211 3. Tolkning av standardavtal En annan bild av utvecklingen i Högsta domstolens praxis i tolkningsfrågor möter när man ser på vad som numera vanligen kallas standardavtal eller allmänna avtalsvillkor och däri inbegriper standardklausuler i avtal som eljest är individuella.^^ Visserligen kan man här, såsomskall framgå senare, i enstaka fall finna spär av en subjektivistisk bedömning, men i stort sett dominerar objektiva omständigheter. Dessa är vanligen generella i den meningen att de är gemensamma för mänga avtal. Skälen härtill är flera. Tolkningen influeras av de lagar som kan vara »bakgrundsrätt». Avtalslagen är mer generell än köplagen, denna är mer generell än konsumentköplagen O.S.V., men alla lagar är mer generella än allmänna avtalsvillkor. Även dessa är dock generella i den meningen att de är avsedda att tillämpas pä ett stort antal i sina individuella delar olika avtal. Ofta tangerar tolkningen av standardavtal lagtillämpning, pä ett annat sätt än vid de allmänna tolkningsfrågor som tidigare behandlades. Särskilt gäller detta vid tvingande regler. Tillkomsten av dem beror till stor del pä att standardavtal varit vanliga. Standardavtalens för den svagare parten ofördelaktiga bestämmelser föranleder lagstiftning där sädan eljest kanske inte skulle ha kommit i fråga. Som viktiga exempel kan nämnas avbetalningsköp (lagstiftning 1915), försäkringsavtal (lagstiftning 1927) och godstransporter till sjöss (lagstiftning 1936). Domstolspraxis vid tolkning av standardavtalen influeras och övergår delvis till att bli tolkning av lag, eller tolkning av avtal som har samband med tolkning av tvingande lag. Som exempel pä sistnämnda företeelse kan nämnas att försäkringsavtalslagen (FAL) reglerar verkan av säkerhetsföreskrifter (51 §). Därigenom begränsas verkningarna vid överträdelse av sädana föreskrifter, men deras innehåll berörs i övrigt inte. Framställningen här skall inte beröra den direkta inverkan av dessa tvingande regler. Men även när reglerna är dispositiva är gränsen mellan lagtillämpning och tolkning av avtal ofta oskarp. Sä är fallet närhelst lagreglerna anknyter till vad part insett eller bort inse, något som bl.a. i föregående framställning framhållits som ett tolkningsmoment. Som ett rätt speciellt exempel pä sambandet mellan tillämpning av dispositiva regler och tolkning av standardavtal kan nämnas NJA 1954 s. 573, som pä en gäng är ett viktigt rättsfall om»perpetuatio obligationis» och ett exempel pä val mellan svensk och engelsk rättsuppfattning vid tolkning av en certeparti-klausul.'^ I den juridiska litteraturen visar sig de allBenämninj;en standarLl.ivtal.srätt torde ha slagit igenom med U. Bernitz, Standardavtalsrätt 1974, föregången av uppsatsen Utvecklingen mot en standardavtalsrätt I, SvJT 1972 s. 401 ft. Tidigare förekom ofta termen formulärrätt. Företeelsen analyseras mer principiellt första gången i svensk rättsvetenskap av Folke Schmidt, i Faran ochförsäkringsfallet, 1943, s. 158 ff. Om »perpetuatio obligationis» se de talrika hänvisningarna i N. Regner m.fl., Rättspraxis i litteraturen 1930—1980, 1981, s. 400, vid detta rättsfall. Omsvensk och engelsk rättsuppfattning se bl.a. Fi. Selvig, TfR 1986 s. 8 t.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=