48 vägrade att underteckna och återställa det av en orkesterledareJ undertecknade och genomförmedlaren till S översända kontraktet, som upprättats av förmedlaren efter en preliminär uppgörelse per telefon i februari mellan denne och S omengagemang av orkestern under följande midsommarhelg. Trots att det förutsattes och var brukligt att avtal träffades skriftligen om sådana engagemang och därför avtal inte ansågs ha kommit till stånd redan genom telefonuppgörelsen, ansåg HD:s majoritet (3 ./. 2), att avtal kommit till stånd på grund av särskilda omständigheter, nämligen att S framkallat J:s anbud (genom telefonuppgörelsen med förmedlaren) och sedan, när han mottagit detta, inte meddelade J inom skälig tid (först i slutet av maj när det var omöjligt att skaffa annat engagemang), att han inte kunde engageraJ, ehuru S måste ha insett att J utgått från att S stod fast vid den preliminära uppgörelsen. Stöd för avtalsslut i en sådan situation ansågs föreligga i passivitetsreglerna i 6 § 2 st. och 9 § avtalslagen, vartill hänvisas i rubriken till referatet. Domen visar att HD:s majoritet inte fäst särskilt stort avseende vdd bruklig och förutsatt skriftform. Minoriteten fäste mera avseende därvid i samband med bedömningen, att S varken insett eller bort inse att J utgått från att avtalet var definitivt. 2.7. Kollektivavtalet ett rättsligt bindande avtal? 1915 ställdes HD inför frågan boktryckareföreningen och Svenska typografförbundet skulle anses vara ett bindande avtal och tillerkännas rättsverkningar, NJA 1915 s. 2JJ.' Aftonbladet AB hade instämt typografförbundet till domstol med yrkande omskadestånd i anledning av att förbundet trots kollektivavtalets bestämmelse om fredsplikt anordnat strejk under den stora arbetskonflikten 1909, kallad storstrejken. Typografförbundet invände bl.a. att kollektivavtalet inte var ett vanligt med rättslig verkan utrustat avtal utan endast ett fredsfördrag med faktisk betydelse, och att de avtalande organisationerna inte själva var parter i avtalet. Jag skall inte här gå in på alla de frågor som här väcktes utan endast nämna att internationellt sett jurister, rättsvetenskapsmän såväl som domare, haft stora svårigheter att inpassa kollektivavtalet i sedvanliga rättskategorier och finna godtagbara konstruktioner för att tillerkänna det rättsverkningar' men att dock Reichsgericht i en dom 1910 och den danska Hojesteret i en dom 1914 erkänt kollektivavtal som rättsligt bindande.^ Medan i Aftonbladsmålet RR inte fann ■* Omdetta omskrivna rättsfall se särskilt Karlgren, Passivitet s. 211 f. Karlgren tillhörde maioriteten i HD men uttalar ändå viss skepsis mot domen. Se vidare t.ex. Vahlén i Teori och praxis s. 375 ff. och min skrift Avtalsrätt I s. 73, 85. ' I själva verket fördes 21 mäl genom instanserna fran Stockholms RR till HD (NJA 1915 A nr 217-237), men endast det under I refererade Aftonbladsmålet upptas här. Se härom närmare Adlercreutz, Kollektivavtalet. Studier över dess tillkomsthistoria, 1954, s. 480 ff. ’ Ett utmärkt exempel härpå är Östen Undéns doktorsavhandling Kollektivavtalet enligt gällande svensk rätt, 1912 (se Adlercreutz a.a. s. 464 f.). ' Se härom Adlercreutz a.a. s. 448 ff. (Tvskland) och s. 456 ff. (Danmark). om ett kollektivavtal mellan Allmänna svenska
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=