32 endast på ordställningen i ett eller annat kontrakt parter emellan, och där dettas tolkning bestämt domen eller beslutet».-^ Knappheten på material i NThar alltså viss förklaring i att lagstiftning nästan saknades på avtalsrättens område och att avtalstolkningsfrågorna tilldrog sig föga uppmärksamhet; de saknade i huvudsak juridiskt intresse. Men det finns nog också en annan och viktigare förklaring. Det tillkomförvisso något nytt från 1870-talet och framåt. Det var över huvud ett expansivt årtionde, inte minst i näringslivet, där handeln och industrin utvecklades i rask takt. Rättsvetenskapen fick nya injektioner. Skandinavismen och de nordiska juristmötena, sombörjade 1872, och nordiskt lagstiftningsarbete har säkerligen bidragit till en livligare kontakt med övriga nordiska jurister, och särskilt danskarna fick stor betydelse för rättsutvecklingen. Sundeil, som studerat tysk påverkan på svensk civilrättsdoktrin 1870—1914, har just pekat på 1870-talet som nyskapande, även om inga skarpa gränser kan dras.'’ Av betvdelse blev rättsvetenskapsmän som Christian Naumann, Knut Olivecrona, Victor Nordling och Ivar Afzelius, somalla var professorer och sedan, utomNordling, blev justitieråd, Naumann 1860, Olivecrona 1868, och Afzelius 1891. Även den av Naumann utgivna ovan nämnda tidskriften, NT, som utöver rättsfallsreferat tog in uppsatser, bidrog säkert till att väcka intresse för mera allmänna juridiska frågor med utblickar på förhållandena i andra länder. Från 1888 började den nordiska Tidskrift for Rettsvitenskap (TfR) utkomma. Den innehöll ibland redogörelser för rättspraxis från de nordiska högsta domstolarna. Det är därför naturligt att även i domstolarna en mera livaktig och nyskapande inställning gjort sig gällande, givetvis med visst motstånd från äldre konservativa åskådningar. Upplysningar om hur domarna tänkt och resonerat vid sina ställningstaganden finner man sällan i FID:s tidigare praxis. Motiveringarna är korta och kärva, och HDnöjde sig mycket ofta med att låta någon av de lägre domstolarnas avgöranden stå fast. Domskälen gör alltså ofta ett ganska torftigt intryck, och det är inte lätt att spåra inflytanden från olika tankeriktningar. Det hände ibland att HD:s ledamöter samlade sig kring en ganska intetsägande »hatt», som kunde förena olika ståndpunkter. Detta torde också sammanhänga med att domarna givit sin dömande verksamhet en utpräglat praktisk inriktning. Inga högtidliga proklamationer om allmänna principer, mycket sällan nya djärva idéer, som kunnat lysa upp den grå ibland synnerligen invecklade prosan. Teorierna har i gammal god svensk och nordisk (särskilt dansk) juridisk tradition lämnats »åt sitt värde».^ Denna tämligen pragmatiska och praktiska ' N’T 1864 s. IV f. Jtr Nils Beckman i Teori och praxis. Festskrift till Karlgren, 1964, s. 9 f. ■* Sundell s. 37 ff. ’ Uttrvcket hämtat ur Åkerman & Olin, Promemoria angaende lagstiftning om arbetsaftal, 1907, tryckt 1910, s. 106 (jfr Adlercreutz, Kollektivavtalet, 1954, s. 462).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=