167 gen inneburit ett vidareförande av tendenserna i praxis och inte en brytning med dem. Antalet rättsfall i HD har varit betydande. Under femtioårsperioden 1920— 1969 har 48 varumärkesmål refererats i NJA, inbegripet några fall som avsett både varumärkes- och firmarätt. Det finns härutöver ett betydande antal notisfall." Målens tidsmässiga fördelning är dock ojämn. Antalet mål somnådde HD visade redan pä 1950-talet en starkt sjunkande trend och har efter tillkomsten av 1960 års varumärkeslag blivit fä. HD meddelade under 1960-talet dom i ett enda mål med tillämpning av nya varumärkeslagen, det i 7.3 behandlade Polycolormälet. Under 1970- och 1980-talen har tillkommit 8 varumärkesmål, refererade i NJA. Det finns härutöver frän senare är ett betydande antal mäl om varumärkesregistrering, refererade i RÅ med relativt fylliga motiveringar. 7.2. Skyddför oregistrerade varumärken Ett av varumärkesrättens huvudproblem har sedan gammalt varit frågan om endast registrerade märken bör skyddas eller även märken somär oregistrerade men inarbetade pä marknaden eller eventuellt bara hunnit tas i bruk. I 1884 års varumärkeslag hade man i överensstämmelse med dåtida tysk praxis stannat för att endast skydda registrerade varumärken.^ Erfarenheten kom emellertid att visa, att denna ståndpunkt, närmast föranledd av önskemål om förutsebarhet och överskädlighet, kunde leda till materiellt obilliga resultat. HD:s strävan att undvika sädana torde ligga bakom fallet NJA 1929 s. 44. Ett stort tyskt företag hade sedan många år i Sverige sålt kameror och filmer under märkena Tenax och Tengor, som dock inte hade registrerats. En svensk, som helt saknade förbindelse med företaget, lät registrera märkena, synbarligen i illojalt syfte. Det tyska företaget förde talan mot svensken med yrkande att registreringarna skulle upphävas, eftersom de lände företaget till förfång. Denna talan bifölls enhälligt både i underrätterna och i HD (JustRm Thomasson, Bergman, von Seth, Dyberg, Edelstam, Alexanderson och Eklund). För att nå detta resultat åberopade domstolarna varumärkeslagens stadgande i 4 § 1) att ordmärken endast fick registreras, omde utgjorde en särskilt uppfunnen benämning, som e| avsåg att ange varans ursprung, beskaffenhet, bestämmelse, myckenhet eller pris. I detta stadgande, som egentligen avsåg att hindra registrering av deskriptiva varumärken, intolkade HDsålunda ett skydd för inarbetade, icke registrerade märken och kunde därigenomnå ett materiellt tillfredsställande resultat.■* Det inarbetningsskvdd, som sålunda införts genom rättsbildning i praxis, befästes lagstiftningsvägen några är senare. Genom en lagändring 1934 föranledd ’ Åt.skilliga av dessa har refererats i NIR. Notistallen har till stor del beaktats i I-örslag till varumärkeslag och i Heidmg, V'arumarken. ' hörslag till varumärkeslag s. .S2 ff., Heiding, Varumärken s. 20 f., omdet internationella rättsläget bl.a. Bernitz, Marknadsrätt s. 432 f., 437 t. (transk rätt), 439 ff. (tysk rätt), 457 f., 462 (angloamerikansk rätt). ^ Om fallet Fberstein i Årsskrift utgiven av Svenska töreningen för industriellt rättsskydd 1930 s. 55 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=