216 på ett rättspolitiskt ställningstagande i sakfrågan utan riktade sig mot att försäkringsbolaget låtit en välkänd oklarhet finnas kvar i försäkringsvillkoren. NJA 1971 s. 216 rör visserligen verkan av en individuell skriftlig förklaring från ett sjöförsäkringsbolag till en person som lidit personskada. Avgörandet är emellertid värt att uppmärksammas här på grund av ett uttalande av HD:s majoritet omkaraktären av s.k. »Protection-and-lndemnity»-försäkring. Domstolen framhöll att försäkringen anslöt sig till ett system av sjörättsliga principer och hade internationell karaktär. »Med hänsyn till den särställning som denna försäkringsform sålunda intager inom ansv^arsförsäkringen» ansågs försäkrmgsbolaget inte ha haft anledning räkna med att dess förklaring skulle missförstås av den skadelidande."" I NJA 1971 s. 502 var frågan bl.a., vad somskulle förstås med »försäkringslokal». I ett yttrande som refereras av HD(treJustRmot två) hade Svenska försäkringsbolags riksförbund anfört skälen för sin, för försäkringstagaren ofördelaktiga, uppfattning om vad som var försäkringslokal. Försäkringsbrevet innehöll ingen bestämmelse omvad som i detta fall skulle anses somförsäkringslokal, men försäkringstagaren hade i sin ansökan lämnat vissa uppgifter omhuset. HDuttalade att från risksynpunkt saken uppenbarligen ställde sig helt annorlunda för det fall att inbrottsförsäkrmgen skulle ha den av bolaget eller den av försäkringstagaren hävdade bestämningen av vad som var försäkringslokal. Bolagets ståndpunkt godtogs. NJA 1975 s. 733 rör tolkningen av en bestämmelse i sjöförsäkrmgsplanen om verkan av besiktning av fartyget när det senare befanns ha varit sjöovärdigt. HD:s majoritet följde strikt ordalydelsen i planen, medan två JustR hade en annan motivering, enligt vilken hänsyn också skulle tas till »grunderna för» bestämmelsen i planen. Både majoritet och minoritet kom emellertid till resultatet att sådan besiktning somkunde vara relevant inte hade ägt rum. NJA 1976 s. 24 rör tolkning av förmånstagareförordnande i de allmänna villkoren för grupplivförsäkring. Ordet »arx ingar» tolkades »efter ordalydelsen», i strid med ett av försäkringstagaren senare upprättat testamente, vilket otvetydigt utvisade att försäkringstagaren vid upprättandet avsåg att försäkringen skulle tillfalla en person som inte var arvinge i ordets juridiska betvdelse. Parter i tvisten var här två privatpersoner som inte haft någon kontakt med den som utformat villkoren. Fallet belyser alltså bl.a. den betydelse somallmänna avtalsvillkor kan ha för tredje man."*’ NJA 1978 s. 628 rör tolkning av en bestämmelse i villkor för skogsförsäkring, enligt vilken vid stormskada ersättningen begränsades till högst 25 % av det »skadade beståndets» rotvärde. TingsRm gick närmast på oklarhetsregeln och godtog försäkringstagarens ståndpunkt. HovRm fäste sig vid den försäkringstekniska uppbyggnaden av försäkringsskyddet jämte grunderna för premieberäkningen och ogillade försäkringstagarens talan, trots att även HovRmfann det aktuella uttrycket otydligt. HDutgick från den språkliga innebörden, med hänsyn till det fackmässiga språkbruket, av uttrycket »det skadade beståndet» och fann att detta svårligen kunde ges annan innebörd än att det avsåg samtliga träd - skadade såväl somoskadade - inomett efter en eller annan grund bestämt område där skada inträffat. Försäkringstagarens talan bifölls därför. Uttryckssättet tyder på att HDi första hand tillämpat en rent språklig tolkning och när den gett ett någorlunda klart resultat, till försäkringstagarens förmån, mte velat tillämpa någon sekundär bedömningsgrund. ■" Jfr omtolkningen särskilt Adlercreutz, a.a. s. lOC f. Jfr omfallet Flellner, SvJT 1982 s. 400 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=