53 leveranstid. Två justitieråd ville i likhet med HovRdöma ut det yrkade be- om loppet. Fallet illustrerar viss osäkerhet i bedömningen av passivitetens betydelse. Läran om kontraktsbrott och reklamationsskyldighet var ännu outvecklad. HD ville uppenbarligen inte jämställa S:s passivitet med ett medgivande men tillmätte den ändå verkan: avtalet hade i någon mening »förfallit», dvs. S kunde inte längre göra det gällande utan K:s medverkan, en mera objektiv passivitetsverkan av typ rättsförlust.^ Ett klarare — fast negativt — besked ger NJA 1895 s. 372. På en firmas förfrågan ombilligaste pris på 100 tunnor ärter hade S erbjudit sig att leverera för 25 kr tunnan. Priset accepterades av firman i telegram, vari S också fick anvisningar om skilda platser, dit ärterna skulle sändas. S telegraferade omedelbart att leverans på detta sätt var möjlig endast mot ett pris av 25: 50 kr och begärde snabbt svar. Sådant kom inte. S telegraferade att han sände ärterna enligt firmans anvisningar å 25: 50, vilket också skedde utan att S fått svar. Efter några veckor skrev firman att S själv skulle disponera ärterna, eftersompriset aldrig accepterats av firman och alltså inget köpeavtal slutits. S erbjöd då först 50 öres rabatt per tunna, sedan ytterligare 50 öre, men firman vägrade mottaga ärterna. S stämde firman och krävde betalning efter 25:50 per tunna, då han uppfattat tystnaden som godkännande av priset och firman i vart fall bort inhibera avsändandet. RR ansåg firman vara betalningsskyldig. Den hade inlett affären och accepterat det ursprungliga priset och sedan genom att underlåta att besvara A:s telegram- »ett förhållande, som måste anses stridande mot sedvanligt handelsbruk - föranlett, att ärterna i fråga till firman avsänts», varjämte anfördes att A ägt tolka firmans tystnad i fråga omtelegrammen somett medgivande. HovR, vars dom fastställdes av HD (enhälligt), kom till motsatt resultat. Firman var inte pliktig betala, eftersomden inte antagit det förändrade priset. Man kan förklara HD:s avgörande så, att säljarens tilläggspris i anledning av kravet på delleveranser åt olika håll aldrig accepterats och att passivitet här inte godtogs som ersättning för en accept. Men eftersom det var ostridigt att avtal ursprungligen träffats om köp till 25 kr tunnan, kan fallet kanske snarare uppfattas så, att en ändring av detta avtal inte ansågs komma till stånd genompassivitet. Kraven för passivitetsverkan kan tänkas vara större för ändring av ett ostridigt träffat avtal än för tillkomsten av ett avtal. NJA 1913 s. 315. Avtal omköp av 2.000 säckar rågmjöl av två olika kvaliteter hade träffats 30/11 1907. Uppgift om antalet säckar av vardera sorten skulle lämnas före 1/3 1908. Leverans skulle ske vid sjöfartens öppnande i Sundsvall. Det året skedde detta 26/4. Betalning skulle ske genombankremburs. ^ I N]A 1893 s. 382 synes båda parter ha underlåtit att göra vad på dem ankom enligt avtalet. Passiviteten synes inte ha lett till nägon rättsförlust, utan K förklarades betalningsskyldig mot att S tillhandahöll varan.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=