101 Så var fallet i detta rättsfall från 1969, som gällde en journalists rätt till ersättning för ett uppdrag att utarbeta en valbroschyr till en arbetarkommun, vari journalisten, E, var medlem. Arbetarkommunen utgick frän att arbetet skulle utföras gratis, medan E hävdade rätt till ersättning för detta ganska omfattande arbete. HDutgick frän som en huvudregel, en presumtion, att arbete sominnebär utnyttjande av en persons fackkunskaper och är relativt omfattande skall ersättas, och fann inte visat att E fått besked öm att han inte kunde påräkna betalning. E ansågs med hänsyn till omständigheterna ha haft fog för sin uppfattning att han skulle fä ersättning, bl.a. därför att arbetet var sä omfattande att det föll utanför vanligt valarbete, som enligt praxis i arbetarkommunen inte ersattes. E hade inte heller haft anledning misstänka annan uppfattning hos arbetarkommunen och därmed fått anledning klargöra sin uppfattning. Det yrkade beloppet utdömdes, dä det inte kunde anses vara oskäligt. Här använde HD inte nakna bevisbörderegler för att komma fram till resultatet att E fick vad han begärt, dä beloppet inte kunde anses oskäligt, utan tilllämpade regler somtar sikte pä handlings- och lojalitetskrav i avtalshandlandet, krav pä beaktande av motpartens eventuella missuppfattning, regler sombörjat tillämpas i dissensfall, secfan länge i arbetsdomstolens praxis men först tämligen sent i HD.** 6. Avtalet inför det oförutsedda- omförutsättningsläran m.m. 6.1. Inledning Hur hanteras avtalet när det skall verkställas under andra förhållanden än parterna eller åtminstone ena parten utgått ifrän när avtalet slöts? Skall bara orden i avtalet följas eller finns möjligheter att anpassa avtalet till den oväntade situationen? Jag bortser här frän fall, där enligt de klassiska ogiltighetsreglerna, främst regler om svek, avtalet skall helt åsidosättas, utan avser mera subtila metoder att komma till rätta med problemet. I Code civil art. 1163 finns en regel, anförd ovan 4.3., omatt ett avtals generelit avfattade regler inte omfattar det som parterna aldrig föresatt sig att avtala om. Bestämmelsen är en varning mot bokstavstolkning, mot tillämpning endast enligt lydelsen, men ger ingen positiv lösning för hur avtalet skall tillämpas 1 nya situationer. 1800-talet, åtminstone dess senare del, kännetecknas av en fortgående frigörelse frän alltför stereotypa regler inte minst pä avtalsrättens område. Viljeteorin spelade härvid sannolikt under det tidigare skedet en viss roll. Visserligen var det givna viljeuttrycket det som enligt viljeteorin skulle tillerkännas avgörande betydelse, men man började också eftersträva att ta hänsyn till den verkliga - egentliga - viljan även när den inte kommit fullt till uttryck i rättsSchmidt i SvJT 1959 s. 497, 1960 .s. 420, Adlercreutz, Avtalsrätt II 1 1.4.4.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=