52 HRfann styrkt att avtal omköp av apparaten träffats. Khade inte »styrkt sin mot vanligt bruk stridande uppgift, att bolaget för att få apparaten försåld sålunda hitsänt och uppsatt den i friherrens bränneri». Även om köpet varit öppet med rätt för K att pröva apparaten innan den betaides, hade K »i över ett års tid utan att för bolaget anmäla sitt missnöje med densamma», använt apparaten, och då »det icke lagligen kunde stå köpare av en vara öppet att, omfel i varan förefunnes, som kunnat upptäckas, begagna varan huru länge som helst utan att den återställa», förpliktades K att betala, »även om apparaten höstetiden 1877 . . . funnits mindre god och ändamålsenlig». HR:s avgörande träffades på avtalsrättslig grund. Det var K:s nyttjande av apparaten och underlåtenhet att anmärka på den under lång tid som ledde till hans bundenhet, antingen därför att hans efterföljande beteende tjänat som bevis för att köpeavtal träffats - varvid bevisbördan synes ha omkastats därför att K:s uppgift stred »mot vanligt bruk» - eller, med utnyttjande av konstruktionen öppet köp, K likväl blivit definitivt bunden genomsitt långa tysta innehav. Att han inte kunde göra gällande fel sammanhängde också med hans passivitet, hans underlåtenhet att reklamera (anmäla missnöje). Något rent exempel på avtalsslut genompassivitet är detta ju inte men ger ändå inblick i hur passivitet kunde tillmätas betydelse. HovR, i vars dom HD ej fann skäl göra ändring, avgjorde målet på en helt annan grund. K befanns genomsitt beteende, bl.a. vidareförsäljningen av apparaten, ha ådragit sig »skyldighet att dess värde till bolaget gälda.» Resultatet blev detsamma men grunden mindre intressant i sammanhanget, nämligen skadeståndsrättslig.’ HD synes ha dragit sig för att ålägga K bundenhet på grund av passivitet. Dess ställningstagande är därför snarast negativt i fråga om passivitetens betydelse. HR:s dompekar mera framåt. Inte heller NJA 1893 s. 555 ger klart besked ompassivitetsverkan, ehuru viss sådan fastställdes. K köpte enligt skriftligt avtal den 22 september 1887 av S i Köpenhamn en biljard att levereras inom6 veckor. K, sompå grund av sinnessjukdom omyndigförklarades några dagar efter avtalets ingående, ångrade sig och bad i brev S att inte fullgöra leveransen. Sådan komheller inte till stånd. I senare brev förklarade K att han på grund av platsbrist åtminstone tills vidare måste »kontramendera» leveransen. I ma) 1891 krävde S betalning mot tillhandahållande av biljarden. RR, som avslog S:s yrkande, ansåg att S genom sin underlåtenhet att inom den avtalade tiden leverera biljarden »måste anses hava medgivit», att såsom K föreslagit låta leveransen bero tills vidare och att nytt avtal ej träffats. HDkom till samma slut med en något försiktigare motivering såtillvida, att S:s passivitet inte tolkades som »medgivande» men väl ansågs ha medfört att avtalet »så till vida förfallit», att K inte var pliktig mottaga biljarden utan att nytt avtal träffats Rättsfallet upptages i NJ.'\:s register endast under rubriken »Skadestånd».
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=