträffande den proposition som därefter framlades för Ihll ars riksdag, är det enligt sakens natur icke möjligt att med någon säkerhet fastställa i vilken utsträckning dess utformning hestämts av Olins insatser. 1 vissa hänseenden representerar propositionen emellertid otvivelaktigt ett niirmande till ståndpunkter, som under den tidigare diskussionen hirfäktats av Olin. Sålunda hade förhndel mot organisationsklansnler fallit bort i propositionen. Icke heller återlunnos i denna några regler om décompte eller några strafflagssladganden. Propositionen gav likväl upphov till strid. hl.a. även med anledning av däri upptagna bestämmelser om fcirlikningsväsendets utformning, vilka rönte motstånd från högern. Utgången blev alt även denna proposition hill, delvis måhiinda som följd av att en lagstiftning nirande arbetsavtalet nu på sina håll uppfattades såsom mindre angelägen än under den närmast föregående tiden. Olin blev i tillfälle att g()ra ännu en insats hir arbetslagst iflningen, i det att den andra Staaffska regeringen tillkallade honom hir att utarbeta dess proposition till 19112 års riksdag angående revidering av Akarpslagen. Då det i denna proj)osition uttalas att lagen i fråga vore ett undanlagsstadgande, som saknade varje motsvarighet inom vår strafflagstiftning, och en klasslag i den meningen all den slrede mot allas likhet inför lagen, igenkännes här utan svårighet det betraktelsesätt som fem år tidigare ulvecklades i Olins och Åkermans promemoria. Propositionen strandade på hirstakammarmajoritetens motstånd. Detta var sista gången som Olin kom alt anlitas för lagstiftningsuppgifler inom arbetsrättens område. Visserligen blev aldrig nagon av honom redigerad lagtext antagen, men hans insats var ändå banbrytande. Del var först genom honom som i vårt land kollektivavtalet och dess problematik logos upp till en metodisk undersökning nr legislativa synpunkter. Den lagstiftning i ämnet, som två decennier senare såg dagen och som sä väl bestått provet, (överensstämmer i väsentliga delar med Olins tankegångar. Hans
XXVII GUSTAV OLIN IN MEMORIAM iirbelsrättsliifa skriltor, till vilka uUiver de i det föregående omnämnda även är alt räkna det 1911 utgivna arbetet »Kollektivavtalet i den utländska lagstiftningen», utgöra en högtstående juridisk läsning och maste sägas i värt land förläna sin författare ställningen av en klassiker på detta viktiga område. Arbetsriillen blev emellerli<l icke del enda område, inom vilket Olin kom all lagas i anspråk för lagstiflningsarbele. I februari 191') birordnades han sålunda all inom justitiedeparlemenlet biIräda vid fortsall behandling av frågan om lagsliflniug rörande stiftelser. Också detta var ett av lagstiftningen oberört område, på vilket under den niirmast föregående tiden behovet av en rättslig reglering gjort sig alltmera känt. siirskilt i fråga om åstadkommandel av en kontroll Iran del allmiinnas sida (Iver stiftelsernas fitrvallning. andra sidan var lagstiftning på delta område en (imlålig fraga. etiersom här. för alt tala med Nils .\lexandersous ord i lagrådet 1929. var fråga omen verksamhet ulanblr den egenlliga samluillsorganisationen, vars drivkraft är lusten alt oegennyttigt och vederlagsfrill g(')ra en fri insats fih' allmänt viil inom en sicirre eller trängre krets, och att av denna dess natur följer en (imlålighet bir reglemenlering uppifrån, som liiti kommer den goda och glada viljan all IVirbyfas i olust. \'id Olins tillkallande fiirelåg i ämnet bl.a. ett kommitIf'beliinkande av 19()il. innefattande förslag till lag omoffentligen erkiinda stiftelser. Olins uppgift blev närmast att överse och omarbeta detta lagIVirslag. lip[)draget var av ett slag som måste antagas ha i luig grad tilltalat Olin med dennes vetenskapliga läggning och sinne bir de historiska sammanhangen. Besliinnnandet av sjiilva st iflelsebegrej)pel, studiet av de olika slags stiftelser, som vunnit insteg i vårt land, och inpassandet av dem i vår privatriitts alhniinna system, allt delta var ju ägnat all verka tilldragande på honom. \"ad som siirskill måste ha intresserat Olin ;ir de m()jligheler stiftelsen frambu' varje annat av |)rivatr;iltens institut erbjuder den enskilda miinniskan. när det gäller alt sörja b")r att ändamål, som hon finner angeliigna. bli tillgodosedda in i den avlägsnaste framlid. Sedermera ha ju också Olin själv och hans maka genom alt grunda vårt institut ujiprällal en stiftelse, kringgärdad av de omsorgsfullast ullänkla garantier bu’ alt den allt framgent oberoende av tidernas omskiflelser skall kunna fortsätta all verka i stidarnas anda.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=