108 gensmän varit avgörande för den rättshandlande framgår inte. Att borgenären somsäkerhet nöjt sig med en icke full uppsättning borgensmän kan ha varit ett betydelsefullt fast inte uttalat skäl för ansvarsdelningen. 6.5. Fall omfastighetsöverlåtelse m.m. vid uteblivet äktenskap Förutsättningsresonemang användes också tidigt, före lanseringen av utvecklade förutsättningsläror, i fall då fastighetsöverlåtelse påståtts eller visats ha tillkommit med tanke på ett blivande äktenskap, somsedan inte kommit till stånd. Dessa fall, NJA 1875 s. 201, 1891 s. 596 och 1918 s. 318, sombehandlats särskilt av Vahlén, skall här beröras endast i korthet.* I 1875 års fall ansåg HD (4 ./. 1) av ordalagen i köpebrevet och genomvittnesbevisning uppenbart framgå, att kvinnan »blivit såsom köpare jämte P i köpebrevet upptagen allenast under förutsättning, att hon skulle, såsomämnat var, med P ingå äktenskap». Då hon vägrat fullfölja äktenskapet och heller ingenting betalt, ansågs P inte vara skyldig att avträda hälften av fastigheten till henne. I NJA 1891 s. 596 hade två makar sålt sin gård till sin dotter och sin »tillärnade svärson» N. Det blev inget äktenskap. Ntransporterade sin rätt enligt avtalet till S, som i talan mot makarna/säljarna yrkade köpets fullföljande eftersom dessa motsatt sig att dottern fullföljde äktenskapet. Makarna å sin sida yrkade efter genstämning å dottern och N att hela köpet skulle återgå, vilket dottern för sin del medgav. HD fastställde HR:s dom, enligt vilken N (och dottern) förklarades icke på grund av köpeavtalet ha förvärvat någon rätt till fastigheten, »enär av ordalagen uti ifrågavarande köpekontrakt . . . vore uppenbart, att N blivit såsom köpare jämte /dottern/ i köpet upptagen allenast under förutsättning, att han skulle med /dottern/ ingå äktenskap». Det vill synas som omförutsättningen- såsomunderförstått villkor - tolkats fram direkt ur »ordalagen». An tydligare framgår en tolkningsmetod av justitierådet Afzelius’ skiljaktiga motivering: ». . . på grund av vad i saken förekommit måste åt ordalagen i avhandlingen . . . givas den tydning, att överlåtelsen skedde under förutsättning, att Nskulle ingå äktenskap med» dottern. Säljarna hade i följd därav rätt att, »därest nämnda förutsättning för överlåtelsen komme att förfalla, häva avtalet och undandraga sig att utfärda köpebrev». Även i NJA 1918 s. 318 fanns stöd i köpehandlingen för att en kvinna, som köpt sin fars hemman och överlåtit hälften därav till sin »fästman» P, handlat med sikte på ett blivande - sedan icke fullföljt - äktenskap. Hennes avtal med P ansågs av alla instanser inte vara bindande för henne, då det framgick av såväl ordalydelsen i köpeavtalet som av vittnesbevisning »att köpet ingåtts under ' Vahlén, Formkravet vid fastighetsköp, 1951, s. 241 ff. Se även Hellner i Festskrift till Ylöstalo, 1987, s. 138 (även i Julskrift 1987). Winroth berörde frågan i Svensk civilrätt II s. 824 f. (se 6.2. not 5). ovan
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=