66 oanvändbar. Att företräde i många fall ges gäldenären framgår klart av andra bestämmelser, t.ex. art. 1107, 1190.^ Som nämnts betraktas dessa regler mera som rekommendationer än påbud. Därtill kommer att avtalstolkning betraktas som en verksamhet, som endast avser fastställande av fakta, närmare bestämt utforskande av partsviljan, till skillnad från rättsfrågor. Därför är det underrätterna som exklusivt avgör sådana frågor; de tas aldrig upp av Cour de Cassation.'* I jämförelse med Code civil är BGB mycket återhållsam med regler för tolkning av avtal. Det är bara § 157 somdirekt betecknas somen avtalstolkningsregel (Auslegung von Verträgen) och ger den allmänna riktlinjen att avtal skall tolkas såsom »Treu und Glauben mit Riicksicht auf die Verkehrssitte» kräver, således en hänvisning till bona-fides-principen och god sed i samfärdseln. Motsvarande regel, annorlunda utformad, finns i Code civil art. 1134 om att avtal skall verkställas »de bonne foi». En annan grundläggande tolkningsregel finns i avsnittet om (ensidiga) viljeförklaringar (Auslegung einer Willenserklärung), sommotsvarar Code civil art. 1156. Vid tolkning skall den verkliga viljan efterforskas; man skall inte stanna vid den bokstavliga innebörden. 4.4. Utvecklingen i England Omutvecklingen i England på detta område skall endast några korta anmärkningar göras. Där fanns länge en stark benägenhet att hålla på avtalets text som absolut avgörande och att utesluta bevisföring till komplettering av innehållet, The Parol Evidence Rule. Men uppmjukningar möjliggjordes småningom på olika sätt. En sådan var rectification — det blev möjligt att genomvittnesbevisning »rätta till» textens innehåll genom att visa att texten givit ett missvisande uttryck för vad parterna avsett. En annan mycket viktig väg blev läran om implied terms, underförstådda villkor som intolkades i avtalet, en utfyllning i tolkningens form, som fått vidsträckt användning. Metoden lär ha sitt ursprung i ett rättsfall från 1815 (Gardiner v Gray). Med implied terms kompletteras avtal inte bara på grundval av för avtalet speciella fakta, såsomatt en köpt vara skall vara användbar för det för båda parter kända ändamålet, utan även med vad ofta betecknas somnaturalia negotii.' 4.5. Tidig svensk doktrin omavtalstolkning 4.5.1. Nehrman Nehrman hade ganska mycket att säga omavtalstolkning. Som nämnts (1.8.1.) kom han in därpå i samband med att han framhöll att det för bundenhet kräv- ■' Weill &Terré a.a. s. 406 (nr 367). '' Weill &Terré a.a. s. 412 ff. (nr 370). ' Jag hänvisar till gängse handböcker i engelsk avtalsrätt, såsom Cheshire, Fifoot &: Furmston’s Law of Contract, 11 uppl. 1986 s. 126 ff., Treitel, The Law of Contract, 7 uppl. 1987 kap. 6, därjämte till Lord Denning, The Discipline of Law, 1979 s. 32 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=