193 måste följderna av den otydlighet som vidlådde ordersedeln drabba bolaget, som avfattat densamma. Då bolaget förklarade sig ej vilja vidbliva köpet, var därför kunden berättigad att av bolaget återbekomma förskottsbeloppet.^^ Analyserar man denna argumentering skall man finna, att HD bygger på följande yttre omständigheter som i kombination med varandra befunnits ägnade att bibringa kunden ett välgrundat intryck av behörighet för försäljaren. (a) En särskild klausul om handpenning i det tryckta kontraktsformuläret. (b) Det befogade intrycket av behörighet som försäljarens uppträdande i bilbolagets utställningshall medfört. (c) Otydligheten i den begagnade ordersedeln måste i varje fall drabba bolaget, somavfattat denna. Det enda av dessa element, som bakomsin fasad döljer i vart fall en liten rest av en viljeförklaring, är det som betecknats (b). Försäljaren är ingen bedragare, som osedd tagit sig in i lokalen och där plötsligt ger sig till att uppträda somen behörig försäljare inför en godtroende kund. Tvärtom är det på bilbolagets uppdrag och med dess begivande han rör sig i lokalen och framträder som en bolagets försäljare. Men detta är också ett absolut minimikrav för att en situation av ställningsfullmakt alls skall föreligga: intagandet av ställningen skall grunda sig på avtal med huvudmannen.Samtidigt beskrivs cfetta element hela tiden från den godtroende kundens synpunkt, m a o från den yttre sidan. Det är en av de omständigheter som ger den yttre betraktaren ett välgrundat intryck av att behörighet verkligen föreligger.’^ Det är detta yttre intryck av behörighet, som det hade ålegat bilbolaget att undanröja, för att det skulle gå fritt från bundenhet av försäljarens handlande. Den avtalsrättsliga bundenheten i detta fall drabbar alltså liksom en sanktion. Sanktionstanken bär till etthundra procent upp domslutet. Rättsfallet NJA 1985 s 717 rörde frågan om en försäljare av monteringsfärdiga trähus hade behörighet att inge anbud om leverans med bindande verkan för det bolag där han var anställd. I HD besvarade en majoritet av tre justitieråd frågan nekande, medan minoriteten av två justitieråd svarade jakande. Om ’’ Pä likn.ini.ic sätt bedömdes i NJA 1985 s 717 en tryckt avtalsblankett från synpunkten, om dess utformning gav stöd för antagandet av behörighet hos en försäljare av monteringsfärdiga trähus att inga avtal om leverans med för tillverknmgsbolaget förpliktande verkan. Se om detta fall vidare strax härnedan. Jfr Avtalslagen s 86-87. 1 ett annat avgörande, NJA 1973 s 725, byggde man likaledes på att en person, som hade verksamhet i samband med gruppbebyggelse pä vissa av kommunen utbjudna tomter, skötte denna verksamhet trän tjänsterumpå kommunalkontor, alltså uppträdande i lokalerna. Han ansägs därför behörig att binda kommunen. Men här förstärktes argumentet med både kännedomoch tvst viljeförklaring genom tillägget: »Verksamheten hade inte mötts av någon invändning frän kommunledningens sidan utan har uppenbarligen fortgått med dess gillande.» Fallet får tvdligen klassificeras somtoleransfullmakt. 13
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=