207 Hithörande frågor har analyserats utförligt av Lennart Vahlén, och de utgör ett huvudtema i hans bok omAvtal och tolkning från 1960. Särskilt intressant är hans analys av NJA 1949 s. 664.^° Vahlén skiljer uttryckligen mellan tolkningen i första hand och den därpå följande tillämpningen av 32 § avtalslagen, och han ser alltså bedömningen av om köparen var i god eller ond tro som en direkt tillämpning av detta stadgande. Några år senare, i Svensk juristtidning 1966, skrev Karlgren om »Tolkning och omtolkning».’' Vad Karlgren skriver har naturligtvis ett särskilt intresse genom att han själv deltagit som dömande JustR i samtliga de rättsfall som nämnts senast, nämligen NJA 1949 s. 664, 1950 s. 480, 1951 s. 282 och 1957 s. 69. Karlgren skiljer mellan prima-facie-tolkning och omtolkning. Vid den förra vill han endast bygga på ett begränsat tolkningsmaterial, främst ordens betydelse enligt allmänt språkbruk. Vid omtolkningen bör enligt Karlgren allt material tas med i bedömningen, framför allt vad parterna insett och bort inse. I så fall kan enligt Karlgren den på detta sätt vunna definitiva tolkningen inte vara en förutsättning för tillämpning av misstagsregeln i 32 § avtalslagen, eftersomtolkningsresultatet självt innebär att medkontrahenten är i ond tro. Resultatet kan, med Karlgrens ord, sammanfattas så att tolkningen inte är en förutsättning för tillämpningen av misstagsregeln i 32 § avtalslagen utan tvärtom är, såsom Karlgren säger, »en mogen frukt» därav.’’ Karlgren nämner i sin uppsats inga rättsfall, och inte heller nämner han Vahléns bok.’^ Men det ligger nära till hands att tro att den mening somhan utvecklade principiellt i uppsatsen överensstämmer med hans tidigare dömande i refererade mål. Detta betyder naturligtvis inte, att de JustR som tillsammans med Karlgren bestämde HD:s motiveringar i de nämnda målen också delade den principiella uppfattning som han senare uttryckte. Men denna uppfattning förtjänar ändå att beaktas somen möjlig förklaring till HD:s praxis. Karlgrens mening kan kommenteras på flera sätt. En konsekvens synes vara att man därigenom undgår den asymmetri som ligger i att relevansen av vad part insett eller bort inse blir olika, beroende på det resultat som man kommer till vid den primära tolkningen. Karlgren nämner inte detta, och det är en gissning att tro att något sådant har påverkat honomvare sig när han dömde eller när han skrev sin framställning. En annan kommentar är att det är egendomligt om en ogiltighetsregel i avtalsrätten skall bli en hörnsten i tolkningsläran, somväsentligen rör klart giltiga avtal.Det synes onödigt att tillmäta 32 § större betydelse än att därav dra slutVahlén, a.a. s. 45 ft. Hj. Karlgren, Tolkning och omtolkning - i relation till misstagsregeln i 32 § avtalslagen, SvJT 1966 s. 161 ff. -- A.a. s. 168. Karlgren hade tidigare, SvJT 1961 s. 212 ff., mvcket berömmande recenserat Vahléns bok om Avtal csch tolkning, utan att ta avstånd från det bruk somVahlén gör av 32 § avtalslagen. Vahlén har på flera ställen vänt sig mot att misstagsregeln skulle anses vara grunden för en allmän tolkningslära. Se t.ex. a.a. s. 181 f., 189 f. Jfr även C. M. Roos, SvJT 1972 s. 633 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=