37 bliven leverans. Medan RR konstaterade att K antagit anbudet inom den i anbudet utsatta acceptfristen och att verkan av det på så sätt slutna leveransavtalet icke »lagligen kunde anses hava ens i någon mån förringats därav, att någon ytterligare skriftlig handling om samma leverans icke blivit emellan parterna upprättad», kom HovR, med instämmande av HD, till motsatt resultat. Framställningen om »telegrafkonfirmation» och kontrakt hade ådagalagt, att enligt K:s uppfattning »frågan om köpet ärwiu var på vidare avtal beroende». Då parterna sedan inte blivit ense om kontraktet - S:s kontraktsförslag innehöll avvikelser från hans anbud - och dessutom K i samband med förhandlingar om en ny affär mellan parterna ansågs ha släppt den tidigare nu omtvistade affären, fann HovR att »det ej kunde antagas, att parterna någonsin varit om alla villkoren för» ifrågavarande köp ense. På grund därav kunde inte något köp därom »anses vara mellan parterna lagligen avslutat», och HovR ogillade K:s talan. Två dissidenter i HovR ansåg köp ha kommit till stånd, men HD fastställde enhälligt HovR:s dom. Man torde kunna säga att RR och HovR:s dissidenter här företrädde en modernare, med affärslivets bruk mera förenligt betraktelsesätt än HD, nämligen att begäran om bekräftelse och kontrakt inte bör hindra avtalsslut åtminstone när det gäller rutinmässiga handelsköp med väl utbildade kutymer som vid behov kan tjäna som utfyllande regler. En risk med HD:s ståndpunkt, som bär prägel av den äldre uppfattningen om behovet av fullständighet vid avtalsslut, är att den ger utrymme för spekulation, en möjlighet för part att vänta och se hur det går, innan det definitiva beslutet blir fattat, och eventuellt få tillfälle att förskaffa sig bättre villkor ommotparten visar sig intresserad. Detta fall har också anknytning till frågan ombetydelsen av avtalad skriftform, varomlängre fram(2.6.). 2.2. Kontrakts- eller löftesprincipföre avtalslagen? Ett fall som ganska tydligt avspeglar olika synsätt inom HD, är NJA 1879 s. 307 om köp av havre för export. Efter en del förhandlingar mellan ett par affärsmän växlades några telegram— här har telegrafen liksomi föregående fall kommit in i bilden som kommunikationsmedel. Frågan var om avtal kommit till stånd genom utbytet av telegram, såsom K hävdade. Jag skall ge en kort översikt över telegramväxlingen. K bjöd, efter förhandlingarna med S, 26/3 visst pris för det utbjudna partiet havre »bordfritt» Kalmar och begärde telegramaccept. S skickade accept 27/3 med begäran om »trassering mot konossement» och uppgift omatt fartyget var klart för avgång 30/3. »Telegrafsvar» begärdes med uppgift om destination ej bortom Plymouth eller Caen (både England och Frankrike importerade mycket havre för hästfoder). På detta svarade K28/3 i telegram med dels en begäran om uppskov med lastningen 3 eller i vart fall 2 dagar och omunderhand-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=