49 anledning att mot typografförbundets bestridande antaga, att förbundet vid överenskommelsens ingående åsyftat att förbundet »skulle genom överenskommelsen eller den därvid fogade s.k. strejkklausulen komma i något rättsligt förhållande till boktryckareföreningen eller därtill anslutna arbetsgivare», fann HD, liksom HovR, det »åberopade avtalet vara förbindande samt brott mot detsamma medföra skadeståndsplikt». Skadestånd utdömdes dock inte av HD:s majoritet, då det inte »kunde med full visshet antagas» att med fredspliktsbestämmelsen åsyftats att stadga förbud mot sympatistrejk. Två ledamöter fann däremot styrkt att typografförbundet åtagit sig full fredsplikt och utdömde 9.000 kr i skadestånd. Avgörandet är ett exempel på att HD utan några teoretiska utläggningar, som annars ofta förekom i samband med kollektivavtal, på ett odogmatiskt praktiskt sätt, i likhet med vad som skett i Danmark, tillerkänt kollektivtalet rättsverkningar. Av intresse är särskilt att HovR med instämmande av HD ansåg avtalet vara bindande för bolaget, dvs. en medlem i den avtalsslutande organisationen. Fallet står ensamt. Fler mål om kollektivavtal än detta och de samtidigt avgjorda 20 andra målen med upprinnelse i storstrejken kom inte till HD. Genom 1928 års arbetsfredslagstiftning inrättades ADför denna typ av mål. 2.8. Slutord Rättspraxis i dessa frågor rörande avtalsslut och huruvida— under vilka betingelser - avtal är bindande är inte särskilt rikhaltig. Fallen är ganska disparata. Det intressantaste resultatet synes mig vara hur smidiga former för avtalsslut erkänts efter en ganska trög början och att HD i huvudsak anpassat sig till nya förhållanden. Mycket av detta skall belysas ytterligare i nästa avsnitt. 3. Rättsfall angående passivitetsverkningar 3.1. Frågeställningen En viktig fråga vid utvecklingen av en nyanserad och smidig särskilt mot handelslivets behov svarande avtalsrätt är vilken rättslig betydelse, omöver huvud någon, som kan tillerkännas parts passivitet, parts underlåtenhet ett göra någon viljevttring, i olika avtalsrättsliga sammanhang. Med uppfattningen om viljan som upphov och grund för avtalsrättsliga rättsverkningar sammanhängde naturligt att vara snäv med att tillmäta sådan underlåtenhet någon betydelse, att göra det bara i undantagsfall, dä underlåtenheten verkligen kunde tolkas som en viljeförklaring. Med handelslivets krav pä snabb reaktion parterna emellan var det naturligare att tillmäta bristen pä handling verkan av rättsförlust i något avseende. Passiviteten som vil)eförklaring och passiviteten som objektivt fak-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=