121 (olika slag och grader av god eller ond tro). Jag vill dock erinra om att denna undersökning inte omfattar mer än en begränsad del av avtalslagens område. HD såg i allmänhet realistiskt på nya tiders och ändrade samhällsförhållandens behov av praktikabla rättsregler. Företeelser som standardavtalen och kollektivavtalet erkändes och gavs adekvata rättsverkningar. Kollektivavtalsmålen 1915 (2.7.) blev en engångsföreteelse, men beträffande standardavtalen och därtill ofta hörande skiljeklausuler har försiggått en lång och intressant rättsutveckling (4.10.). Även om HD:s rättstillämpning i allmänhet präglats av en pragmatisk attityd, som inte i onödan lät teorier och principer lägga hinder i vägen för utvecklingen, saknas inte spår av en dragkamp mellan gamla och nya synsätt. Jag har flera gånger pekat på det sega fasthållandet, småningomendast av minoriteter i HD, vid kravet på styrkt fullständig enighet omavtalsvillkoren (2.1., även 2.2. och 3.3.). Ibland framträder en skillnad mellan en mera formalistisk och dogmatiskt grundad lära och ett mera praktisk realistiskt synsätt. Här vill jag särskilt peka på rättsfall, i vilka Knut Olivecrona varit delaktig, NJA 1879 s. 307, där han tycks ha fått majoriteten med sig för en mera dogmatiskt präglad lösning enligt kontraktsteorin (2.2.) och NJA 1879 s. 69, där han stannade i minoritet för hävdande av principen att inte tillåta vittnesbevisning angående skriftliga avtals innehåll (4.8.), och HDlämnade därmed vägen öppen för en fri bevisprövning och hänsynstagande till många olika omständigheter vid fastställande av skriftliga avtals innehåll. Detta utesluter inte att Olivecrona i andra avseenden kunnat vara befrämjande för en samhällsanpassad rättsbildning. Det är ju endast ett mycket begränsat längdsnitt ur rättsutvecklingen som denna undersökning omfattar. Skall jag peka ut några personligheter som särskilt tilldragit sig mitt intresse på grund av deras kreativitet, deras beredvillighet att pröva nya grepp, är det Wilhelm Sjögren, Nils Alexanderson och Hjalmar Karlgren, min förste lärare i avtalsrätt. Ytterligare, inomprofessors- men utanför justitierådskretsen, vill jag särskilt framhålla Nehrman och Nordling.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=