38 ling med kaptenen omatt anlöpa Köpenhamn för order omdestinationen, dels en begäran omatt certepartiet skulle skickas. S svarade samma dag att lastningen redan påbörjats och att kaptenen vägrat anlöpa Köpenhamn, varefter han meddelade: »Affären således upphävd» och uppmanade K bjuda på ett annat parti havre. K gav dock inte upp utan svarade samma dag, att han höll fast vid köpet och skulle uppge destinationen direkt. Efter ytterligare en del telegram- och brevväxling utan att köpet blev fullföljt yrkade K vid RR i Kalmar skadestånd av S för att denne »egenvilligt brutit köpet». K menade att han inte ställt som villkor för det redan ingångna köpeavtalet att lastningen skulle uppskjutas eller kaptenen anlöpa Köpenhamn för vidare order, medan S invände att man aldrig blivit överens om villkoren utan att K kommit med nya krav i stället för att antaga S:s villkor. RR, vars domgodtogs av NRev och justitierådat Naumann, menade att avtal hade kommit till stånd genom att S antagit K:s anbud och att S:s vid accepten fästade villkor inte förkastats av K, utan denne hade endast bett S vidtaga vissa arrangemang utan att köpet gjorts beroende därav. HD:s majoritet (bland dem Knut Olivecrona) kom, i likhet med HovR, till motsatt resultat med i huvudsak följande motivering. Då S, då han i telegram förklarat underhandlingen »avbruten, ännu icke, såvitt visat vore, av Kerhållit besked huruvida denne godkände åtskilliga av S i sammanhang med antagande av erbjudet pris för i fråga varande havreparti gjorda bestämmelser, och vid sådant förhållande köp av samma vara icke blivit parterna emellan fullständigt avslutat . . Vid första påseende kan det tyckas att HDhär, i anslutning till vad somtidigare (2.1.) framhållits som en äldre uppfattning, ansett att avtalsslutet stupat på ofullständig enighet om villkoren enligt synsättet i 1734 års lag. Jag tror emellertid förklaringen är en annan. Ett indicium härpå är att en annan dissident, justitierådet Hernmarck, tydligt anslöt sig till just denna äldre uppfattning. Överenskommelsen hade enligt honom inte genom »telegramväxlingen blivit till alla delar så fulländad, att laga köp omhavrepartiet kommit till stånd». Den förklaring jag vill hävda är att HD här givit ett ganska tydligt uttryck för kontraktsprincipen. Av de ovan citerade domskälen synes framgå som avgörande, att S:s förklaring omatt underhandlingen \zr avbruten avgivits innan han fått besked huruvida K godkände hans villkor. S:s antagande svar hade innehållit vissa tilläggsvillkor. Det utgjorde alltså inte en ren utan en oren accept. Av denna orena accept var S inte bunden förrän K accepterat den. Dessförinnan hade han - och utnyttjade - möjligheten att återkalla den. Det är att förmoda att Knut Olivecrona haft inflytande på denna dom, präglad mera av doktrinen än av praktiska hänsyn. HovR konstaterade liksom HD att köp inte kunde anses ha kommit till stånd genomtelegramväxlingen. Motiveringen var att K »icke yttrat sig, huruvida han godkände villkoret omsättet för köpeskillingens gäldande». . »,
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=