168 av Sveriges tillträde till Pariskonventionens Haagtext, infördes ett skydd mot obehörig registrering av inarbetade varumärken för varor av samma eller liknande slag expressis verbis i varumärkeslagen såsom4 § 6).^ HD fick snart härefter anledning att i målet NJA 1939 s. 389 (NIR 1939 s. 117) rörande varumärket Ex-Lax pröva frågan om en vidare utbyggnad av skyddet för utländska varumärken mot obehörig registrering och användning i Sverige. Det amerikanska företaget Ex-Lax Inc. med dotterbolag i England, Ex-Lax Ltd., sålde i dessa länder och även på andra marknader i stor skala ett laxeringsmedel under varumärket Ex-Lax. Märket var registrerat i ett flertal länder men ej i Sverige. Ett svenskt bolag utan förbindelse med Ex-Lax-bolaget lät registrera märket Ex-Lax i Sverige och sälja motsvarande preparat under märket på den svenska marknaden. Det svenska bolaget plagierade också Ex-Lax-bolagets förpackning och annonserade bl.a.: »1 fjol såldes i USA 46 miljoner askar Ex-Lax, i England 18 miljoner askar Ex-Lax.» Ex-Lax-bolaget reagerade snabbt och stämde det svenska bolaget inom ett halvår efter registreringen med yrkande om dennas upphävande enär det svenska bolaget saknat rätt att använda Ex-Lax-bolagets firma som varumärke och beteckningen Ex-Lax som varumärke i Sverige. Härvid åberopades bl.a. den också i Skidfrämjandetmålet aktuella 4 § 2) i 1884 års varumärkeslag, enligt vilken ett varumärke ej fick registreras om däri »obehörigen intagits annat namn eller annan firma än sökandens ...» Ex-Lax-bolagets talan, som stöddes av utlåtanden av Eberstein och Holmbäck, vann enhälligt bifall i underrätterna under åberopande av det nyssnämnda stadgandet. I HD tappade dock Ex-Lax-bolaget målet med minsta möjliga majoritet. Medan minoriteten (JustRm Afzelius, Alsén och Petré) ville fastställa underrätternas domuttalade majoriteten (JustRmStenberg, Forssman, Bellinder och Gyllenswärd) att varumärkesregistreringen i Sverige inte kunde anses ha skett Ex-Lax-bolaget till förfång, enär detta »icke vid tiden för varumärkets registrering vidtagit någon somhelst åtgärd för att utsträcka sin verksamhet till Sverige». HD-domen i Ex-Lax-målet visar, att trenden i praxis mot förstärkt rättsskydd inte varit entydig och att förda rättegångar kunnat vara mycket svårförutsebara.^ Utgången i målet ter sig högst diskutabelt och det är svårt att se, varför inte ett skydd för Ex-Lax-bolagets firma kunde inrymmas under 4 § 2) varumärkeslagen mot bakgrunden av den tolkningsoperation som gjordes i målet omTenax och Tengor och vad man nu vet omhur HDsju år senare i Skidfrämjandetmålet ansåg sig kunna medvetet omtolka samma stadgande. Det svenska bolagets sätt att utnyttja ett världsmärke som ännu ej nått Sverige var dock uppenbart illojalt. Målet belyser, liksombl.a. det i 3.3 berörda fallet omJärnhandelns katalogsystem, de svårigheter somi vissa fall uppkommit i Sverige till följd av avsaknaden av en generalklausul mot otillbörlig konkurrens. En sådan borde nämligen ha kunnat tillämpas i Ex-Lax-fallet, inte minst med hänsyn till uppläggningen av det svenska bolagets marknadsföring. ^ HäromProp. 1934: 4 s. 40 ff. Ommålet Eberstein i NIR 1954 s. 6, 25 f., Ljungman i Festskrift till Eberstein s. 149, jfr det äldre rättsfallet NJA 1925 s. 340 (Salamander). ^ Marknadsföringen skulle i dagens läge otvivelaktigt kunna angripas enligt generalklausulen mot otillbörlig marknadsföring i 2 § marknadsföringslagen.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=