145 enligt för dåtiden gängse systematik. I domstolarna förelåg enighet omatt nominalkatalogen ej var upphovsrättsligt skyddad. Vad gällde den systematiska avdelningen fann HDmed fyra röster mot en och lika med underdomstolarna, att inte heller denna åtnjöt upphovsrättsligt skydd. Majoriteten (Just R;n Beckman, Hagbergh, Hedfeldt och Gyllensvärd) ansåg att systematiseringsarbetet lämnat alltför ringa utrymme för en personligt präglad insats för att ge den systematiska avdelningen en sådan grad av individuell särprägel, som fordrades för att upphovsrätt skulle föreligga. Dissidenten (JustR Bernhard, referent) framhöll däremot, att redigeringsarbetet inte kunde betraktas som en blott rutinmässig verksamhet utan innefattade ett visst mått av personligt skapande med hänsyn till de avvägningar somvarit nödvändiga. Utgången i bokkatalogfallet kan möjligen tyda på en benägenhet att strama åt förutsättningarna för fullt upphovsrättsligt skydd sedan det särskilda katalogskyddet införts. Majoritetsdomen i HD har dock en stark prägel av in casubedömning och det synes framgå, att HD fortfarande är beredd att ge fullt skydd åt kataloger, där systematikens utformning eller tillämpning har en mer påtaglig prägel av självständig insats. I doktrinen har domen kritiserats av Ljungman, som hävdat att verkshöjdsbedömningen i målet var för sträng och att utgången i målet innefattade ett olyckligt avsteg från internationellt vedertagna bedömningsprinciper.’^ Ljungmans kritik synes ha goda skäl för sig. Ett högaktuellt område, där verkshöjdsbedömningen inte saknar likheter med förhållandena för kataloger, är datorprogram. Tyvärr har HD ännu inte beretts tillfälle att pröva något fall inom denna sektor; det finns än så länge endast ett refererat hovrättsavgörande.’** En lagändring somuttryckligen för in ciatorprogrambland kategorierna av upphovsrättsligt skyddade verk i 1 § URL har genomförts 1989.Härtill anknyter relativt fylliga lagmotiv. Framgent blir det HDsom kommer att ha sista ordet i den svåra frågan hur gränsen för krav på verkshöjd skall dras för datorprogram. 3.4. Musikfrarnföranden I HD:s praxis finns en kedja av fall som rör det upphovsrättsliga skyddets gränser i fråga om musikframföranden, särskilt i nya former somaktualiserats av den tekniska utvecklingen. Avgörandena har drivits framav STIM, de svenska tonsättarnas utföranderättsorganisation, såsom företrädare för det musikaliska upphovsmannaintresset och fallen är därför kända somSTIM-målen. Här skall 1 första hand tas upp några fall från tiden före 1970 som delvis också har ett betydande principiellt intresse. Först skall beröras NJA 1933 s. 639 om radiomusik i offentlig lokal. Tillkomsten på 1920-talet av regelbundna radioutsändningar till allmänheten medförde nya upphovsrättsliga problemi alla kulturländer. I Tyskland fastslog Ljungm.in i NIR 1970 s. 21 tt. ’■'* NIR 1988 s. 310, P. H. Schmidt, Teknologi og immaterialret, Rhvn 1989 s. 215 tf. Upphovsrätt och datorteknik (SOU 1985: 51), Prop 1988/89:25. 27 10
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=