64 reglering i lagstiftning. Fortfarande finns ingen lagstiftning på området. Den såvitt jag förstår enda regeln i 1734 års lag som berörde frågan, dock utan att besvara den, är RB 17:1: Företer någon skriftliga bevis att sin talan därmed styrka; pröve domaren noga deras beskaffenhet och riktighet, så ock vad vitsord och verkan de i saken äga. Att pröva skriftliga handlingars verkan måste givetvis förutsätta en tolkning, men hur den skall gå till i tveksamma fall lämnas därhän. Det uppfattades nog knappast somett juridiskt problem. Något annat än bokstavstolkning var nog inte aktuellt, åtminstone såvitt angår formalavtal. Till detta synes man ha fog att sluta sig med tanke på vad lagkommitténs förslag till allmän civillag 1826 innehöll härom. I förslagets RB 22: 7 stadgades att avtal som krävde skriftligform skulle »efter dess ordalydelse tydas; ej vare bevisning genomvittnen däremot gällande». Bestämmelsen torde ha haft som förebild Code civil art. 1341, enligt vilken såvitt angår skriftliga avtalshandlingar vittnesbevisning inte är tillåten mot eller utöver vad handlingen innehåller, inte heller beträffande vad som sagts före, under eller efter handlingens tillkomst. I motiven till lagförslagets bestämmelse uttalade lagkommittén att det låg i sakens natur att handlingen skulle tydas efter ordalydelsen och att vittnesbevisning mot lydelsen inte skulle få äga rum. »Den säkerhet, som åsyftas med lagens bud omskriftlig handlings upprättande, vore tillintetgjord, om en sådan bevisning antages». Vittnesmålen skulle då gälla framför skriften.’ Även den Danske Lov 1683 synes ha givit anvisning ombokstavstolkning. I vart fall finns ingen hänvisning till partsviljan såvitt angår innehållet. Alla kontrakt skulle hållas i alla sina ord och punkter så somde ingåtts (se ovan 1.2.). 4.3. Några centrala stadganden omavtalstolkning i 1800-talets kodifikationer I utlandet har det inte saknats lagbestämmelser om avtalstolkning. Jag skall endast nämna de två viktigaste kodifikationerna från 1800-talet, Code civil och BGB. Code civil (1803) har ett ganska utförligt kapitel omavtalstolkning, sannolikt grundat på äldre naturrättsliga verk och ytterst på den romerska rätten.'"* Jag skall inte här gå närmare in på proveniensen utan endast ge en kortfattad redogörelse för innehållet i art. 1156—1164, som omfattar för svensk rättslitteratur både kända och mindre kända bestämmelser. De lär anses vara rekommendationer snarare än bindande.'. ' Lagkommitténs Förslag till allmän civillag 1826. Motiven s. 310 f. Ghestin, Traité de droit civil. Les obligations. Le contrat, 1980, s. 26 not 22. ■ Weill & Terré, Droit civil. Les obligations, 3 uppl. 1980 s. 404 (nr 363). — Bestämmelserna Ivder som följer:
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=