89 enligt alla avtalen var identiska. Att småbrukaren och möjligen hemmansägaren själv skulle delta i arbetet kunde inte inverka - det var »en faktisk omständighet, som i fråga omdet verkliga rättsliga läget saknar betydelse». Detta resonemang, pedagogiskt pregnant och logiskt oantastligt, avspeglar säkert en djupt känd övertygelse, ett introspektivt - kanske närmast naturrättsligt - utfinnande av vad som var det rätta och »verkliga» arbetstagarbegreppet. Att avtalsparternas ställning kan få betydelse vid avtalstolkningen och i övrigt för avtalets rättsverkningar är inte ett för nutidens avtalslära främmande inslag, men utanför området för lagstiftning med direkta direktiv därom (såsom köplagens åtskillnad mellan handelsköp och civila köp) hade en sådan uppfattning svårare att göra sig gällande - den stred mot den gammalliberala läran med starka naturrättsliga inslag. Numera är det ju inget uppseendeväckande att även utanför lagreglerade fall — fast generalklausulen i 36 § avtalslagen täcker ju stora områden - skydda den genomsnittligt svagare parten i ett avtalsförhållande, att beakta konsumentsynpunkten, att ställa högre krav på näringsidkare än andra.^ Som ett sentida exempel på att konsumentrelationen direkt påverkat tolkningen skall anföras NJA 1986 s. 44, där ett meddelande (denuntiation) till en avbetalningsköpare om pantsättning av säljarens fordran på köpeskillingen (factoring) inte ansågs »ha uppfyllt de med tanke på skyddet för konsumenterna motiverade kraven på entydighet», varför köparen ansågs ha varit i god tro beträffande säljarens behörighet att uppbära betalning. I det redan nämnda fallet NJA 1988 s. 408 anfördes det förhållandet att fråga var om en konsumentförsäkring (hemförsäkring) som ett särskilt skäl, fast antagligen inte nödvändigt, att i avtalet klarlägga innebörden i en klausul avsedd att fritaga försäkringsgivaren från ansvar för stöld av egendomsom »lämnats kvar» i bilen. 5. Tvister ompriset för utförd prestation 5.1. Inledning och fall rörande köp och uppdrag Det förekommer ofta nu som förr att parter ingår avtal om köp eller arbetsprestation utan att något bestämts om priset. Det kan bero på att detta inte kunnat bestämmas i förväg, eftersom prestationens omfattning varit obestämd eller på att köparen/beställaren utgått från att priset skall vara det sedvanliga, eventuellt ett tidigare parterna emellan gällande pris. Tvist kan också uppkomma därför att parterna är oeniga omhuruvida pris bestämts eller omvilket pris som bestämts. I och för sig krävdes länge i princip för ett giltigt köp att priset på något sätt bestämts, men när prestationen redan utförts, måste frågan om priset lösas på något sätt. Det blir fråga om någon form av komplettering av avtalet. *’ Detta har jag tidigare behandlat i en uppsats om Rättstillämpningen oeh samhällslivet i Festskrift till Per Stjernquist, 1978, s. 47 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=