22 uttryck för kontraktsprincipen såsom huvudregel i avtalsrätten: »Innan åter avtalet är fullbordat, må det i allmänhet återkallas; ty i allmänhet är den grundsats gällande, att kontrakt emellan dem, somvistas å skilda orter, må återkallas, om det ej är fullbordat», varvid anges att det var så enligt den romerska lagen och olika tyska lagböcker. Därav drogs slutsatsen »att avtal, som uppgöras medelst telegraf, av offerenten få återkallas, innan avtalet är fullbordat». Två fall anges dock, där »avtalet eller anbudet ej får återkallas ens före fullbordandet, nämligen: (1) i fall offerenten lämnat betänketid; (2) omofferenten betalat svarat och detta är anmärkt i telegrammet.» »Har offerenten lämnat betänketid eller betalt svaret, har han dängent^m iklätt sig skyldighet att avv^akta adressatens svar, vilket annars ej är fallet. Men denna skyldighet är ej obegränsad». Särskilt vid avtal per telegraf måste denna betänketid vara kort, t.ex. 24 timmar.'-^ Fullbordandet av ett avtal kom enligt Kreiiger till stånd i och med att offerenten blivit underrättad om adressatens avsikt. Enligt en annan uppfattning räckte det att adressaten inlämnat sitt tillkännagivande på telegrafbyrån - då förelåg viljeöverensstämmelsen — men denna uppfattning'"* ville Kreiiger inte bekänna sig till. Han menade att ett svar inte är fullbordat förrän det meddelats den som ställt frågan. Dessförinnan kunde avtalet inte förverkligas. Hans slutsats blev att ett avtal per telegraf inte kan »anses fullbordat, förrän adressatens samtycke kommit till offerentens kännedom».'"’ Även på grundval av kontraktsprincipen kunde alltså, såsomtidigare utvecklats i tysk doktrin, byggas en regel ommöjlighet att göra anbud bindande. 1.9. De svenska lagförslagen under 1800-taletsförra hälft Någon lagstiftning på den allmänna avtalsrättens område tillkominte i Sverige under hela 1800-talet, men omfattande försök att få till stånd en reformering gjordes. Lagkommittén, tillsatt 1811 i reformvänlig anda och själv besjälad av reformiver, lade 1826 fram ett förslag till allmän civillag. Då hade emellertid opinionen svängt under inflytande av den historiska skolan, som med stöd inte minst i Savignys skrifter motsatte sig all tanke på kodifikationer.' Förslaget lades efter kraftigt avstyrkande av HD aldrig till grund för någon proposition till NT 1868 s. 104 t. '■* Denna uppfattning är den ännu i engelsk rätt gängse. NT 1868 s. 102 f. ' Se häromJägerskiöld, Den historiska skolan och Lund. Skrifter utg. av Jur. Föreningen i Lund 44, 1982, s. 53 ff., särskilt s. 60. Bland kommitténs ledamöter var J. G. Richert. Beträffande Savigny se ovan 1.5.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=