102 handingen sådan den förelåg. Skulle man kunna ta hänsyn till de motiv som påverkat den rättshandlande? Error in motivis (villfarelse i bevekelsegrunderna) erkändes i princip inte somogiltighetsgrund utomi vissa bestämda situationer, ibland men inte alltid reglerade i lag. Ett fall där återgång kunde erkännas var när betalning skett i tron att en skuld förelåg, s.k. condictio indebiti. Det finns en lång historia härom med romerskrättsliga anor men i Sverige ingen lagregel.' En och annan kasuistisk lagregel av sådant innehåll fanns i 1734 års lag, t.ex. GB 3: 8 (återgång av gåva för äktenskaps skull) och ÄB6:2 (skyldighet att återbära arv). Annars krävdes i princip svikligt förledande för att motivvillfarelse skulle beaktas. Strävanden från ungefär 1800-talets mitt att utveckla en mera nyanserad avtalsrätt med möjlighet att mera allmänt, som en generell princip, ta hänsyn till den rättshandlandes motiv utan uttryckligt förbehåll däromi rättshandlingen, tog sig uttryck bl.a. i utvecklingen av principer för hänsynstagande till den rättshandlandes förutsättningar vid fastställande av ett avtals rättsverkningar. Vid sidan därav finns exempel på fall, där utan användande av förutsättningsterminologi mera avancerade tolkningsmetoder börjat tillämpas, där det snarare varit fråga omviss utfyllning av rättshandlingen än ett snävt hänsynstagande till lydelsen. I det följande skall fall av bådadera slagen behandlas med viss tonvikt på hur förutsättningsläran kommit till användning. 6.2. Förutsättningsläran i doktrinen Såsom förutsättningslärans upphovsman, åtminstone såvitt angår den utveckling härav som försiggått i Norden, räknas Windscheid, som 1850 publicerade Die Lehre des römischen Rechts von der Voraussetzung. Här skall ingen allmän redovisning företas av olika förutsättningsläror i litteraturen, men några milstolpar måste anges som bakgrund till genomgången av den rättspraxis som utvecklades främst i HD i anslutning till förutsättningsbegreppet. Därvid kan det vara svårt att avgöra, om termen »förutsättning» använts i teknisk mening eller endast som en termhämtad ur vardagsspråket för att ange någon omständighet som påverkat den rättshandlandes ställningstagande. Det är dock med hänsyn till det ringa utrymme, som den rättshandlandes motiv brukade tillerkännas i avtalsrätten sannolikt, att termen användes tämligen medvetet som en faktor, ägnad att rättsligt bli beaktad, i syfte att nå ett med rättskänslan och billighet bättre överensstämmande avgörande än den gamla stereotypa rättstilllämpningen kunde ge. Lassen hävdar å andra sidan, dock utan att anföra belägg, att dansk rättspraxis tillämpat Windscheids teori långt innan den uppställdes,'^ vilket kan tyda på att parts motiv och förväntningar tillerkänts betydelse redan innan »förutsättning» blev en juridisk-teknisk term.“ ' Se härom Hult, Condictio indebiti, i Festskrift til Lundstedt, 1947, Uppsala universitets årsskrift 1947:6, eller i Hult, Juridisk debatt, 1952, s. 42 ff., Alexanderson, PM NJA 1935 s. 25. TfR 1895 s. 298. ’ 0rsted kan mycket väl tänkas ha haft betydelse för en sådan tidigare utveckling.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=