99 Även hushållsarbete var sådant som typiskt sett reglerades av legostadgan, men i hushållerskefallen tillkom ofta komplikationer av familjerättslig art. Dessutomvar läget för kärandena i dessa mål såtillvida ogynnsammare än i den nyss behandlade serien rättsfall som det i nu förevarande fall inte fanns underlag för en presumtion omskälig kontant lön för arbete, eftersom hushållsarbete ofta brukat skötas utan kontant ersättning av hustrur ävensomhemmadöttrar. I dessa fall har också i allmänhet kraven på kontant ersättning avslagits, t.ex. i NJA 1933 5. 411, 1937 s. 563, 1940 s. 515 samt beträffande en hemmadotter NJA 1939 s. 54. Presumtionen synes snarast ha varit emot kontant ersättning. Det har krävts bevis om avtal om lön och ofta har med hänsyn till omständigheterna ansetts styrkt att mannen och kvinnan »icke avsett» att någon kontant lön skulle utgå. Endast i ett fall har ersättning utdömts, NJA 1935 s. 489, där det var utrett, att ingen kontant lön avtalats men även att kvinnan »haft grundad anledning antaga», att hon genom testamente skulle få ett avsevärt penningbelopp vid mannens död. Mannen hade emellertid henne ovetande och utan att det visats någon anledning från hennes sida ändrat testamentet så att hon endast skulle få vissa lösören. Kvinnans befogade vederlagsförväntan blev alltså här avgörande i samtliga instanser. Även i ett likartat mål, NJA 1920 s. 515, som gällde en fostersons yrkande mot dödsboet på kontant ersättning för arbete, avslogs yrkandet. I det fallet hade fostersonen inte uppfyllt teatamentets villkor att stanna hos fostermodern och vårda henne till hennes död, vilket kan ha tillmätts betydelse, ehuru det inte direkt framgår av domskälen. En sentida variant av samma typ av mål är NJA 1975 s. 298. En kvinnlig kontorist H hade flyttat hem till sin sånglärare O. Hon uppfattade sig som hans fästmö (med nuvarande terminologi sambo) och hade under 10 år hjälpt honom med hushållet och vårdat honom under hans sjukdom. Hon yrkade i ersättning av dödsboet 30.000 kr. Behållningen uppgick till ca 76.000 kr. Yrkandet avslogs i alla instanser. I HDframhölls, efter en återblick på den rättspraxis som här genomgåtts, att lön bör kunna utkrävas även i fall, då det inte varit avtalat eller eljest avsett mellan parterna att lön skulle utgå (alltså presumtionför lön när arbete utförts), men att denna princip har flera undantag och begränsningar. Till dessa undantag hör de fall, då parterna sammanlever i äktenskapsliknande förhållande och alltså arbetet »utförts i parternas gemensamma intresse, såsom ett led i samlevnaden». Ett samboförhållande i modern mening ger således enligt denna domen presumtion mot kontant ersättning utomi fall, då arbetet utförts i andra partens näringsverksamhet. HDhänvisade här till GB 8: 6. Det finns även andra rättsfall, som gäller tvist omlön för i anställning utfört arbete. Ibland har det gällt tillfälliga enstaka arbeten, som har stor likhet med uppdrag och nog i huvudsak behandlats som sådana.^ Ett sådant fall har redan berörts, NJA 1909 s. 259, där tvisten gällde vilken timpenning som skulle utgå för utfört stenarbete. Bevisbördan synes där, i enlighet med då ännu gällande ^ Av någon diskussion omarbetstagarbegreppet finns i dessa rättsfall inte ett spår.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=