41 NJÅ 1876 s. 437. Handlanden K i Karlskrona hade i februari 1874 genom en handelsresande köpt 15 säckar kaffe av en firma i Köpenhamn att levereras då sjöfarten öppnades, dock inte med de första ångbåtarna från Köpenhamn. Då kaffepriset sjönk strax därefter, ville K bli fri från köpet och i några brev till firman under februari-april förklarat sig inte ämna mottaga varorna eller betala dem. K påstod bl.a. att avtalet aldrig var slutgiltigt klart förrän tidpunkten för leveransen bestämts. RR, vars dom fastställdes av HovR, ansag avtalet slutet och att K själv genom sina återkallelsebrev förorsakat att kaffet inte blivit honom tillsänt. K förpliktades att utge den avtalade köpeskillingen mot att han erhöll varan. I HDvar meningarna i hög grad delade. En ledamot tog fasta på K:s invändningar att avtalet inte närmare reglerat vissa detaljer (jfr ovan 2.1. angående det gamla kravet på mera fullständiga avtal) och ogillade firmans talan. De tre justitieråd, som bestämde utgången, ogillade firmans talan därför att denna inte styrkt sin uppgifr om att kaffepartiet blivit för K:s räkning upplagt, en rent köprättslig motivering. Återstående tre justitieråd ville bifalla talan på grund av att K själv varit vållande till att kaffet inte blivit honom tillsänt och ingen försummelse i detta avseende låg firman till last. NJA 1877 s. 262 gällde ett likartat kaffeköp vid och med samma firma i Köpenhamn som säljare. Köpare var en handlande K i Sundsvall. En viktig skillnad i leveransvillkoren var här att varan skulle levereras bordfritt i Köpenhamn vid första öppet vatten. Även i detta fall hade K ångrat sig och i brev till firman i mars och april förklarat sig inte vilja mottaga kaffet. Firman yrkade förpliktande för K att avhämta kaffet och betala det överenskomna priset. Käromålet ogillades i RR, emedan firman inte visat någon skada på grund av att K undandragit sig köpet, HovRdärför att inte mot K:s bestridande visats, att »avtal om inköp av kaffe verkligen blivit med K avslutat», medan HD(5 ./. 2) utdömde köpeskillingen mot att kaffepartiet tillhandahölls K. Två justitieråd hade samma inställning i fråga omatt K ingått avtalet men menade att firman inte ställt det köpta kaffepartiet till K:s förfogande på sådant sätt att han blivit skyldig att avhämta det och betala, varför de ogillade firmans talan. I HD blev huvudfrågan i båda målen tydligen inte så mycket vad som krävdes för att ett bindande avtal skulle anses ha kommit till stånd somvad säljaren måste göra för att kunna kräva ut köpeskillingen. Medan minoriteten i 1877 års fall krävde mer än avskiljande av godset, fann majoriteten att K, som förklarat sig inte vilja mottaga varan, inte vidtagit någon åtgärd för dess avhämtande och underlåtit att lämna anvisning på fartyg (jfr numera 62 § 1 st. köplagen) samt att K inte ens ifrågasatt firmans förmåga att leverera i tid. Genomatt initiativplikten till verkställande av leveransen i det senare fallet låg på köparen, kom utgången inte att strida mot avgörandet 1876, där i ställat betydelsen av köparens agerande med annullering blev avgörande, även omannullering eller avbeställning inte i sig godtogs av någon. tid (februari 1874) samma
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=