196 Efter 1961 tillkommer som en snabb genväg min bok omställningsfullmakt, somredovisar grundtankar och material i det komparativrättsliga avsnittet. Man kan nu fråga sig i vad mån några uttalanden i doktrinen har uppmärksammats och värderats vid utvecklingen av de nya formerna av ställningsfullmakt i de svenska avgörandena. Finns det något belägg för att den tyska rättsutvecklingen har inspirerat motsvarande svenska utveckling? För att få ett svar på denna fråga har jag undersökt akterna till de mål, som utgör milstolpar i utvecklingen. Det är nämligen vanligt att den föredragande revisionssekreteraren i det s k trycket meddelar även vissa litteraturhänvisningar. Målet NJA 1928 s 57 är från tiden innan ett angivande av sådana litteraturhänvisningar blev vanligt. Tystnaden är alltså tidstypisk, trots att föredragandens promemoria är detaljerad och innehåller formuleringar av intresse att jämföra med uttalanden i litteraturen. NJA 1943 s 316 är det första avgörandet, där en litteraturhänvisning görs. När rättslitteraturen sålunda gör sitt intåg i materialet sker detta med en verklig svensk klassiker, nämligen Almén & Eklunds kommentar till avtalslagen (4 uppl 1940) s 48-49. Det är alltså fråga om uttalanden i lagmotiv, inte om någon rättsteoretisk diskussion. I NJA 1950 s 86 återkommer Almén & Eklund, nu s 62 ff. Men ett kommenterande uttalande av en rättsvetenskapsman uppmärksammas, nämligen Knut Rodhes rättsfallsöversikt i SvJT 1946 s 26 ff. På s 32 behandlas fallet med inteckningen, NJA 1943 s 316, och detta ses som ett exempel på fullmakt genom tyst viljeförklaring (konkludent handlande) till viss tredje man. Detta uttalande pekar inte framåt mot toleransfullmakt som en nyskapelse utan håller sig helt inomområdet för lagmotivens uttalande omtyst viljeförklaring. I NJA 1956 s 656 angår hänvisningen närmast depositionsförhållandet, inte så mycket det fullmaktsrättsliga problemet. Från rättslitteraturen åberopas Björling & Malmströms klassiska lärobok i civilrätt och i övrigt bara presidenten Hasselrots Några spörsmål omdeposition m m(1927) s 53 not 2. Alltså inte någon typisk rättsvetenskaplig litteratur. Fram till 1960-talets början är också svensk doktrin på området så gott som obefintlig, men det finns en hel del nordiska framställningar som det kunde ha denna lista med tvsk rättslitteratur trän de senaste aren, kan detta göras utan svårigheter; BuJcr, Duldungs- und Ansehemsvollmaelit (Frankturt mtl orter 1979); Bicyjcrt, Anseheinsvollmaeht und Duldungsvollmacht (Marburg 1975); Catiaris, Die \’ertrauenshahung im deutsehen Privatreeht (Miinchen 1971); Gotthardts, Der Vertrauensschutz bei der Anseheinsvollmaeht imdeutsehen und im französichen Recht (Karlsruhe 1970); Schubert, Anseheinsvollmaeht und Privatautonomie (Hamburg 1970); Stiisscr, Die Anteehtung der Vollmaeht naeh burgerliehem Reeht und Handelsreellt (Berlin 1986); Waldaucr, Vertrauenshahung kratt Anseheinsvollmaeht bei anteehtbarer und niehtiger Bevollmäehtigung (Miinster 1969). Härtill kommer ett antal uppsatser i ledande tidskritter. Nagon brist pa material hindrar alltsä inte den som snabbt vill orientera sig om utveekhngen i dag av ställningstullmaktsmstiuitet inomdet tyska rättssvstem, somvarit förebilden till var svenska ställningsfullmakt.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=