154 Bland de patentmål HD prövat under åren ställer det sig svårt att peka på rättsfall, där principiella problemställningar liknande demsom nyss behandlats för upphovsrättens del kommit upp. Åtskilliga fall har berört processuella problem.’° Av de övriga har flertalet gällt talan om intrång i patent eller patents ogiltighet och härvid har frågor av teknisk natur vanligen stått i centrum eller i varje fall spelat stor roll. Domsmotiveringarna i dessa fall är vanligtvis av in casu-karaktär och målen har mestadels redovisats som notiser. Detta måste konstateras med ett beklagande, eftersom exempelvis bestämning av erforderlig uppfinningshöjd, tolkning av patentkrav och tillämpning av ekvivalensläran rymmer kvalificerade problemav juridisk karaktär. Det framstår som beklagligt att HD inte beviljat prövningstillstånd i något patentmål på nära tjugo år. Ett framlagt utredningsförslag att avskära de allmänna domstolarna från patentmålen och göra om patentbesvärsrätten till en allmän patentdomstol i enda instans har visserligen avvisats," men det är väsentligt att HD inte i praktiken avskärmar sig från patentmålen. I den äldre HD-praxis somföreligger på patenträttsområdet finns det ingenting somtyder på att HDinte skulle väl kunna fylla sin uppgift också på detta område. 4.3. Mönsterrättsligpraxis Under de cirka 70 år som 1899 års rudimentära mönsterskyddslag gällde torde den endast ha föranlett en domi HD, nämligen NJA 1932 s. 639 (NIR 1932 s. 70).^^ I detta mål, somavsåg skydd för en ljudtratt och en ljudarmtill resegrammofoner, fastslog HDgrundsatsen att lagen endast skyddade prydnadsmönster men däremot ej nyttomönster.’^ Detta framgick inte av lagtexten men stod i överensstämmelse med förarbetena. Avgörandet har i anslutning till domsmotiveringen i allmänhet ansetts innebära, att man vid bedömning av ett mönsters registrerbarhet haft att se till omdet prydande eller det nyttiga utgjort huvudsaken. Domen innebar i viss mån en brytning med en mer liberal praxis som hade utvecklats i patentverket och kan så till vida sägas markera en strävan till återhållsamhet i rättstillämpningen. Den överviktsprincip som domen uttryckte torde dock inte ha slagit igenom varaktigt i administrativ praxis. Frågan har tappat intresse efter införandet av 1970 års mönsterskyddslag som också omfattar nyttomönster.''^ Jfr Ljungman i Festskrift till Herlitz s. 218 ff., Godenhielm i NU 1961:6 s. 59 ff. (även i NIR 1962 s. 43 ff.). ” Prop. 1985/86 s. 15 ff., jfr Patentprocessen (SOU 1983: 35). NJA:s notisavdelning upptar minst två fall där prövningstillstånd ej beviljats, NJA 1933 not. B 653 och 1940 not. B298. JustR:n Wedberg, Stenbeck, Afzelius, Forsberg, von Steyern, Forssman och Sandström (enhälligt). Omfallet Eberstein, Omskydd för individualiteten. Den personliga och den ekonomiska (cit. Individualiteten), 1940 s. 6 ff.. Mönsterskydd (SOU 1965:61) s. 45 f. med hänv., Levin, Formskydd s. 315. '■* Det finns ett HD-avgörande där nya mönsterskyddslagen har tillämpats, NJA 1980 s. 575 (NIR 1982 s. 164), Meccasoffan, där HDhävde en mönsterregistrering pga. otillräcklig skillnad i förhållande till andra, förut kända soffor.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=