54 Enligt brev 3/4, som ankomtill S 6/4, önskade K 1.700 säckar av ena sorten och 300 av den andra. I brev 20/4 begärde sedan K ändring till 1.000 säckar av vardera sorten. S förklarade sig först inte godta ändringen men enighet uppnåddes genom förhandlingar under tiden fram till 3/5 omfördelningen 1.200800. 8/5 meddelade S att han kunde ordna skeppning först med ångaren Göthes andra resa till Sundsvall (mjölet importerades från Tyskland). Ksvarade inte på detta förrän han den 1/6 meddelade S att han återkallat rembursen på grund av försenad leverans. S protesterade, sålde partiet i Berlin och krävde mellanskillnaden i skadestånd. Han skyllde på K:s dröjsmål med sorteringsuppgift, vilket föranlett förseningen. Khävdade att S brutit avtalet genomleveransförsening. RR avslog S:s krav. Specifikation hade av S mottagits 6/4 i tillräcklig tid innan leveransen skulle ske. S hade därefter »haft så mycket mindre anledning att på grund av K:s hemställan om ändring i specifikationen fördröja varupartiets avsändande som K, såvitt visat vore, icke fritagit S från skyldigheten att fullgöra leveransen inom den vid köpets avslutande bestämda tid.» Enligt RR hade alltså S gjort sig skyldig till kontraktsbrott. HovR, vars dom fastställdes av HD, fäste däremot avgörande vikt vid att K inte efter det S medgivit ändring i specifikationen svarat på S:s brev 8/5 omatt mjölet kunde sändas först med Göthes andra resa för året förrän genom brevet 1/6 omåterkallelse av rembursen. Khade »sålunda uraktlåtit att inomskälig tid framställa anmärkning mot den framflyttning av tiden för leveransens fullgörande, som S tillkännagivit komma att äga rum». K hade därför saknat rätt att häva köpet och dömdes att betala skadestånd till S. Detta rättsfall, vars utgång nog påverkats av den nytillkomna köplagen med dess stränga reklamationsregler, är av intresse^ främst på grund av justitierådet Wilhelm Sjögrens utförliga särskilda yttrande, som enligt Karlgren'* kan förmodas uttrycka även andra HD-ledamöters mening. Fråga var ju omframflyttningen av leveranstidpunkten var en otillåten ändring av avtalet. Sjögren ser inte denna framflyttning som en »verklig ändring» av avtalet utan som »en av omständigheterna föranledd tolkning därav». K måste ha insett att S vid sitt meddelande 8/5 utgått från att avtalet med hänsyn till omständigheterna tillät en sådan framflyttning av leveranstidpunkten. Det hade ålegat K »att, därest han icke ville godtaga denna uppfattning, häromutan oskäligt uppehåll underrätta säljaren. Köparen har genomsin försummelse härutinnan blivit bunden av ett avtal av det innehåll, som säljarens meddelande giver vid handen.» Det är regler för en dissenssituation som här lanseras, någon tid innan förslaget till avtalslagen med dess passivitetsregler publicerades. Av intresse i detta sammanhang är särskilt, att fallet av Sjögren och förmodligen HD inte uppfattades som ett fall av ändring (en »verklig ändring») av ett avtal med ett på ifrågavarande punkt bestämt innehåll. Leveranstiden var ju ^ Enligt Karlgren, Passivitet s. 202, har fallet »vunnit viss berömmelse». ■* Karlgren a.a. s. 203.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=