143 vad som är upphovsrättsligt skyddat och oskyddat. Motsvarande problem uppkommer på alla upphovsrättens områden och har av lagstiftaren hela tiden hänförts till praxis, och därigenomi sista hand till HD, för ställningstagande. Här kan först kort nämnas ett »klassiskt» avgörande på området, NJA 1921 s. 579 ang. Frödings hrev. Denna brevsamling utgavs efter Frödings död av Bonniers förlag, som hade brevmanuskripten i sin hand, utan tillstånd av arvingarna såsom innehavare av författarrätten. HD gjorde en noggrant redovisad verkshöjdsbedömning och fann att vissa av breven men inte andra hade sådan egenart till innehåll och formatt de med nutida terminologi hade verkshöjd. HDslog också fast den för immaterialrätten fundamentala distinktionen mellan den skyddade råtten till brevinnehållet och äganderätten till manuskriptet såsom ett fysiskt föremål. Avgörandet ter sig fortfarande aktuellt och utnyttjas ofta i universitetsundervisningen i immaterialrätt.'° Man undrar dock om HD numera skulle göra sig mödan att som skedde i målet ta ståndpunkt brev för brev i den omfattande samlingen till vilka som var att anse somså egenartade att de var upphovsrättsligt skyddade, något som knappast var nödvändigt för tvistens utgång. Sannolikt har också kravnivån för vad som ansés upphovsrättsligt skyddat sänkts en del; den måttstock HDanvände sig av 1921 ter sig väl sträng. I HD:s praxis har frågan omtillräcklig verkshöjd främst aktualiserats i samband med vissa av upphovsrättens »småmynt», främst kataloger och liknande. Man står här inför en mycket vansklig gränsdragning. Enligt författarlagens förarbeten från 1910-talet borde skydd beredas åt en verksamhet som framträder »i ett instruktivt urval eller sammanställande, en systematisk anordning av ett verks olika delar», exempelvis lagsamlingar, lexika, kokböcker och liknande men däremot ej för »sådana verk vilka icke i någon mån bära prägeln av ett andligt skapande, utan framträda som alster av en rent mekanisk verksamhet», t.ex. priskuranter och vanliga annonser. Det får sägas ligga helt i linje med den gjorda avvägningen, att HD i NJA 1927 s. 357 enhälligt vägrade skydd för Göteborgs adress- och industrikalender.~~ Kalendern utgjorde blott en alfabetiskt uppställd förteckning över personer och firmor med angivna yrken och adresser och byggde på uppgifter från folkbokföringen. Mer svårbedömt var NJA 1948 s. 414 angåendeJärnhandelns katalogsystem. Sveriges Järnhandlareförbund hade för sina medlemmars räkning låtit utarbeta det s.k. Järnhandelns katalogsystem, avsett att underlätta för järnhandlarna, som ju har ett mycket stort varusortiment, att ordna kataloger från leverantörer och firmor i vilken en Dett.i li.ir även v.irit .iktuellt i tr.ig.i om förhållandet mellan fotografirätt oeh äganderätten till bildnegativ, där en klar atskdlnad oeksa maste göras, se NJA 1946 s. 501, 1979 s. 70 och 1982 s. 23. Se Bernitz-Karnell-Pehrson-Sandgren, Immaterialrätt, 2 tippl. 1987 s. 27 11. Förslag till lag om rätt till litterära oeh musikaliska verk m.m. 1914 s. 60, jlr Upphovsmannarätt (SOU 1956:25) s. 67 där man stöder sig pa de äldre motiven. ’’ Sa Fberstem i NIR 1946 s. 1 1.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=