195 varit självgenererande. Men det borde också ha legat nära till hands för dom stolen att hämta idéer och förebilder från utländsk praxis. Samma problemoch likartade lösningar får man bekvämt tag i genom komparativa studier. Eftersom svensk fullmaktsrätt har hämtat så avgörande impulser från tysk rätt, kunde det ha varit naturligt att svenska domare tagit intryck av hur deras kolleger i Tyskland vidareutvecklade sin Handlungsvollmacht under de senaste femtio åren.’'^ Utvecklingen i tysk fullmaktspraxis företer uppenbara paralleller med den i svensk fullmaktspraxis. I tiden ligger den också före motsvarande moment i svensk praxis och har därför funnits tillreds som en förebild. Utgångspunkten har varit, att fullmakt alltid meddelas genom en viljeförklaring. När en uttrycklig sådan inte har funnits, har i föreliggande yttre omständigheter inlästs en tyst viljeförklaring. Småningom har man känt, att domstolarna hade tänjt ut rättsfiguren tyst viljeförklaring till den rena meningslösheten. Det upprepade företagandet av representationhandlingar utan ingripande av »huvudmannen» har först utvärderats som en självständig behörighetsskapande fullmaktstyp. Daldungsvollmacht. Men detta har inte visat sig räcka, utan därutöver har ett av yttre omständigheter skapat befogat intryck hos tredje man av att behörighet föreligger godtagits som fullmaktsgrundande, Ånscheinsvollmacht. Denna utvidgning av behörigheten har drivits framav affärslivets krav på att situationer som allmänt uppfattas vara behörighetsgrundande också skall erkännas av rättsordningen som sådana; bara detta anses tillfredsställa kravet på skydd för tillit och god tro hos tredje män. I förbigående kan nämnas, att fransk och anglo-amerikansk rätt uppvisar likartade utvecklingsmönster, något som tyder på att vi har att göra med universella strömningar i modernt affärsliv.Men vi kan här inskränka oss till en jämförelse med den tyska rättsutvecklingen, eftersomdenna ligger närmast som en möjlig inspirationskälla. Att snabbt orientera sig om detta kräver inte några stora arbetsinsatser. De ledande tyska civilrättskommentarerna och handelsrättskommentarerna innehåller alla en beskrivning av läget och skälen för utvecklingen. I Sverige har också funnits tillgängliga ett antal specialarbeten med närmare analys av hithörande problem." jir Suridcll, T\’sk påverkan pa svensk eivilrättsdoktrin 1870-1914 (1987) s 182 11. Detta tema har iitveeklats pa ett övert\ vande sätt av den internationellt kände hillmaktsauktoriteten Wolfrayn Miillcr-Frcicujch \ uppsatsen The law ot agenev, i samlingsverket Civil law in the modern world (ed Vuitniopoulos 1965) s 77-127, |tr samme tört i uppsatssamlingen Stellvertretungsregelungen m h.mheit und \'ieltalt (1982) s 279-327. ” Som exempel kan här nämnas: Dcniclius, Wellspachers Vollmaehtslehre, ACP 153 (1954) s 1 ff; I'lkcntscher, Seheinvollmacht und \'ertreterbegrdf, ACP 154 (1955/56) s 1 ff; Krause, Sehweigen im Rechtsverkehr (Marburg 1933); Macris, Die stillsehweigende Vollmachtserteilung (Marburg 1941); .\ta>iigk, Stillsehweigend bewirkte Willmaehten im Handelsreeht, Beiträge zumWirtsehaftreellt 2 (Marburg 1931) s 590 tf; oeh Wellspachcr, Das \’ertrauen aut aiissere Tatbestände im biirgerliehen Reehte (Wien 1906), särskilt s 235 H. Om en rättstvist i dag skulle ge anledning att supplera
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=