44 på grund av att bolagsstämmobeslutet aldrig delgivits säljaren och senare en ny bolagsstämma beslutat att inte vidmakthålla köpet. Man kan se fallet som ett exempel på att en rättshandling - här ett godkännande av närmast en accepts innebörd - inte blir bindande för avgivaren förrän motparten fått den sig delgiven. 2.5. Fall med oren accept Problem i samband med att anbud och accept inte stämt överens, när alltså en accept eventuellt kunnat tolkas som oren och hindra avtalsslut, har vi sett exempel pä i det ovannämnda fallet NJA 1879 s. 307. Ett tydligare exempel ger NJA 1905 s. 143. K hade beställt ett parti ostar, förutsatt att dessa var »prima, felfria och vackra». S sände partiet till K och samtidigt en räkning »att kontant betalas». Khade flera anmärkningar pä ostarna men erbjöd sig köpa dem för ett nedsatt pris. S kom med ett motbud. K vidhöll sitt anbud och krävde telegrafiskt besked, vilket också kom: »Accepterar erbjudandet av 17/8 emot extra kassa». K svarade per telegram: »Reflekterar ej andra villkor»- Khade uppfattat »emot extra kassa» som ett sämre betalningsvillkor än det ursprungliga »att kontant betalas», vilket enligt hans mening betydde inom30 dagar. S yrkade i målet betalning, dä han ansåg sig ha accepterat K:s anbud av 17/8; »emot extra kassa» var liktydigt med »kontant» och därför hade avtal kommit till stånd. Med senare terminologi skulle alltså accepten räknas som ren. Detta blev också HD:s mening (4 ./. 3) liksom underinstansernas; betalningsvillkoret »extra kassa» hade »icke utgjort tillägg eller förändring i de av K uppställda köpevillkoren». Minoriteten i HD ansåg däremot att betalningsvillkoret inneburit en ändring — »kontant» betydde »enligt vanligt handelsbruk» inom30 dagar - och fäste även avseende vid K:s uttryck i telegrammet att han ej reflekterade på andra villkor, varav framgått att han uppfattat accepten som oren, kanske ett förebud till 6 § 2 st. avtalslagen med dess krav på hänsynstagande till eventuell missuppfattning hos motparten. 2.6. Fall rörande avtalad ellerförutsatt skriftform En fråga av stor praktisk betydelse är verkan av att avtalad eller förutsatt skriftform inte fullföljts. Skall bundenhet anses vara för handen ändå, varvid det skriftliga avtalet endast skulle fungera som en bekräftelse av ett redan slutet avtal, eller blir avtalsslutet beroende av att det skriftliga avtalet kommit till stånd? Liknande problem kan uppkomma om t.ex. en accept innehåller en begäran om bekräftelse eller om avtalets avfattande i skriftlig form.' Denna ' Obligationsrättskommittens FörsLig 1914 innehöll en bestämmelse i 7 § omatt en sädan accept in dubio inte skulle räknas som oren, men på grund av de olika uppfattningarna härom i näringslivet ströks denna bestämmelse på inrådan av lagrådet (Förslag s. 51 ff., NJA II 1915 s. 175 ff).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=