55 bl.a. beroende av islossningen, för vilken tiden kan variera avsevärt, men säljaren hade nog heller inte klart för sig vikten av att leverans skedde med första lägenhet, och totalantalet säckar ändrades inte. Fallet kan inte ses som stöd för meningen att ändring av avtal kan ske genom att ena parten gör framställning därom och andra parten tiger still.^ I ett fall långt senare, NJA 1946 s. 602, har en ändring av det ursprungliga avtalet i fråga om betalningsvillkoren - från »netto efterkrav» till förskottslikvid - inte godtagits som resultatet av underlåtenhet att reklamera.^ Ett mycket omskrivet fall om passivitetsverkan i samband med avtalsslut, från tiden efter avtalslagen, är NJA 1962 s. 276.^^ Bindande avtal ansågs där, trots att sedvanliga former för avtalsslut åsidosatts, ha kommit till stånd (HD:s majoritet, med bl.a. Karlgren 3 ./. 2). Avgörande var främst dels att ena parten, nöjesarrangören S, ansågs ha framkallat ett anbud, i formav en av orkesterledaren J undertecknad avtalsblankett, i anslutning till en preliminär uppgörelse om engagemang genomen yrkesmässig förmedlare, dels att S, som inte undertecknat sin avtalsblankett, måste ha insett att J utgått från att S stod fast vid den preliminära uppgörelsen och likväl förhöll sig passiv. Här tillämpades samma dubbla subjektiva rekvisit som i 6 § 2 st. avtalslagen (jämte 9 §, nämnd i rubriken, men ej i domskälen) som justitierådet Sjögren redan före avtalslagen använde i sitt votum i NJA 1913 s. 315. I ett nästan samtidigt avgjort mål, NJA 1962 s. 270, som inte gällde ett merkantilt förhållande, ledde en bondes underlåtenhet att reklamera mot en orderbekräftelse om köp av ett avhärdningsfilter (efter förhandlingar per telefon) inte till att avtal ansågs slutet. HDvar där enig. Därmed torde inte vara avgjort att bundenhet aldrig kan inträda, t.ex. omkunden tagit initiativet och visat stor iver att genomföra köpet. I NJA 1974 s. 370, i en tvist huruvida hyresavtal rörande butikslokal förlängts eller upphört, förklarade HD: »Omständigheterna har, såvitt visats, ej varit sådana att nytt avtal mellan parterna kunnat komma till stånd enbart genom uncierlåtenhet från K:s (hyresgästen) sida att avböja det i uppsägningshandlingen intagna anbudet». Fallet är såtillvida ovanligt klart somdet visar att avtal endast under stränga betingelser kommer till stånd genom underlåtenhet att svara på anbud (ehuru det här gällde endast förlängning av avtalsförhållandet, med som hyresgästen uppfattade det, en ofrånkomlig hyreshöjning). Men ^ Det kan tvekas att Sjöj^ren givit uttryck för en ny och djärv tanke omavtalet som något flexibelt och dvnamiskt, som inte nödvändigtvis stelnat i det från början avsedda innehållet utan är anpassbart efter omständigheterna. Sedan S varit flexibel med att ändra leveransens innehåll långt efter det i avtalet utsatta datum 1/3 och ända fram till 3/5, kan han antagas ha räknat med viss flexibilitet även i fråga om leveranstiden, särskilt som den inte preciserats mer än att den var beroende av issituationen. Men det är troligare att hans ståndpunkt har mera att göra med partern.ts förhåhmngssätt, den brist pä hänsyn som K visat genom underlåtenhet att reagera och sedan endast häva långt därefter. Så skall det inte fa gä till affärsmän emellan. Betr. fallet hänvisas till Avtalsrätt I s. 78 (3.12), Karlgren, Passivitet s. 221 f. *’■' Prån annan svnpunkt behandlat ovan 2.6.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=