25 till största delen »rent praktiske Hensyn» (2 uppl. s. 22). Betecknande är att han som modifikation av Lassens subjektiva förutsättningslära ställde en objektiv. Enligt Fredrik Stang var löftesprincipen allmäpt antagen av norska författare under 1800-talet." Från rättspraxis nämner han ett fall från 1897, där återkallelse av ett anbud inte godtogs.’’ Själv utgav han 1911 sitt monumentala verk Norsk Formueret /. Inledning til formneretten, där han utvecklade sin avtalslära efter en omfattande internationell återblick på utvecklingen inom förmögenhetsrätten och rättsvetenskapen. Själv var han anhängare av löftesprincipen (s. 173 ff.) men ville förebygga missbruk genomatt godtaga återkallelse av anbud somframkommit till adressaten så tidigt att han ännu inte företagit eller underlåtit något i anledning av anbudet - re Integra (s. 181 ff.). Denna uppfattning blev sedan genomförd i avtalslagen (se § 39), vid vars tillkomst genom nordiskt samarbete Stang var verksam. Stang är väl annars mest känd för sin lära omsynbart viljefel (s. 446 ff.) och för sin förklaringsteori (s. 202 ff.). Beträffande Finland skall blott nämnas att W. Chydenius i en uppsats i Tidskrift utgiven av Juridiska föreningen i Finland 1892—93 i en framställning om köp, baserad på bl.a. Nordling (varom strax), gav uttryck för löftesprincipen. »Säljaren bör stå vid sitt ord och är således bunden av sitt anbud. . . Köparens anbud är likaså bindande» (s. 340). Bundenheten förutsatte att anbudet kommit till adressatens kännedom (s. 346). 1.10.2. Nyare svensk doktrin omavtalsslut (före avtalslagen) I Sverige var i slutet av 1800-talet Nordling den ledande författaren på avtalsrättens område. Han var professor i civilrätt i Uppsala 1868—1898.'-^ Han publicerade sin avtalslära i sina föreläsningar i civilrätt 1882, även i andra upplagan 1891 »tryckta sommanuskript»." Ehuru hans bok sålunda låg i tiden före Lassens berömda uppsats om Lofte og Akcept i TfR 1888, synes han ha spelat en mera perifer roll i den nordiska utvecklingen, men väl synes han ha haft betydelse för sina lärjungar, bland vilka Almén otvivelaktigt var den främste, och för rättsutvecklingen i Sverige. Lassen nämner honommed aktning men mera i förbigående." Hans lära har dock betydande intresse. Han hade en praktisk Se härom nedan 6.2, ■' Stang 191 1 s. 181. St.ing 191 1 s. 242 1. OmNordling se Almquist s. 55 tt. oeh Sundeil s. 30 t '■* Bokens titel är Anteckningar etter Prot. It. V. Nordlings föreläsningar i Svensk civilrätt. Allmänna delen HT 1877—VT 1879, utgiven av Juridiska f öreningen i Uppsala, 1882. Här citeras, när ej annat anges, 1 uppl. En tredie upplaga utkom 1913 efter Nordlings död. TfR 1888 s. 113, s. 114 not 16-17 och s. 130 not 16.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=