10 ligen inte från naturrätten, och viljedoktrinen levde vidare i avtalsrätten. Som framstående pandektister är särskilt att nämna upphovsman till den nordiska förutsättningsläran (se nedan 6.2.), och Jhering (1818-92), som dock även blev förgrundsgestalt för en ny riktning, intressejurisprudensen. För Savigny, Windscheid och andra pandektister blev begreppet rättshandUng (Rechtsgeschäft) grundläggande, såsom det också blev i BGB.' Avtalet var en tvåsidig rättshandling. Savigny definierade ett mera allmänt avtalsbegrepp på följande sätt: «Vertrag ist die Vereinigung Mehrerer zu einer iibereinstimmenden Willenserklärung, wodurch ihre Rechtsverhältnisse bestimmt werden.»’ För det viktigaste slaget av avtal, der ohligatorische Vertrag, gav han följande definition: »Vereinigung Mehrerer zu einer iibereinstimmenden Willenserklärung, wodurch unter ihnen eine Obligation entstehen soil.»' Kontraktsteorin med sina rötter i den romerska rätten var den nästan självklara utgångspunkten för pandektisterna, dvs. avtalets rättsverkan ansågs vara grundad på föreningen av parternas viljor, consensus ad idem^ inte på vardera partens viljeförklaring för sig (anbudet respektive accepten). Dock kunde i realiteten de praktiska skäl som talar för löftesprincipen göra sig gällande. Windscheid förklarade sålunda att anbudsgivaren kan avstå från återkallelserätten, men härför räckte inte bara en bestämd acceptfrist i anbudet. Bundenheten vid detta avstående såg man, med fasthållande av kontraktsteorin, såsom en följd av ett stillatigande samtycke från anbudstagaren."* Den historiska skolan gjorde sig också känd sommotståndare till nya kodifikationer. Rätten skulle utvecklas främst genom rättsvetenskapens insatser. Savigny utgav en berömd stridsskrift mot tanken på en kodifikation av den tyska rätten (Vom Beruf unsrer Zeit von Gesetzgebung und Rechtswissenschaft)."’ Jehring bröt som nämnts med den historiska skolan och kritiserade dess Windscheid (1817-92), somblev ' En annan ofta synonymt använd termär viljeförklaring, Willenserklärung. W'indscheid, Lehrbuch des Pandektenrechts 1 (3 uppl. 1873) s. 158, definierade Rechtsgeschäft på följande sätt: »Rechtsgeschäft ist die Privatwillenserklärung des Inhalts, dass ein Recht entstehen, untergehen, oder eine Veränderung erleiden solle.» Obligationsrättskommittén använde praktiskt taget samma definition i sitt förslag (se Förslag 1914 s. 116). ’ Savigny, System des heutigen römischen Rechts Ill, 1840 s. 309. ^ Savignv, Obligationenrecht II, 1853 s. 7 f. W'indscheid, Pandektenrecht II § 307. I 3 uppl. 1873 står endast allmänt om återkallelsemöjligheten (särskilt not 6). 1 5 uppl. 1882 finns tillägget om att bestämd acceptfrist inte räcker för ändamålet. Det kunde nämligen enligt Windscheid vara så att anbudsgivaren därmed avsett endast att ange den tid, inomvilken anbudet kunde accepteras. ^ Omden historiska skolan se Robinson m.fl. s. 465 ff., Sohms. 151 f.. Sundeil s. 47 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=