206 Ett något senare rättsfall, NJA 1950 s. 480, rör, såsom tvisten bedömdes av HD:s majoritet, tolkningen av ett fastighetsköp, nämligen huruvida priset för fastigheten bestämts med eller utan hänsyn till ett belopp somfastighetens ägare hade att utge till tredje man. Majoriteten (tre JustR, bland vilka var JustR Karlgren) fann att visserligen köparen erhållit den oriktiga uppfattningen, att detta belopp betalats av säljaren, men majoriteten ansåg det inte styrkt, att köpeskillingen bestämts med hänsyn härtill, och i allt fall icke att säljaren insett detta. Köparens anspråk på att utfå ifrågavarande belopp av säljaren ogillades därför. Minoritetens bedömning grundades på andra omständigheter som saknar intresse här. Ett senare rättsfall, vars anknytning till 32 § avtalslagen är något oviss, är NJA 1951 s. 282. Omständigheterna var rätt invecklade, men huvudfrågan gällde innebörden av ett åtagande av en vägförvaltning att till förmån för ett bolag spärra ett belopp av en entreprenadsumma. Utan att gå in på detaljer kan man konstatera, att HD:s majoritet, i vilken JustR Karlgren ingick, fäste avgörande vikt vid att vägförvaltningen hade insett att bolaget utgått från att vägförvaltningens åtagande hade viss innebörd.'^ Ett mycket diskuterat rättsfall är NJA 1957 s. 69, »Käftas backar».''* Tvisten rörde omfattningen av ett köp av stormfälld skog och i rubriken hänvisades till både 6§ 2 st. och 32 § 1 st. avtalslagen. Säljaren hävdade att avtalet inte omfattade skogen på Käftas backar, och detta godtogs som primär tolkning. Säljaren ansågs inte ha insett eller bort inse att köparen för sin del inlade en vidare innebörd i avtalet. Den primära tolkningen blev därför också den slutliga. Bland de JustR somutgjorde majoritet befann sig även i detta fall JustR Karlgren. De rättsfall somhar refererats nu har gett upphov till en omfattande diskussion i litteraturen. »Käftas backar» togs av Folke Schmidt som exempel på en tes omett samband mellan viljeteori och subjektiv tolkningslära.'^ Han antog därvid att vid tillämpningen av 32 § avtalslagen domstolarna bedömde den ena partens handlande utan att samtidigt ta hänsyn till den andra partens handlande.'*’ Denna Schmidts ståndpunkt föranledde en skarp gensaga av Hjalmar KarlGREN, i en fotnot till ett arbete om kutym och rättsregel.'^ Enligt Karlgren var det vedertaget att ta hänsyn till båda parters uppfattning vid tolkning av avtal. Karlgren menade att ombåda parter har lika mycket, eller lika litet, fog för sin uppfattning om avtalets innebörd, ett bindande avtalsslut inte har kommit till stånd.'* Karlgren berör därvdd inte det förhållande, att i många sådana fall avtalet redan är fullgjort när tvisten uppstår eller av annat skäl ingendera parten yrkar att det inte skall gälla något avtal dememellan.'"^ Rättsfallet diskuteras utförligt av Vahlén, a.a. s. 294 ff. '■* Den utförligaste analysen av rättsfallet som gjorts är säkerligen den av Vahlén, a.a. s. 171 ff., där även lägre instansers och dissidenters meningar diskuteras. Folke Schmidt, Typfall, partsavsikt och partsculpa. Riktpunkter för avtalstolkning, SvJT 1959 s. 497 ff., särskilt s. 516 ff. Jfr till det följande C. M. Roos, Tvetvdigheter i avtal, SvJT 1972 s. 625 ff., K. Grönfors, Tolkmng avfraktavtal, 1989, s. 31 ff. Karlgren, Kutymoch rättsregel s. 32 n. 4. '* A.st. Jfr ovan n. 5.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=