109 förutsättning att den mellan parterna påtänkta äktenskapsförbindelsen skulle genom giftermål fullbordas». Justitierådet Sundberg var dock skiljaktig. Han ansåg att överlåtelsehandlingen inte tydligt angav att giltigheten gjorts beroende av äktenskap mellan parterna och att en sådan tolkning inte heller styrkts genomutredningen i övrigt. Nära samband med dessa fall av svikna förhoppningar om äktenskap har NJA 1893 s. 333. En man hade av sin trolovade i två omgångar fått pengar avsedda för inköp av ett fartyg eller annan egendom som skulle vara till nytta i deras tilltänkta äktenskap. Sedan kvinnan brutit förlovningen, krävde hon tillbaka pengarna. HR, vars dom i denna del fastställdes av HD, ålade den f.d. fästmannen återbetalningsskyldighet. I detta fall användes dock ingen förutsättningsterminologi. Beloppen ansågs ha blivit överlämnade »i ändamål att användas till inköp av fartyget Venus eller till andra för deras tilltänkta äktenskapliga förening gagnande ändamål». Då äktenskapet ej kommit till stånd och f.d. fästmannan »ej visat sig berättigad .^tt det oaktat ifrågavarande penningbelopp behålla», dömdes han skyldig att återbetala pengarna. Alexanderson finner utgången i rättsfallet väl överensstämma med den subjektiva förutsättningsläran, ehuru den även kan nödtorftigt förenas med den »objektiva» och menar att domstolarna här gjort »bruk av synpunkten: förutsättningens objektiva bristande».’ Talet om ändamål, inte förutsättning, stämmer bättre med Lenels än med Windscheids lära. 6.6. Fall angående condictio mdebiti Condictio indebiti, en talan om återkrav av betalning som erlagts i felaktig tro att en skuld förelåg, erkändes i den romerska rätten.' Nehrman tog upp läran i två avsnitt, ett om förpliktelser i allmånhet och ett om förpliktelsernas upphävande, bl.a. genom betalning,’ och gav den en förklaring som pekar framåt mot betydelsen av en rättshandlings causa:^ »Betalar någon det han icke är skyldig, och den andre tagar emot det som han ej är berättigad till: bör den återgiva det vid påfordran; ty här kan ej presumeras att den andre velat skänka bort sitt.»'* Condictio indebiti hade således en i viss mån etablerad men konturlös position i svensk rätt. I ett par relativt tidiga mål om condictio indebiti har, inte onaturligt, förutsättningsterminologin kommit till användning. I NJA 1882 s. 338 ansågs ett omtvistat arvode ha utbetalts av ett konkursbo »under förutsättning att P och G enligt den blivande domen funnes berättigade» att utfå beloppet, och HD • Alexanderson, Bidrag till l.iran om penninganvisning, 1904, s. 30. ' Se härom och tör det töliande Hult, Condictio mdebiti, i Festskrift till Lundstedt, 1947, (även i Hult, Juridisk debatt, 1952), och Alexandersons PM i NJA 1933 s. 25. ■ Nehrman, Inledning till den svenska lurisrudentiamcivilem, 1729, dels s. 151 f., dels s. 362 (§ 5). ’ Jfr Hult, Juridisk debatt s. 50 f. ■* Nehrman a.a. s. 362.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=