71 rättsligt uppsåt). HD:s domär inte mindre primitiv i fråga ommotivering. Det var tydligen endast fråga om att läsa och följa kontraktens lydelse. »Kreatur» betydde antagligen i allmänhet endast »nötkreatur», särskilt somuttrycket i det ena kontraktet följdes av tillägget: heller dissidenten motiverade sin mening. torparen kunnat vinterföda». Inte »som 4.8. Muntlig utfästelse mot skriftlig handling Jag har redan nämnt att avtalsrättsliga frågor särskilt vad angår subtila frågor som tolkning knappast förekommer i de tryckta rättsfallssamlingarna före NJA och att det finns anledning antaga att avtalsrättsliga tolkningsfrågor blev föremål för en mera sofistikerad prövning först under tiden från 1870-talet och framåt. Jag skall som exempel härpå först anföra en serie fall som gäller följande fråga: Skulle, när parterna givit sitt avtal skriftlig form— utan att fråga var om formalavtal — bevisning om muntligen överenskomna villkor, som kompletterade eller t.o.m. stred mot avtalstexten, tillåtas påverka avtalets innehåll, tilllåtas somtolkningsdata vid sidan av texten. De rättsfall somhär skall behandlas, NJA 1874 s. 356 och 502, NJA 1879 s. 26 och 69, gäller alla avtal om skogsavverkningsrätt i Norrland. De avspeglar något av de sociala problem som sammanfattningsvis brukade kallas »Norrlandsfrågan». Företag, som drev sågverksrörelse, förvärvade genom agenter enligt skriftliga kontrakt, avfattade av agenterna eller företagen, avverkningsrätten till böndernas skogsområden i by efter by. Avtalen gällde rätt att under åtskilliga - vanligen 50 — år avverka all skog som tillhörde bönderna i en viss by med bestämmelser om minimimått på det virke som skulle få avverkas och omundantag för böndernas behov för egen del. Sannolikt var länge endast tall av intresse, och avverkningsrätten avsåg åtminstone ursprungligen endast tall utan att dock granskogen undantogs. När sedan gran började bli värdefullt virke (sannolikt på grund av det ökade behovet av pitprops i England), uppstod tvister huruvida även granvirket ingick i avverkningsrätten. I samtliga dessa fall försökte bönderna/markägarna genomvittnesbevisning få fastslaget, att granskogen undantagits från avverkningsrätten. I de flesta fall godtogs denna vittnesbevisning som avgörande, ibland blev vittnesmålen underkända på grund av jäv, ibland blev de verkningslösa, då ny rättsinnehavare i god tro inte ansågs kunna bli bunden av muntliga förbehåll, även om sådana styrkts. Två i dessa fall aktuella rättsfrågor skall här beröras. I första hand är av intresse HD:s inställning till möjligheten att bevisa muntliga avvikelser från skriftliga avtal. 1 engelsk rätt fanns — då som nu — en ovan (4.4.) nämnd rättsgrundsats kallad The Parol Evidence Rule, som i princip ute-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=