56 det är speciellt såtillvida som det här var den passive hyresgästen som yrkade att avtalet skulle anses ha kommit till stånd på hyresvärdens ändrade villkor. Han hade uppfattat läget på det sättet men fick finna sig i att hyresavtalet på grund av hans passivitet ansågs inte ha blivit förnyat. Underinstanserna var av motsatt uppfattning. Man kan säga att HD godtog somtillräckligt klar den av Sveriges Fastighetsägareförbund utformade uppsägningsblanketten somhyresvärden använt och somfyllde kraven i JB 12: 58. Det var somnämnts fråga om en butikslokal, inte en bostadslägenhet. När parterna är oense omden kvantitet varomavtal träffats kan tvisten uppfattas antingen som en tvist om huruvida avtal träffats om mer än vad som är ostridigt eller somett fall av realanbud beträffande den överskjutande kvantiteten (vilket knappast är realistiskt annat än i fall då säljaren medvetet gör en överleverans) eller som en tvist huruvida awikelse från kontraktet är för handen, en överleverans, ett mera köprättsligt problemsomstår kontraktsbrotten nära. Hasselrot ^ ansåg att här kunde tillämpas samma rättsgrundsatser som då någon utan föregående rekvisition fått en vara sig tillsänd (det förutsättes att leverans har skett). Det är närmast regler för realanbud somhan rekommenderar, en avtalsrättslig lösning, som Almén* för sin del godtog endast för det fall att säljaren hade för avsikt att initiera (ge anbud om) och samtidigt fullgöra ett avtal rörande den överskjutande kvantiteten. Annars borde enligt Almén fallet behandlas i analogi med reglerna om kontraktsbrott. K skall anses vara bunden, dvs. betalningsskyldig, för hela leveransen, omhan underlåter att reklamera. Ett tidigt fall är NJA 1874 s. 34. Såsom framgår av NRev:s av HD bifallna betänkande i detta mål hade K påstått att han fått till sig levererat mera snus än han rekvirerat och att återstoden stod till S:s förfogande för avhämtning. K ålades dock att betala, då han inte givit S tillkänna, att denna återstod fanns hos honom tillgänglig. Någon utredning omvad som avtalats eller med hänsyn till bevisläget fick anses avtalat i fråga omkvantitet framgår inte och ansågs antagligen vara obehövlig. Åläggande av någon egentlig skyldighet att reklamera inomskälig tid framgår inte - antagligen hade invändningen omatt återstoden fanns till avhämtning gjorts först i målet — men avgörandet kan otvivelaktigt ses somett fall av passivitetsverkan."^ Detta fall finns anmärkt under rubriken till NJA 1923 s. 228, somockså gällde påstådd överleverans, i detta fall av cigarrcigaretter. Avtal hade träffats per telefon i oktober 1918, och leverans hade sannolikt skett i anslutning därtill. Först i juli 1919 hade, enligt vad som styrkts, K reklamerat mot att 10.000 i stället för av honom beställda 2.000 cigarrcigaretter levererats. S krävde betalning. HR avslog detta yrkande, då bindande avtal om mer än 2.000 st inte visats. ^ Hasselrot, Handelsbalken I (1893) s. 121. Han anmärkte dock att nedannämnda HD-dom 1874 gick i motsatt riktning. * Almén, Omköp § 52 not 80-88a. ^ Så även uppfattat av Almén, Omköp § 52 not 85.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=