43 Ett justitieråd hade en annan uppfattning omvad somavtalats på grundval av en analys av skriftväxlingen. EftersomS i ett av breven förbehållit sig att svara, sedan K i telegram gått med på det fordrade priset, och i sin följande skrivelse förklarade sig inte ha hela den i de tidigare breven erbjudna kvantiteten omedelbart tillgänglig för leverans, ansåg justitierådet Almquist att avtalet kommit till stånd först sedan den utfästa kvantiteten begränsats till vad S hann »få ned i höst», dvs. hunnit framföra till »stranden». HD(majoriteten) däremot räknade tydligen med att utfästelse om hela kvantiteten gjorts redan genom de tidigare breven - möjligen en successiv låsning av avtalsinnehållet med transportfrågorna lämnade för senare reglering,' medan dissidenten räknade med den slutliga avtalsbindningen som avgörande för hela avtalsinnehållat. Men det är svårt att läsa ut något bestämt ur majoritetens vaga domskäl. NJA 1892 5. 223. S i Härnösand hade sålt ett parti trävaror »cif» Grimsby (England) att skeppas hösten 1888. S fick svårigheter att anskaffa skeppsrumfrakterna hade stigit - men erbjöd sig att sända en större delleverans med ett fartyg Britannia. Detta fartyg förliste emellertid innan varorna lastats, och S skrev därför till sin agent i Grimsby att varorna måste övervintra och avsändas först våren 1889. Då ingen leverans skedde våren 1889, stämde den engelska firman S och begärde prisskillnaden, eftersomvirkespriserna stigit under mellantiden. S invände, dels att han befriats från det ursprungliga kontraktet genom förlisningen enligt en force-majeure-klausul, dels att han inte förbundit sig att leverera våren 1889 på oförändrade villkor. Samtliga instanser dömde S att betala skadestånd för utebliven leverans. S:s brev om övervintring och leverans först våren 1889 kunde inte förstås på annat sätt än att S därigenomutfäst sig att då fullgöra leveransen i enlighet med kontraktets bestämmelser i övrigt. Detta är uppenbarligen en tillämpning av den köprättsliga principen att den engelska firman haft, och utnyttjat, rätten att trots dröjsmålet vidbliva avtalet. NRev (2 ./. 1) hade däremot sett S:s brev omleverans våren 1889 som ett anbud, som inte blivit antaget av den engelska firman, och komdärmed till motsatt resultat. 2.4. Rättshandling bindande utan att ha delgivits? En numera i 35 § och även i 7 § avtalslagen berörd fråga aktualiserades i NJA 1883 s. 447. Ett aktiebolags köp av en fastighet var villkorat av att köpet skulle underställas bolagsmännens prövning på bolagsstämma. Köpeavtalet var undertecknat och klart med detta förbehåll. Bolagsstämman godkände köpet och säljaren yrkade i målet att köpet skulle förklaras fullbordat. Men bolaget, som av vissa skäl inte ville vidhålla köpet, bestred att köpet var giltigt. HovR, vars dom fastställdes av HD, förklarade köpet inte vara bindande för bolaget Jtr Grönfors, Avtalslagen s. 37 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=