67 des tillräcklig precisering av det som utfästes. För att urskilja dessa och andra svårigheter som uppkommer på avtalslärans område krävs en lära omtolkning, en doctrina interpretationis, som visar hur man förnuftigtvis bör förklara en annars mörk mening. Nehrman ger några korta anvisningar (s. 166 f., §§ 46—48), vilkas huvudsakliga innehåll här skall refereras. När orden är klara, bör de följas, ty pacta bör hållas obrutna vid deras mening och ord. Men tolkning behövs vid »mörka» föreningar. Var och en är sina egna ords uttydare (obs viljeteori!), men detta bör ej så förstås att var och en godtyckligt kan vränga sina ord och utfästelser; det skulle främja orättvisan. Domaren bör med sin förklaring utreda sanningen (§ 46). Det gäller i första hand att utreda fakta. Först därefter kommer tillämpning av regler. Det finns på detta område enligt Nehrman en mångfald av regler, de flesta överflödiga, en del onyttiga (§ 47). Avskiljer man allt somkommer av språklig ofullkomlighet, vårdslöst skrivande o.d., låter det somegentligen hör hit sig väl sammanfattas i dessa tre följande regler (§ 48): Regel I. Man skall ta i betraktande stånd, ålder, förstånd, sinnesbeskaffenhet och vanliga sätt etc. hos den person, somtalat, skrivit eller utfäst något. Då blir det klart somförut var mörkt och otydligt. Min kommentar. En viljeteoretiskt grundad anvisning om subjektiv tolkning, utforskandet av partsviljan. Regel II. Giv akt på vad som föregår och efterföljer och därvid inträffade omständigheter - då finner man såväl det han egentligen talar om somtillfället och orsaken varför han skrivit och talat så, dess rätta mening, syftemål och uppsåt. Kan detta ej utredas på annat sätt, bör det ske genomvittnen. Därvid bör man komma ihåg, att alla föreningar bör tolkas endast med hänsyn till vad somförevarit och inte utvidgas till andra ärenden och mål, somden somförpliktar sig ej kunnat känna till. Min kommentar-. Sistnämnda mening tycks ge samma anvisning som Gode civil art. 1163, vilket givetvis beror på en gemensam förlaga i de på den romerska rätten och senare bearbetningar baserade naturrättsliga skrifterna. Det varnas alltså för extensiv avtalstolkning och ges anvisning om att kontexten, avtalets syfte, sammanhanget med situationen och yttre omständigheter skall beaktas. Vittnesbevisning härom tillåtes även vid tolkning av skriftliga avtal (Nehrman gör här ingen skillnad). Vad som saknas från modern synvinkel är hänsyn till mottagaren, fast en bred utredning omde faktiska omständigheterna kan tänkas gynna lika väl honomsomviljeförklaringens avgivare. Regel III. Följ alltid den lindrigaste meningen och utvälj det som är skäligast, där orden är mörka och tvetydiga, med mindre man finner att någon med flit skrivit mörkt för att därmed bedraga andra. I sådant fall tolkas kontraktet mot den som bort tala tydligare, men likväl så att inget otillbörligt påbördas ho-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=