169 I 1960 års varumärkeslag har inarbetningsskyddet byggts ut kraftigt. Ensamrätten till varumärke har utsträckts till att omfatta alla inarbetade men oregistrerade varumärken och andra särskilda varukännetecken (2 §). Ett visst skydd ges härutöver för kännetecken som endast är ibruktagna men ej inarbetade. Sådant kännetecken får ej registreras som varumärke för annan, som har vetskap ommärkets tidigare användning (14 § 7 mom.). I förarbetena framhålls att registreringshindret också gäller i förhållande till kännetecken, som bara begagnas utomlands men varom sökanden har vetskap, alltså ondtrosfall.** Man kan här tala omen »lex Ex-Lax». 7.3. Varumärkesrättens territoriella begränsning Ett annat grundläggande problem är räckvidden av huvudprincipen om varumärkesrättens territoriella begränsning. I likhet med övriga immaterialrättigheter är varumärkesrätten i allmänhet begränsad till den egna statens territorium, vilket medför att skilda näringsidkare i olika länder kan ha samma märke registrerat för sig för samma varor.Fallen om Tenax och Tengor och Ex-Lax belyser detta. Ex-Lax-bolaget torde ha gjort sig skyldigt till varumärkesintrång omdet låtit exportera sina Ex-Lax-förpackningar till Sverige, sedan det svenska bolaget registrerat märket här. Ett svårbedömt problem, somfått ökad aktualitet på senare år genom den ekonomiska integrationen, uppkommer emellertid om samma eller varandra närstående företag innehar rätten till ett varumärke både i ett eller flera andra länder och i Sverige. Är det då tillåtet för en utomstående att köpa varan lagligen märkt på den allmänna marknaden utomlands och importera denna till Sverige för försäljning utan varumärkeshavarens samtycke {parallellimport)} HDhade i två uppmärksammade mål under 1960-talet att ta ställning till detta problem. I det förra fallet, angående märket Prestige, NJA 1960 s. 457 (NIR 1961 s. 88) gjordes intressanta uttalanden omtillämpade lagtolkningsprinciper. Det senare fallet (Polycolor) belyser särskilt vilken betydelse HDtillägger förarbetsuttalanden. Den svenske köpmannen Samson hade som ett led i sin verksamhet såsom handlande i grammofonskivebranschen av en grossist i USA köpt där lagligen märkta grammofonskivor av märket Prestige, tillverkade av Prestige Records Corp. Dessa hade han importerat till Sverige och sålt här utan medgivande av den svenske innehavaren av märket Prestige, Metronome Records AB, som var Prestigebolagets generalagent i Sverige. I anledning härav väcktes allmänt åtal mot Samson, varjämte Metronomebolaget förde skadeståndstalan. Huvudfrågan i målet gällde tolkningen av en passus i 12 § i 1884 års varumärkeslag. ** Förslag till varumärkeslag s. 288 t. Ang. bedömningen av parallellimport inom immaterialrätten i övrigt, se bl.a. Bernitz-KarnellPehrson-Sandgren, Immaterialrätt, 2 uppl. passim med vidare hänv., se även t.ex. Bernitz, Internationell marknadsrätt, 1980 s. 144 1. med hänv, Bernitz i NIR 1981 s. 46 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=