133 hetstörordningar som upptog särskilda stadganden om författarens ensamrätt som t.o.m. utformades såsom en till tiden obegränsad ensamrätt. Författarrätten fick också i Sverige från början ställning av grundlagsskyddad rättighet. Rättsskyddet blev dock genom kopplingen till tryckfrihetsförordningen begränsat till skrifter. Lagstiftning om skydd för framförande av dramatiska och musikaliska verk kom först 1855 och mot efterbildning av konstverk 1867. Efter grundlagsändring förde man bort reglerna omförfattares ensamrätt ur tryckfrihetsförordningen genom tillkomsten av 1877 års lag om äganderätt till skrift. Den tidsobegränsade ensamrätten ersattes nu av en skyddstid somutgick 50 år efter författarens död. Det kan erinras om att upphovsrätten i nya regeringsformen återfått rangen av grundlagsskyddad rättighet (2:19 RF). Patenträttens utveckling i Sverige saknar någon motsvarande klar koppling till upplysningstidens rättighetsidéer.-' Vår första fastare författningsreglering på området, 1819 års förordning omprivilegia exclusiva, lät fortfarande privilegiets beviljande bero av en lämplighetsprövning. Vi hade härefter en successiv utveckling av patenträtten somledde framtill 1884 års patentförordning. Varumärkesrätten har sin bakgrund i regler inom det gamla näringsregleringssystemets ram om märkningstvång.'* Dessa regler försvann i huvudsak i samband med näringsfrihetens genomförande vid 1800-talets mitt (1846 och 1864). Det nya synsättet - att märkesanvändning är frivillig och en civilrättsligt grundad rättighet till förmån för märkets innehavare - torde ha börjat slå Igenom först vid denna tid. Det kom till ett samlat och systematiskt uttryck först i 1884 års varumärkeslag. På 1880-talet tillkom de två grundläggande immaterialrättsliga konventionerna, 1883 års Pariskonvention för skyddet av den industriella äganderätten och 1886 års Bernkonvention för skydd av litterära och konstnärliga verk.^ De fick redan från början sin grundläggande, likartade rättsliga konstruktion, nämligen en förpliktelse för medlemsstaterna att bereda den som tillhör annan medlemsstat nationell behandling, d.v.s. ett i princip lika omfattande rättsskydd sommedlemsstatens egna medborgare, i förening med bestämmelser om den minsta nivå på rättsskyddet som medlemsländerna måste upprätthålla. Tillkomsten av patent- och varumärkesförordmngarna 1884 hade sin direkta bakgrund i behovet att införa en lagstiftning som möjliggjorde Sveriges anslutning till Pariskonventionen och därmed det internationella rättsskyddssystemet. Tillträdet skedde 1885. Till Bernkonventionen anslöt sig vårt land inte förrän 1904. Detta berodde på att vår lagstiftning inte dessförinnan, i vart fall inte i tillräcklig mån, låtit författarens ensamrätt innefatta även översättningar av hans verk. I Sverige över- ' Fkeberg, Studier i p.ttenträtt 1, 1904 s. 1 tt., M Inger, Frän privilegiesystem till patent i Rättshistoriska studier IV s. 34 tt. ■* Hasselrot, Varumärkesväsendets historiska utveckling i Sverige i Industritidningen Norden 1932 s. 196-250, Heiding, Omregistrerade varumärken och inarbetade kännetecken, 1964 s. 11 ff. ^ Se bl.a. Bernitz, Marknadsrätt, 1969 s. 231 tt. med hänv.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=