16 års lag. Nehrmans arbeten var till långt fram på 1800-talet det civilrättsliga huvudverket i vår litteratur. Nehrmans allmänna inställning till rätten och rättsvetenskapen kungör han redan i den omständliga titeln till Inledning. Det heter där efter den redan citerade delen vidare: »av Naturens Lag och Sveriges Rikes äldre och nyare Stadgar utdragen och uppsatt». Nehrman är en uttalad anhängare av naturrätten och samtidigt fäster han stort avseende vid den inhemska rätten såsom den framträder i lagar och stadgar. Mot den romerska rätten uttalar han däremot stark skepsis. Den är närmast farlig åtminstone för nybörjare och onödig för dem som skall ägna sig åt praktisk juridisk verksamhet. För akademiker är den dock nyttig och nödvändig särskilt för förståelsen av utländska verk. Av den läres den juridiska terminologin (terminos technicos) »eller de lagklokas ordalag»; den »uppstädar huvudet . . . och öppnar vägen till de utländska lagklokas härliga skrifter».^ Nehrman hade besökt många utländska, särskilt tyska, universitet, var mycket beläst och hade ett stort bibliotek. Han var också ganska praktiskt inriktad. Han såg juridiken inte somett självändamål utan somnågot för samhällslivet nödvändigt. Han såg tydligare än många andra rättens funktion som styrmedel i samhället.^ När man ser närmare på Nehrmans utläggningar av rätten, framträder dock klart att vad han kallar naturrätt i stor utsträckning baseras på romersk rätt."* Detta framgår inte minst i de avtalsrättsliga avsnitten. Här är inte platsen att försöka utreda från vilka »utländska lagklokas härliga skrifter» Nehrman hämtat mycket av sin inspiration, ty forskningen har på denna punkt ännu inte gjort detaljstudier, något som dock torde vara möjligt med hänsyn till att hans bibliotek finns bevarat."' Men han förleddes inte att utan vidare överföra vad han där funnit utan sovrar ut det som han anser vara värdefullt och lämpligt för Sverige och svenska jurister. Inte minst att han skrev på svenska och inte latin, fast med många latinska inslag, hade ett praktiskt syfte. Han torde ha betytt mycket för utvecklingen av den pragmatiska tradition, med skepsis mot allför mycket teoretiserande, sombehärskat den svenska rättsutvecklingen i både lagstiftning och rättspraxis. Till skillnad från 1734 års lag har Nehrman, efter utländsk förebild, en särskild avdelning för en allmän avtalsrätt. Efter den andra avdelningen omäganderätten och dess förvärvande i allmänhet följer den tredje, som handlar om förvärv av rättigheter »genomcontracter och avhandlingar» (s. 150). Han förklarar där att »lagens verkan och väsen består uti förpliktelser« men ’ Inledning s. 16 § 48. Jfr Jägerskiöld a.a. s. 121. ' »Utan en slik styrsel (genomlagen) kan människan ej må väl» (s. 26 § 1). Jfr Jägerskiöld a.a. s. 12C f. Se de strax här ovan i not 1 nämnda skrifterna. Nehrman hänvisar inte till sina källor mer än åberopade lagrum, ehuru han nämner en och annan auktoritet (s. 15 § 45) och anses särskilt ha påverkats av sina studier i Halle (Jägerskiöld a.a. s. 122 f.).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=