31 Avtalsrätten somen mycket abstrakt lära var knappast något somtilldrog sig större intresse. En mera utvecklad avtalslära, såsom den framträdde i Savignys skrifter och i någon mån avspeglades i Schrevelius’ lärobok, behärskades nog endast av vetenskapligt skolade jurister, och köpmännens intresse att föra handelsrättsliga tvister till domstolarna har aldrig varit påfallande stort. Med den praktiska inställning som på civilrättens område dominerat den svenska rättskipningen såväl som lagstiftningen kom inte de abstrakta avtalsrättsliga frågorna i förgrunden. Det fanns nog t.ex. inget särskilt intresse att få prövat om löftes- eller kontraktsprincipen var bestämmande i svensk rättspraxis. Det finns inga spår av några strider vid domstolarna härom, men jag har funnit ett par fall där frågan i någon mån aktualiserats (2.2.) Man kan förmoda att köpmännen i allmänhet hade uppfattningen att löften och utfästelser måste hållas, oberoende av vad den naturrättsliga viljedogmen med dess krav föreningen av två viljor för bundenhet innehöll härom. Avtalsrätten, med dess fråga om löftes- eller kontraktsprincip, levde nog huvudsakligen i doktrinens värld skild från affärslivets och länge även domstolarnas värld. Vad angår det föreliggande rättsfallsmaterialet gjorde sig länge bristen över huvud på en allmän avtalsrätt gällande på så sätt, att rättsfallen först på ett sent stadium började refereras och i registren tas upp under avtalsrättsliga rubriker, vartill kommer att en avtalsrättslig fråga ofta bara varit en delfråga i fall, som tilldragit sig större intresse av andra skäl. Rubriceringen under avtalsrätt började i NJA först ungefär samtidigt med avtalslagens tillkomst.’ För tidigare skeden har det varit nödvändigt att söka bland rättsfall om olika avtalstyper, främst köp men även hyra. Jag har begränsat mig till de tryckta rättsfallssamlingarna. Den tidigaste jag använt är Juridiskt Arkij, utgivet av C. Schmidt 1823—1862, som alltså började utges några årtionden efter HD:s tillkomst. I och för sig hade det kunnat vara av intresse att studera otryckta rättsfall från tiden dessförinnan, men eftersomSchmidts arkiv har varit så jämförelsevis föga givande, har jag förmodat att det inte varit mödan värt att leta i ännu tidgare otryckt domsmaterial, som möjligen kunnat vara av intresse för att få klarhet i hur HD tog på vissa frågor i det tidigaste skedet men som i brist på spridning knappast kan ha varit av större betydelse för rättsbildningen. Efter Schmidts arkiv kom Naumanns Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning (NT) 1864-1888, och från och med 1874 började utgivningen av NJA (Nytt juridiskt arkiv, till en början utgivet av G. B. A. Holm). Det är i själva verket först i NJA som materialet börjat flöda rikare. Det kan kanske till en del bero på referatverksamheten, att G. B. A. Holm mera än Naumann intresserat sig för avtalsrättsliga frågor. Naumann angav i sitt förord till första årgången av sin tidskrift att han »nästan uteslutande» refererade prejudikat som avsåg lagtolkning, dvs. fall där »lagrum eller stadganden . . . blivit olika uppfattade, men däremot blott undantagsvis sådana, vilka grunda sig - Rubriken »AvtaLslärati» intördes i NJA:s register 1915, Iran 1917 »Avtalslagen».
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=