7 utmarker vissa företeelser som mjukade upp de stela kontraktsreglerna. Dels räknade man med kvasikontrakt — av intresse är här rättsfiguren berikande sine causa, »obehörig vinst», vilken kunde ge grund för en talan, en condictio indebiti etc.^ Dels och av större intresse är det allmänna begreppet pactum, den formlösa överenskommelsen, som i princip inte kunde ge upphov till en obligatio och actio (talan) och därför kallades pactum nudum, naken överenskommelse, men väl ansågs ge upphov till en obligatio naturalis och kunna användas som invändning mot ett krav. Det tillkomsmåningomockså vissapacta vestita (klädda), sommedförde talerätt.’ En för den kommande avtalsrätten betydelsefull utveckling ägde rumi handeln med främmande folk. Den romerska civilrätten gällde endast för romerska medborgare. Det gick inte att sluta enligt den romerska rätten bindande avtal med främlingar (peregrini). Men allteftersom handeln med peregrini växte gav de formlösa transaktionerna, som användes i denna handel, upphov till ett utomrättsligt regelsystem, byggt på sedvänja — för att inte tala omhandelsbruk — och gavs småningom rättsligt erkännande. Det uppkom en vad man kallade ius gentium, en folkens rätt till skillnad från de romerska medborgarnas rätt, ius civde, och en särskild praetor peregrinus tillsattes år 262 f.Kr., vid sidan av praetor urbanus. Det nya ämbetet skulle svara för rättskipningen - och därmed rättsbildningen - i tvister mellan främlingar inbördes och mellan främlingar och romerska medborgare. Det formlösa avtalet och den formlösa traditionen som beståndsdelar i en köpetransaktion erkändes alltmer utom när det gällde vissa klassiska typer av egendomhörande till bondesamhället."^ Den internationella handeln blev en mäktig hävstång för utvecklingen av ett livsdugligt regelsystem särskilt under kejsartiden. En lex mercatoria, tämligen fristående både i fråga om regelbildning och rättskipande organ och internationell till sin karaktär, givetvis med rötter i den romerska rätten, utvecklades under medeltiden bl.a. på sjörättens område, med handelsbruk som en viktig rättskälla och bona fides som en viktig rättsgrundsats. Den gällde som gemensam rätt för hela det dåtida kulturområdet vid sidan av mera lokala rättsbildningar och sedvänjor.^ Den romerska rätten nådde en kulmen med den justinianska Corpus luris civilis, som tillkompå 500-talet och sedan blev en viktig utgångspunkt för den senare utvecklingen. Den bestod av en mängd citat ur tidigare juristers verk. Det var Corpus Juris som under medeltiden bearbetades av italienska jurister, särskilt i Bologna, och sedan blev utgångspunkten för den kommande utvecklingen. - Sohms. .^90 t. (§ 83). ' Sohms. 395 t. (§ 84). ■* Det gällde särskilt slav.tr och lordegendom. '' Om utvecklingen av en Law Merchant se Robinson m.fl. kap. VI och Goode, R. M., Commercial Law, 1982, kap. 1.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=