185 steg för steg har utvecklat en rättsregel för att tillgodose nya ändamål och nya behov. Vid en sådan genomgång och analys framstår vissa avgöranden somsärskilt viktiga och kan sägas vara »ledande». Säkert kan det vara förbundet med vissa faror att utmärka några enstaka fall i en serie domar somledande, och tillvägagångssättet - just beträffande den rättsfallsserie omställningsfullmakt som här skall behandlas — har kritiserats.^ Inte desto mindre menar jag att tillvägagångssättet är en alldeles nödvändig arbetsteknik när det gäller att fånga utvecklingen i en lång rättsfallsserie, där vissa »milstolpar» betraktade i efterhand betecknar gränsen mellan olika utvecklingsstadier. Just dessa olika utvecklingsstadier är man intresserad av att kunna peka ut för att kunna konstatera, hur nya element kommer in i bilden jämfört med vad somangavs i lagskrivarnas text och motiv liksom tidigare domstolsavgöranden. Någonstans övergår domstolens mera »normalt» tolkande verksamhet till en rättsskapande eller nyskapande verksamhet.Analysen av rättsfallen måste därvid ta sikte på två saker. Den ena är de motiveringar som ges och hur dessa förhåller sig till de för lagen grundläggande tankarna. Den andra är till vilka resultat avgörandena leder och hur dessa förhåller sig till lagregelns täckningsområde. Det rättsfallsmaterial som det nu är fråga om har jag redovisat, analyserat och kommenterat i mina böcker Ställningsfullmakt och bulvanskap (1961) och Avtalslagen (1984). Det gällde då att slå fast den svenska rättens ståndpunkt i frågor rörande ställningsfullmakt. Vad där sägs och resultaten av analysen saknar jag skäl att här upprepa. Vad analysen nu gäller är, hur HD har utövat sin rättsskapande roll, hur hela utvecklingsprocessen från lagens antagande 1915 till i dag har gått till. Det är alltså fråga om en studie inriktad på domstekniken och rättsbildningsprocessen. 4 Motiven till 10 § 2 st AvtL innehåller en enda mening som antyder betydelsen av ett upprepat handlande av mellanmannen utan att huvudmannen ingriper. »Omt ex någon upprepade gånger uppträtt såsomfullmäktig för en annan utan att denna haft något att anmärka däremot, kan i en sådan passivitet under vissa förhållanden ligga en fullmakt att även för framtiden företaga rättshandlingar av ifrågavarande slag.» '' Lagskrivaren håller fast vid sin tidigare i motiven deklarerade grundsyn att fullmakten är en till tredje man riktad viljeförklaring Karlgren i SvJT 1962 s 267 not 14 (en anmälan, i form av en fristående uppsats, av min bok om ställningsfullmakt). '“Jfr som rättsskapande. Här knyter sig intresset till att urskilja de i förhållande till lagreglerna mera självständiga bidragen från domstolens sida, alltså själva nyskapandet. " Förslag s 71. under 1. Det har ofta påpekats att i viss mening all domstolsverksamhet kan uppfattas ovan
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=