229 köpt på avbetalning mot en annan bil som han förvärvade från samme säljare, överlämnat den först inköpta bilen till säljaren utan godkännande frän eller underrättelse tdl finansiären. I detta fall ansågs den »intressegemenskap» som förelåg mellan säljare och finansiär motivera att den senare fick bära det ekonomiska ansvaret. Helhetsintrycket är att konsumentskyddet för närvarande spelar en betydande roll i den del av HD:s praxis som rör avtalsrätten. Detta sker mindre genom tillämpningen av de särskilda lagar som avser att skydda konsumenter än genom det sätt på vilket domstolar tillämpar allmänna regler och principer i tvister mellan näringsidkare och konsument. I stort sett får HD:s praxis sägas vara konsumentvänlig, och i vissa avgöranden har HD med svagt stöd i lagtexten tagit hänsyn till varje omständighet somtalade till konsumentens förmån. 7. Avslutande anmärkningar Denna översikt av några linjer i den avtalsråttsliga utvecklingen under de senaste decennierna har förhoppningsvis gett en någorlunda rättvisande bild av Högsta domstolens roll. Det återstår att sammanställa de olika linjerna. Redan inledningsvis kunde konstateras, att befattningen med rent kommersiella tvister har, från att utgöra en betydande del av Högsta domstolens verksamhet, gått ned till ett minimum. Tillämpningen av dispositiv lagstiftning på tvister mellan näringsidkare utgör inte längre någon större del av rättspraxis. Ett skenbart undantag, praxis rörande 4 kap. 19 § jordabalken, omfel i såld fastighet, bekräftar i själva verket detta. Åtminstone den ena parten i tvister som rör detta stadgande är nästan alltid privatperson. Slutsatsen kan inte döljas: Högsta domstolen har numera i praktiken ringa möjlighet att utöva en rättsskapande verksamhet för precisering av dispositiva regler inom den kommersiella avtalsrätten. Måhända kan det bli en ändring häri, nämligen omdet skulle uppstå en önskan hos berörda parter att erhålla ledning genomprejudikat i tvivelaktiga spörsmål. Men det finns anledning att, generellt sett, uttrycka en viss skepsis i denna fråga. Kontrollen över den del av avtalsrätten som inte grundar sig på dispositiv lagstiftning har i stället blivit en viktig del av Högsta domstolens verksamhet. Möjligheten att utöva detta slag av kontroll beror inte bara på att det har tillkommit ny lagstiftning med syfte att skydda svagare part, även om36 § avtalslagen förutsätter en stark medverkan av domstolarna. Den beror också på att jämförelsevis många tvister som kommer till domstolen har den karaktär att en kontroll är möjlig. Ordet »jämförelsevis» bör dock betonas. Ser man på antalet fall avdömda av tyska domstolar, bland dem Bundesgerichtshof, är det svenska antalet ganska ringa. Även inom detta område beror Högsta domstolens möjligheter att utöva en kontrollerande verksamhet av vilka tvister part vill föra upp till domstolens prövning. Det finns dock klara exempel på att redan vid
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=