14 1.7. Utvecklingen i England Den engelska rättsutvecklingen på avtalsrättens område skiljer sig ganska mycket från den kontinentaleuropeiska, men några punkter synes vara av intresse även i en summarisk överblick somdenna.* Det dröjde innan de allmänna (common law) domstolarna befattade sig med avtal vid sidan av brott och skadeståndsgrundande handlingar, torts), men det betyder inte att avtal saknade rättsliga sanktioner. Det fanns lokala domstolar och, framför allt, en mängd specialdomstolar, anknutna till olika hamnar, marknader etc. somavgjorde tvister av olika slag, särskilt handelsrättsliga.’ Alltsedan medeltiden förekom skriftliga handlingar, som räknades som bindande genom att förses med sigill. Men länge var den mest brukliga metoden att göra avtal bindande att förse dem med vitesförbindelser, penal bonds, som skulle träda i funktion vid icke-uppfyllelse. Rättsläget var dock otillfredsställande såvitt angick formlösa avtal. Equitydomstolarna började under 1400-talet utveckla vissa rättsmedel till stöd för avtalsparter, vilket gav de allmänna domstolarna incitament till att finna nya former för att rättsligt sanktionera avtal. Brister i uppfyllelse av åtaganden räknades som överträdelser (trespass), i början endast vid bristfälligt fullgörande (misfeasance) men småningom, från 1500-talet, även vid icke-uppfyllelse (nonfeasance). Denna form av talan kallades assumpsit (»han har åtagit sig»), som blev en talan om löftesbrott (avtalsbrott). Påföljden var skadestånd. På detta sätt erkändes en promissory liability., som dock begränsades främst genom utveckhngen av consideration-läran med dess krav på vederlag i någon formfrån motparten, ofta i formav ett motlöfte, somförutsättning för bundenhet. Det var först på 1800-talet som denna lära om i huvudsak ensidigt bindande löften ersattes av det mera komplexa begreppet »an actionable contract, a bilateral transaction».^ Först då utvecklades en egentlig avtalsrätt, under inverkan dels av Adam Smiths idéer omavtalsfrihetens och det frivilliga samarbetets välsignelser, dels av särskilt de franska naturrättslärarna. Pothiers obligationsrättsliga huvudverk utgavs på engelska 1806. En viktig början var John Powells Essay upon the Lawof Contracts and Agreements 1790. Av stor betydelse blev de engelska handböckerna i Contract Law, som började utges på 1800-talet, såChitty (1826), Pollock (1875) och Anson (1879), och sedan utkom i ett otal nya upplagor. Pollock t.ex. var väl förtrogen med kontinental rätt och rättslärda (såsom Savigny), och de kontinentala begreppen accepterades i stor utsträckning. Egentligen passade mycket i common law väl ihop med natursom ' Framställningen bygger på det av .4, U’’. B. Simpson författade historiska inledningskapitlet i Cheshire, Fifoot and Furmston’s Law of Contract 11 uppl. 1986 s. 1 ff. ■ Ett bra exempel pi sadana traditionella inrättningar för tvistelösning ger V/.d 1924 s. 620 (se 4.1C:.). ’ Simpson i a.a. s. 9, jfr s. 12.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=