138 3. Upphovsrättslig praxis 3.1. Praxis’ omfattning HD:s upphovsrättsliga praxis kan inte sägas vara särskilt omfattande. I NJA har under femtioårsperioden 1920—1969 refererats cirka 30 upphovsrättsliga mål, tämligen jämnt fördelade såväl i tiden som över upphovsrättens olika delar.' Under tjugoårsperioden 1970—1989 har praxis varit något mer omfattande, 25 refererade fall i NJA. Åtskilliga av fallen har dock avsett mycket intressanta problem, och det torde kunna betecknas som utmärkande för upphovsrättslig domstolspraxis, att den ofta rör principfrågor som förs upp till prövning i högsta instans. Ett tecken härpå är att antalet notisfall i NJA på detta rättsområde hela tiden varit klart färre än antalet refererade och vanligen gällt tvister av mer avtalsrättslig karaktär, knutna till överlåtelse eller upplåtelse av upphovsrätt. Som karakteristiskt för upphovsrättslig praxis kan också nämnas, att bakomrättegångarna ofta legat starka intressegrupper eller också personer, som känt ett särskilt engagemang i tvisten av mer ideellt eller moraliskt slag. Sammanfattningsvis är sålunda utvecklingen i HD:s upphovsrättsliga praxis av stort intresse. 3.2. Brukskonst Bland de upphovsrättsliga fall, som kan sägas särskilt belysa problemställningarna i denna undersökning, förefaller det naturligt att först stanna inför den svit av rättsfall, där HD bedömt i vad mån olika bruksföremål kunnat anses som brukskonst (alster av konsthantverk eller konstindustri) och därigenom vara föremål för upphovsrättsligt skydd. Brukskonstens rättsskydd var länge närmast obefintligt i vårt land till följd av att 1899 års mönsterskyddslag endast gav ett femårigt, på registrering grundat skydd för alster av metallindustri och eftersom någon generalklausul mot otillbörlig konkurrens inte funnits att åberopa. Först 1970 fick Sverige en allmän mönsterskyddslag som på grundval av registrering ger en högst femtonårig ensamrätt för både nytto- och prydnadsmönster oberoende av tillverkningsområde.“ Man hade emellertid sedan 1926 sökt skydda den kvalificerade brukskonsten på upphovsrättslig väg, alltså utan registreringskrav. Genom en lagändring detta år utvidgades skyddsområdet enligt 1919 års konstverkslag till att även omfatta »alster av konsthantverk och konstindustri» (med undantag ‘ Härmed avses mål, där problemställningar som kan anses väsentligen upphovsrättsliga stått i förgrunden. Att antalet angivits ungefärligt beror på att det i vissa fall ställt sig svårt att dra en gräns i förhållande till mål av väsentligen avtalsrättslig eller allmänt sakrättslig karaktär. ’ Prop. 1969:168, Essén-Sterner, Mönster och brukskonst, 1971.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=